fredag 19 december 2014

Lucka 19: En bild från din semester/ditt sommar


Alltså någon regelrätt semester har det ju inte varit för min del den här sommaren. En del säger att jag har varit ledig sen i januari. Själv ser jag det som att jag har haft världens bästa jobb. 24/7 visserligen men ändå. 

Den här bilden får ändå symbolisera vår sommar. Vi tillbringade ofta och gärna tid på en filt i skuggan. Med vattenmelonen i högsta hugg. Hugo tyckte det var en lagom aktivitet och det slår mig hur mycket lättare det var att vara föräldraledig på sommaren. Inga lager på lager-kläder. Man kunde byta blöja, amma/mata varsom helst och en långpromenad efter klockan 17 var att föredra till skillnad från nu. Skulle vilja påstå att det var perfekt att få barn i början på året, för att sedan krypa ut ur vinterdvalan när man kommit igång med amning och allt vad det var och upptäcka våren med ens lille bebis. Perfekt!

torsdag 18 december 2014

Jag har ju glömt att visa vår gran


Under arbetet rådde kaos. Hugo åt äpple och tittade på och jag satt ihop gren för gren. Grejer överallt kan ju ge en utslag.
Johnny fick endast en uppgift. Att sätta upp stjärnan.

Klaart! Inget glitter så klart. Glitter är för töntar.


Lucka 18: En bild på något fint du fått i år (present, mail, sms)



Jag fick ett Sophie by Sophie armband av Johnny i alla hjärtansdag/ett år som förlovade present. Hugo var bara några veckor gammal och jag var full av gråthormoner (som om de har försvunnit).
Älskade det. Jag just det. Älskade. För nu är det ett minne blott. Jag har tappat det och inte sett till det på 2 månader. Men jag höll det väldigt kärt.

onsdag 17 december 2014

Så ja!

Det blev värsta hälsodagen. Inledde med en...chiapudding! Tydligen det mest googlade receptet 2014. Jag hakar på så här i sluttampen. Gjorde min på 2 dl mandelmjölk, 3 msk chiafrön och 2 tsk vaniljsocker. Rörde ihop och lät stå över natten. Imorse toppade jag med blåbär och hallon. Står man ut med konsistensen (slem med små frön i) funkar det. Inte wow, men om man räknar med nyttighetsfaktorn så.


Dagen rundades av på gymmet med ett spinningpass. Jag försöker ta det lungt och försiktigt så jag inte blir sjuk eller tröttnar på en gång. 

Hugos kräkhandukar får ett nytt användningsområde.

Nya supercyklar har de på gymmet i spinningsalen också. Med display så man kan hålla koll på vad man gör. 

När jag kom hem igen hade Johnny precis lagt Hugo och vi bytte av varandra så han fick träna lite. Fult görbar vana någon gång i veckan. 



Alma och Hugo

Igår sågs de igen. Hugo och hans tjej Alma. Det var superduperkul att leka, så pass att Skrotis vägrade sova middag och däckade i bilen på vägen hem. Nu kan man faktiskt börja se att de tycker det är lite spännande att titta på varandra. Och när Alma skriker (alltså gladskriker) så tycker Hugo att det är kul jul. 

Vi längtar alla till när de är så stora att de frågar efter varandra och verkligen börjar leka ihop.

Hugo älskar petflaskor och kan nosa upp en i de flesta hem. Alma leker med sin apa.

Trött efter allt röj.

Lucka 17: En bild från i höstas som ger dig höstfeeling


11 månader

Världens goaste kille föddes för 11 månader igår. Just nu är han inne i en bra period. Våra morgnar är som en dröm just för tillfället. Johnny går och väcker honom klockan 7, byter blöja och fixar välling. Sen kommer båda grabbarna in till mig och Hugo ligger mellan oss och myser i nästan en timme. 

Han dansar, vickar på rumpan och huvudet när han hör musik eller när vi sjunger. Att vinka och klappa händerna är fortfarande roligast. Vägrar fortfarande att krypa eller försöka hasa sig fram men han har blivit en hejare på att gå när vi håller i händerna. Han har även fått kläm på att gå längst möblerna själv. 

En nöjd liten kille som är nyfiken som få. Lille pekfingret ska pillapillapilla på allt. Dä dä, och ett försök till att säga titta. Måltiderna är halvskoj, i alla fall om han blir matad med sked. Men får han bara kladda och greja själv blir det bättre. Desto mer jobb för oss, men det är inga problem för skrotis. 




tisdag 16 december 2014

Lucka 16: En selfie/ett självporträtt du tagit i år

Påsar under ögonen har fått ett nytt affischnamn året då Hugo föddes.

Tillbaka?

Bilden som jag har glömt att jag tagit och ett möte med min kollega Mari på tunnelbanan gjorde att jag fick tummen ur och gick till gymmet igår. Gåggade på löpandet i en knapp halvitimma och det var nog. Fy fan vilken dålig form jag är i. Men det kan ju bara bli bättre. Om jag inte måste amputera ett ben.

Ja jag körde lite snabbare än 4,9 men inte när jag tog kort. 

måndag 15 december 2014

Lucka 15: En bild på en person som får dig att skratta

Särskilt när han sitter lite småförnedrad och skitsur i en tomtedräkt.
Jag skulle så klart valt en vuxen person här. Men det blir så orättvist eftersom jag aldrig skulle kunna ha en vän som jag inte tycker är rolig. Och jag är lite konflikträdd och tänker inte rangordna dem här. Så jag ger er mina roliga unge. Igen :-)

lördag 13 december 2014

Lucka 13: En bild ifrån ett avgörande ögonblick i år

Med risk för att vara tjatig, men det kom ut ett barn ur mig. Det blir inte mer avgörande än så. Hugo ett dygn gammal, uppkopplad på neonatalen. Han gillade inte sepappen så den slapp han efter några dagar och sonden som gav honom käk slet han ut ur näsan. Kolla så stor nappen är jämfört med hans lilla ansikte. Och det är en liten napp.

fredag 12 december 2014

Alexanderdagen

När man har kommit på något som underhåller den lille marodören i 25 minuter så man kan äta frukost själv i lugn och ro. Ja då känner man sig oövervinnelig. Rivna äpplen får 10 poäng. 

Nu ska vi göra fredag av den här dagen, Hugos namnsdag (Alexander) och Elenores 30-årsdag! Hurra!








torsdag 11 december 2014

Lucka 11: En bild på en person du saknat i år


 

Det finns ju flera. Mina släktingar upp i Västerbotten så klart. Vi träffas ju alltid för lite. Men jag valde i alla fall att illustrera den här luckan med en bild på Nadja i mitten. Min vän och kollega som tog sina grabbar och flyttade till Bjärred. Lille Ludvig är nästan lika gammal som Hugo och jag tror att vi hade utgjort en fin liten mammagrupp. Så taskig tajming på den där flytten får jag ändå säga,

Lunch och lekland

Jag och Hugge tog bussen in till Fridhemsplan och mötte upp Annika, Alma, My och Ebbot på Thelins. Käkade lunch så gott det gick med tre ebbar, sämst gick det nog för mig och Hugo. När jg tänker efter minns jag inte själva maten jag petade i mig. Ofokuserad kan man säga. Dessutom brände sig Hugo på en kaffekana när jag skulle flytta på hans matstol för att göra plats åt en barnvagn. Det var ingen fara men lite otäckt.

Att åka buss är ofta dagens höjdpunkt. Speciellt om man får
komma upp och flirta och titta ut genom fönstret.
Sedan gick vi vidare till ett lekland för att trötta ut barnen lite. Inget mysigt ställe, men det gjorde väl tricket. Vi testade bollhav för första gången och Hugo var nog den som tyckte det var skojigast. Alma och Ebbot röjde hellre runt i labyrinten.





När det var dags att åka hem på sena eftermiddagen mötte jag Johnny vid Fridhemsplan eftersom röda linjens tunnelbana var inställd för honom. Men istället hade kaoset flyttat upp på gatan och alla bussar var överfulla. Jag tyckte nästan att det var lite obehagligt att stå där med vagnen bland alla galna människor som skulle kunna trampa ner någon för att komma med.

Buss efter buss kom och vi blev mer och mer uppgivna. Folkmassan blev bara större. Helst ville jag inte gå hem med en trött och hungrig Hugo, skavsår och i iskall snålblåst. Så dök en tjej upp och frågade hur länge vi hade försökt komma iväg. När nästa buss kom gjorde hon halt och vrålade ut över hela folkmassan att det är själva fan om de inte kan släppa på en barnvagn med en liten bebis. Hon gick liksom in och beredde väg, samtidigt som hon skrek order till oss som lite skyldigt pep på bussen och tackade snällt. Vi snackar säkert hundra personer som skulle trängas in i en dörr. Iväg kom vi så småningom, men kvar på busshållplatsen stod vår vardagshjälte.

onsdag 10 december 2014

Lucka 10: En bild på ditt favoritplagg just precis nu



Tillåt mig att fuska. Det finns inget plagg i min garderob som jag kan kalla favorit. Min uniform just nu är leggings och bylsig tröja. Inte så värst kul. Men okej. Jag ger er koftan. En Filippa K som jag just inhandlat och den bor jag typ i. Ni hör ju själva. En grå kofta kommer högst upp på listan. Sorgligt.

Barnvakt

Igår var det en stor milstolpe för herr Hugo. Mormor och morfar var barnvakt nästan hela dagen och de la honom även på kvällen. Själv satt jag i frisörstolen och när det blev kväller gick jag och Johnny ner på kajen och käkade middag. Givetvis gick allting galant och ingen var gladare än Hugo. Jag hade väl inte trott något annat, men var ändå nervös. Alltså inte för att det skulle hända något utan för att jag så gärna vill att det ska funka. För allas skull. På torsdag är det skarpt läge för då ska vi på julfest med jobbet och finns inte ett stenkast bort.

Det är ju lite...känsligt det här med att lämna bort har jag märkt. Jag har inte velat tidigare och det har mötts av rätt så mycket skepsis. Kommentarer som att "det har ingen dött av" och "klipp navelsträngen" haglar tätt. Jag upplever det som prestige att lämna bort sin bebis tidigt. Då har man en härlig inställning till mammarollen liksom.

Bra för dem tänker jag. Om andra känner sig jättebekväma med att lämna bort sin bebis när den bara är ett par veckor gammal så tycker jag att att de ska göra det. Jag dömer ingen för jag är säker på att (nästan) alla gör det som funkar bäst för sitt barn och sin familj.

Själv har jag alltid varit säker på att Hugo och jag inte kommer sitta ihop med navelstängen när han är tolv år gammal, oavsett hur tidigt/sent någon annan nattar och barnvaktar. Jag har inte heller något behov av att "härda" honom eller vänja honom vid att ha barnvakter till höger och vänster. Det kommer gå så bra i alla fall när den dagen kommer eftersom vi har en trygg, nyfiken och social unge.

Med det sagt så har det känts jätteviktigt att han får lära känna till exempel mormor och morfar och träffa dem ofta så att de är ett naturligt inslag i hans vardag. Och nu när vi fått kläm på nätterna, läggning och rutiner kändes det rätt att gå hemifrån och med varm hand lämna över till Hugos andra favoriter på jorden.

Det finns ju inget egenvärde i att skaffa barnvakt och ge sig ut på stan om det inte känns rätt. För att man SKA. För det är väl ändå magkänslan jag måste lyssna till. Och just igår var den i sitt esse. Jag och Johnny njöt av att att ta en drink, nej två och äta middag på tu man hand. Och på torsdag kommer det bli kul att klä upp sig och äta julbord med mina kollegor.

Ett uppskattat mms som kom lagom till att vår varmrätt serverades.

Beställde en drink före och en efter maten. Whop whop



tisdag 9 december 2014

Lucka 9: En bild från din arbetsplats/skola



Min arbetsplats är ju även Johnnys arbetsplats. Hugo har hängt där en hel del eftersom vi slinker in titt som tätt för att säga hej till våra kollegor. När den här bilden togs var jag på möte med chefen och under tiden roade sig Hugo med att kolla babblarna på pappas jobbdator. 

måndag 8 december 2014

Lucka 8: En bild från i år som bäst beskriver din vardag


Barnvagnspromenaden. Fordonet som numera är en förläggning av en själv. Symboliserar min vardag ganska bra. Jag står och gungar i matkassan även om de av någon ovanlig anledning inte är med mig. Numera känns det naket att inte gå ut med den. Bäst av allt med Rullis är att Hugo tycks älska den. Han har varit en vagnbebbe sedan dag 1 och klagar sällan när han blir skjutsad. Oftast sitter/ligger han och tittar med stora ögon och tycks bli lugn av att hamna där. Nu för tiden sover han alla sina lurar på dagen i den också. Sen älskar jag att man kan packapackapacka grejer. Äh, jag tar en extra jacka, ett par skor, tröjor, leksaker och väska. No problemas. Man slipper kånka på grejer. Bra grej med att ha vagn. Buggabo Buffalo 4-ever!

söndag 7 december 2014

Lucka 7: En bild du tagit som du själv tycker mycket om



Lång läggning

När vi kom hem från Annas och Eriks adventsfika och det var dags att lägga Hugo såg vi att det är hela fyra tänder på gång i överkäken. Tidigare har jag sett två som inte riktigt hade brutit igenom än, men nu är alla fyra nästan igenom tandköttet. På ett ställe
blödde det lite också. 

Efter upptäckten har vi genomgått en två timmar lång läggning. Nappen åkte in och ut 400 gånger och det kliades jättemycket i munnen. För att vara säker på att inte somna vreds det, vinkades, klappades händer och pratades det konstant från sängen. Han kom även på att han kunde kasta ut nappen genom spjälorna. Eller banka den. 

Tillslut tog vi upp honom och jag gav alvedon och näsdroppar. Det kanske hjälpte för strax därefter somnade han.

Stackars lilla Hu. Det är klart att man inte kan somna när man har så ont i munnen. Tur att vi var två stycken här hemma som kunde turas om att vara inne hos honom. Imorgon kväll jobbar Johnny så jag hoppas att det går bättre då. 


lördag 6 december 2014

Lucka 6: En bild från en resa du gjorde under året


Första utlandsresan med barn gick till "trumvirvel".....Köpenhamn. För att vara på den säkra sidan tog vi med oss vänner, ett till spädbarn och mina päron. Alla i en salig röra. Mitt i allt sprang Larsa och Johnny maraton. I ösregn och med sömnbrist delux i kroppen. På bilden syns hejarklacken Annika, mamma och pappa med Alma och Hugo i vagnarna. Vi försökte passa in amningarna i ett hörn på restaurangen med killarna som skulle passera i loppet. På Johnnys första varv missade vi honom, men skrek desto högre andra vändan.

fredag 5 december 2014

Lucka 5: En bild på dig som någon annan tagit


Jag valde den här bilden som Johnny tog på mig när jag ligger med en tre dagar gammal Hugo på magen. Vi var liksom rookies båda två. Jag som mamma och Hugo som liten människa utanför magen, och oj så trötta vi var.

Pappor och vingliga ben

Letade upp den enda öppna förskolan som hade öppet efter lunch idag och hamnade på Södermalm. Bildbeviset, om ni behöver det ser ni nedan. De här vagnarna rullar inte på min sida av bron, men på söööööder. Där finns dem!


En annan otippad var att jag kom in i lekrummet och möttes av fem barn och fem pappor. Så där satt vi och pratade, den ena dansade sällskapsdans med sin tjej och det lät skitkul och den andre var musiker och rekommenderade att vi köpte trumpinnar till Hugo (jag är aningen tvekis  till trumsetet som Johnny spanat in).

Så mitt i snickelisnack med söders alla pappor stod Hugo själv i några sekunder. Han bara släppte allt och balanserade på sina egna runda små fossingar, tills han kom på't och landade på rumpan och grät en skvätt av fasa. Men sen var det bara å köra igen. Fattar ni. Min son kan STÅ!

Fast här på bilden tog han sig en gung!


torsdag 4 december 2014

Lucka 4: En bild du tog när du kände dig sorgsen/deppig/ledsen

Jag har varit trött i år. Eller trött upphöjt till 10. det har jag. Men jag har absolut inte varit sorgsen eller deppig eftersom jag hela tiden haft en ny grundlycka som trumfar den fysiska utmaningen.

Men den här bilden tog jag när tröttheten tog över och vi snittade fyra timmar per natt (inte i sträck dock) Kroppen började säga ifrån och jag fick utslag och eksem i ansiktet. Mest runt ögonen. Inte min   härligaste stund.

Jag har åldrats 10 år på 10 månader tror jag. I kroppen ligger en ständig förkylning som inte helt släpper greppet. Jag tror att jag har kvar någon liten sömnstörning fast Hugo sover på nätterna nu och jag har gått upp massa i vikt, tappar hår och har ont i ryggen. Men vad gör det om hundra år? Allt går att vända. Det har liksom varit lite på undantag de här månaderna. Det gills inte.

Satan i gatan

Familjen har ju blivit med en ny ride. Förra veckan  fick vi hem vår alldeles supernya fina VOLVO! Wihoo! Här ska packas barnvagnar och veckomathandlingar för fulla muggar. Lyckades också kränga iväg den gamla bettan till ett mycket bra pris så att vi är nöjda är väl en underdrift.



Så i förrgår skulle Johnny lasta av de nya sommardäcken från bagageluckan och ner i förrådet. Han parkerade utanför porten i fem minuter och när han kom upp hade någon jävel repat vår nya fina bil med en nyckel eller dylikt över handtaget på förarsidan. 

Hur kan man vara så taskig. Nu verkar det visserligen som vi har världens bästa försäkring och vi slipper (nog) betala självrisk samt att de kommer och hämtar bilen, fixar repan och lämnar tillbaka den. Men ändå. Vad är det för människa som roar sig med att förstöra för andra bara för att man kan. Så sorgligt bara. 







Ändrade planer

När man har en bebis eller umgås med bebisfolk så får man vara beredd på att planerna snabbt ändras. Idag var det stackars Annika som vaknade och kände sig risig, vilket ställde in våra trevliga planer för dagen. Istället ska jag leka med Hugo på Föris i Liljeholmen när han vaknar tänkte jag. Sen åker vi in till stan och avslutar eftermiddagen med en aw på jobbet! Hugo är en liten Allerbebis som älskar att vara på mammas och pappas jobb. Som den yngsta deltagaren på alla sammankomster står han ofta i centrum och det gillar han. Undrar var han fått det ifrån?

Hoppas bara att lillchefen är lite nöjdare idag. Det var jämmer och elände under gårdagen också som slutade i ett liten brakedown när han rev ner min glaskupa från fönsterbrädet och det blev glassplitter över hela golvet. Hugo blev livrädd och klamrade sig fast i mig och grät (är jag hemsk om jag gillar det liiiite grann). Gissar att det bara blir mer sånt vad det lider...

Illustrerar dagens inlägg med Hugos nya favorit. Bajstunnan.
Ja smaken är som baken....

onsdag 3 december 2014

Lucka 3: En bild på någon du älskat i år


Personen är given. Som jag älskat den här lille skrikande, roliga, knubbiga, bajsande, pigga, tokiga ungen. En kärlek som upptar hela mitt väsen dag och natt. 

Surpupp

I min och Hugos relation är det han som har nästan all makt. Jag kan bestämma var vi fysiskt ska befinna oss. Jag lyfter bokstavligt talat upp honom från en plats och sätter ner honom på en annan. Men annars är det Hugo som bestämmer. De senaste dagarna har han utövat alla sina maktmedel mot mig. Gnällt, vägrat somna, vägrat äta och gnällt lite till. Jag svarar med att försöka planera, fixa och dona ännu mer runt honom och han gnäller bara mer. Jag kan inte vinna det här utan får bara vänta ut honom tills han bestämmer sig för att bli sitt vanliga glada jag igen. För är det något jag har lärt mig sen han kom så är det att allt går över.

Idag ska jag försöka roa herrn på öppna förskolan innan mormor och morfar kommer i eftermiddag. Vi får se vad han säger om det.


tisdag 2 december 2014

Lucka 2: En bild på något gott du ätit i år


Jag kan inte annat än välja himmelriket för bakväg och sötsaker- Taxinge slott. Vi var där i somras med mina svärisar och förutsade oss. De bjöd och vi valde flera goda saker var.
Insåg när jag letade bilder att jag inte är någon klassisk "ta bild på min fina goda mat"-bloggare. Kanske ska bli ändring på det?

måndag 1 december 2014

Lucka 1: En bild från en dag du aldrig kommer glömma


Det kommer ju ofrånkomligt handla mycket om Hugo när jag ser tillbaka på året som gått. Den 16 januari kom vår fina skatt till världen, alldeles för tidigt men alldeles perfekt. Varken det här året eller något annat år i resten av mitt liv kommer jag kunna säga att jag upplevt en mer minnesvärd dag.





Julkalender

I år gör jag en minneskalender som jag har sett cirkulera runt på bloggar och instagram. Den går ut på att man postar en bild+text från det gångna året varje dag fram till Jul. Det är den här bloggpersonen som har startat kalendern och det är hon som bestämmer vilket titel bilden ska ha varje dag. Om du vill göra samma sak så kan du läsa mer om minneskalendern HÄR!

Lucka 1: En bild från en dag du aldrig kommer glömma
Lucka 2: En bild på något gott du ätit i år
Lucka 3: En bild på någon du älskat i år
Lucka 4: En bild du tog när du kände dig sorgsen/deppig/ledsen
Lucka 5: En bild på dig som någon annan tagit
Lucka 6: En bild från en resa du gjorde under året
Lucka 7: En bild du tagit som du själv tycker mycket om
Lucka 8: En bild från i år som bäst beskriver din vardag
Lucka 9: En bild från din arbetsplats/skola
Lucka 10: En bild på ditt favoritplagg just precis nu
Lucka 11: En bild på en person du saknat i år
Lucka 12: En bild från i somras som väcker din sommarlängtan

Kan själv

Träffade en klok mamma på öppna förskolan som berättade principen för vad som gäller när barnet sover.

Om du kan sitta, gå inte
Om du kan ligga ner, sitt inte
Om du kan sova, var inte vaken.

Så. Här sitter jag alltså och dricker kaffe på stan igen eftersom Hugo sover i vagnen. Promenera är slöseri med energi liksom. Det kan vi ägna oss åt när han är vaken.

Så kan jag passa på att berätta att lillchefen har bestämt sig för att matstrejka. Från att i hela sitt liv ha varit glupsk som Oprah Winfrey så kniper han nu igen sin lilla trut när vi serverar käk. Frukt och sånt gott går bra, så det är inte fysiskt problemet sitter, vilket jag först trodde eftersom det började när han var lite magsjuk. Sedan strejken startade har det även konstaterats att han gått ner i vikt så vi håller lite extra koll på BVC också.

Så idag när jag var på jobbet blev jag coachad av en mer erfaren mamma som tycker att vi ska låta honom äta mer själv. Och mycket riktigt. Efter att han stängt fabriken när jag matade honom med "sin" mat och jag istället presenterade mina fullkornsmakaroner slevade han i sig för glatta livet med sina knubbiga små händer. Så nu ska vi testa det. Egen pillig mat.

Jag hänger bara inte med! Det var ju nyss vi fick kläm på det här med puréer och att bli matad. Nu är det redan nästa steg. Han kan själv. 


söndag 30 november 2014

Här är jag

Ledsen för radioskuggan. Jag tog ett djupt andetag och andades inte ut förens nu, och bloggrapporten kom i skymundan. Men vi lever och det är full rulle hur mycket jag och Johnny än försöker ta det lugnt. Någon annan håller igång liksom... (drömmer om ändlösa helger i soffan när vi bara steg upp för att uträtta behov eller köpa hämtmat).

Jag däckade i migrän i torsdags. La en pizza på öppna förskolan, skyllde på att Hugo var trött och tog ungen under armen och gasade hemåt. Johnny fick komma hem från jobbet och jag låg i sängen från tidig eftermiddag till fredag morgon. Hugisen verkade fatta galoppen och gosade i alla fall några minuter med mamma innan det blev riktigt jävligt.


Idag är planen att gå på adventsfika hos en kollega som numera huserar i krokarna och att få upp julpyntet. Det har jag längtat efter. Tänk Hugo vars största lycka är lampor som lyser. Det ska bli så roligt att tända stjärnorna i fönstren och se hur han reagerar.



onsdag 26 november 2014

Onsdag

En ganska grå dag. Bokstavligt talat. Man ser inte ens vattnet när man står på kajen.


Rullade ut med vagnen och styrde mot stan vid lunchtid för att träffa Carro med sin fina fina mage. Hon är beräknad att föda en dag innan Hugos födelsedag. En liten kille blir det. Jag blir avis att hon har det framför sig. 

Jag och Hugo åker tunnelbana till Stureplan. Sen blir det lek på öppna förskolan för hela slanten. Efteråt somnar lillchefen i vagnen och jag får ta en välförtjänt fika i lugn och ro. Om nån timme ska jag dumpa Hugo hos sin pappa på jobbet och sedan käka middag med Turis. Som jag längtat. Och för att knyta ihop säcken har hon också en bebis i magen!


måndag 24 november 2014

Bad

Ankan var badkruka igår så hon fick vara  fotograf på babysimmet. Hugo fick sig ett par kallsupar, men ironiskt nog inte av sina dyk. För dyker, det gör han nu. Alltså inte som en annan men han plumsar i från kanten och låter sig fångas upp av oss efter nån sekund.




Jag äskar den här sista bilden. Alma till vänster i sina små volangbyxor och Hugo till höger. Små kompisarna. Snart ska de sprattla till och hamna i plurret. Kära hjärtanes.