onsdag 4 mars 2015

Tack å hej leverpastej

Men lyssna på det här då. Efter första arbetsdagen började jag känna hur det kittlade i halsen. Andra arbetsdagen betade jag av med förkylningen Arne hack i häl och idag ligger jag hemma med feber. Det kunde ha börjat bättre om än säger. 


måndag 2 mars 2015

Första dagen- Check!

Hemma efter första dagen på jobbet. Nytt redaktionellt system, nya kollegor, nytt skrivbord, ny tidning, nya mål, nya ansvarområden. Det kommer ta mer än en dag att komma in i det hella men tack och lov har jag snälla och duktiga människor runt omkring mig som lotsar mig rätt.

Det värkte i hjärtat när jag vinkade hej då till min lilla duo och tunnelbanefärden var tung. För att inte tala om trapporna upp från Östermalmstorg, där allt stod stilla. Herrejissus vilken vardagsmotion. Ofrivillig.

Johnny skickade flera mms och rapporter under dagen som fick mig att längta lite till. Tills vi möttes på Kungsgatan och jag fick krama om min bebis. Det är kanske mer tanken på att inte få tillbringa vardagen tillsammans än de här första staplande timmarna som gör mig blödig. Hugo då? Han sov i ett mitt på dagen-pass på nästan tre timmar och resten av tiden bjöd han pappa på ett glatt humör. Med andra ord är mamman i familjen tröttast nu på kvällskvisten. 

Hej då mamma!
Jag har fått fler lycka till-meddelanden och hejarop idag än vad jag fick när jag senast firade födelsedag. Inte illa va? Jag bockar och tackar. 

söndag 1 mars 2015

Välkommen mars

Så är tiden kommen. Sista dagen innan det nya livet som working mom startar.  
Imorgon lämnar jag den här mysproppen i sängen med pappa när jag istället går mot tunnelbanan. Jag unnar verkligen Johnny att få tid med vår lille stjärna, för det är ljuvligt. Men Gud så svårt det känns. Och lite pirrigt. Och lite kul och spännande. 

lördag 28 februari 2015

Återförenade

Efter en kvart var allt som vanligt igen när de här tokarna hängde. Förutom att Alma knatade runt som en annan gångare! Hon var så stolt när hon fick visa upp sina nya trix. Sen var det matning, sanering efter matningen, byte av bajsblöja ett, byte av bajsblöja två, en gråt här, en gråt där och massa bus. 


fredag 27 februari 2015

Svindyrt snitt

Jag läser en blogg som heter Linneaiusa.com. Hittade den eftersom hon pluggade med Annika i Kalmar, därefter flyttade hon till sin kärlek i USA, gifte sig och har nu fått barn, en liten pojke. 

Nyligen fick hon ränkningen hemskickad för kejsarsnittet. Sisådär 370 000 kronor gick kalaset på. Tack och lov hade de försäkring och behövde "bara" betala 29 000 kronor.

Tror att det dyraste för oss när Hugo föddes var parkeringskostnaden. Och delicatobollarna vi köpte i cafeterian.

Ibland är jag extra glad över att bo i Sverige. Och jag betalar gladeligen skatt. 

torsdag 26 februari 2015

Äntligen hemma

Som vi längtat! När vi kom hem från vår resa och väntade på bagaget i ankomsthallen checkade Annika, Larsa och Alma in för att åka till Thailand. Nu har vi varit ifrån varandra i en månad och det har varit jättekonstigt. Vi är så vana att ses minst en gång i veckan och höras nästan varje dag. Mycket för att ventilera "mammaskapet" men jättemycket för våra små bebbars skull också så klart. Det har verkligen varit en ynnest att ha delat det här med en av sina bästa vänner. 

Som bonus har jag ju kommit att älska deras lilla böna också. Jag tycker att jag känner henne väldigt bra nu och jag har liksom följt hennes utveckling precis som Hugos. Jag kommer sakna henne också när jag jag börjar jobba, så det är en omställning som sträcker sig längre än till min lilla familj. 

Almis palmis har tagit sina första steg i Thailand och jag har bara sett det på en liten videosnutt. Och det kommer bara bli fler missade viktiga och oviktiga stunder framöver. Så himla sorgligt. Men imorgon ska vi i alla fall låta de små glinen återse varandra igen!


Omställning

Idag blir det sista besöket på öppna förskolan för mig och min lille avkomma den här mammaledigheten. Det märks verkligen att det blir fler och fler pappor där och jag tror att mina grabbar kommer trivas utmärkt att röja järnet där när jag knegar.

Sitter och väntar på att lillchefen ska vakna. Vi är i stånd med att ställa om från två tupplurar om dagen till en. Givetvis på Hugos initiativ. Det blir ofta svårare och tar längre tid att få honom att somna på eftermiddagarna och när han väl ger upp av trötthet är det egentligen för sent eftersom vi gärna ser att han är vill tacka för sig i någorlunda tid på kvällen. Men som med allt annat är det en lite lurig övergångsfas just nu och jag vet inte riktigt var jag har honom. 

onsdag 25 februari 2015

Houston!we have a glugg!

Fyra små sockerbitar där uppe och tre små där nere har Hugo samlat på sig i munnen. Och nu det gulligaste. Han har en glugg! Där uppe mellan framtänderna.


Alltså hittelön till den som lyckats fånga den lilla gluggen på bild. 

måndag 23 februari 2015

Det där jädra (livs)pusslet

Hur får man det att gå ihop? Idag var tänkte vi att både jag och Johnny skulle få till det med träningen. Planen var att Johnny skulle löpträna genom att springa hem från jobbet. Under tiden skulle jag laga middag och byta om så att jag var startklar när han kom in genom dörren. Sedan skulle jag gå till gymmet och därefter äta middag tillsammans med mina grabbar efteråt.

Allt klaffade, förutom att Johnny inte kom loss från jobbet tillräckligt tidigt, och jag kom således iväg till gymmet lite för sent. Alltså för sent för att Hugo skulle kunna vänta in mig för middag. Grrr.

Nu åt Hugisen mat när jag svettades på Sats istället och sedan käkade jag och Johnny tillsammans när vi var samlade igen. På plussidan hamnar att vi båda fick träna, bebisen fick middag och det fick vi också. På minussidan fick vi inte äta tillsammans vilket var målet.

Hur gör folk?

Lite småpinigt att ta bilder på sig själv på gymmet. 

Men här har ni ett svettigt bildbevis.

Snart slut

Det blev en mysig dag med farmor och farfar. Hugo fick gå runt och peka på trillioner grejer och säga DÄÄÄÄÄ och de utbrast förtjust varje gång, "ja dääää". Alltså gissa om vår lille kille var i himlen. Vårt tålamod med att peka och säga dääää lika entusiastiskt tog slut för kanske 3 månader sen...


Sista veckan hemma med min lille plutt (viftar bort tårarna). Det känns så sorgligt i min mage att jag inte vet vad. Hur kan man acceptera att det är över nu? Alltså jag kan leva med att inte ägna tre timmar om dagen åt att söva, att slippa sanera lägenheten varje gång vi ätit, att byta en bajsblöja mindre och att inte vara den som tar alla fajter med ytterkläderna. Men det är såå lätt att "glömma" det när jag tänker på att jag inte ska få vara med min bejbi jämtjämtjämt. Att träffa honom två timmar varje kväll låter som tortyr. 

Återkommer i ärendet. Nu ska vi ut och maxa mammaldigheten! 

söndag 22 februari 2015

Hej på er!

Vi laddar för en söndag i Hallstahammar hos farmor och farfar. Lätt frukost är det som gäller för där brukar vi bli väl omhändertagna om man säger så. Men först ska lillskrutten sova och jag ska föröka piffa till mig lite som på bilden.







lördag 21 februari 2015

Nålen?

Lördagen så här långt. Johnny fick sovmorgon men tassade ändå upp efter en halvtimme för att leka med Hugo. Vi åt en uppdukat frukost vid köksbordet hela familjen med en supergod vattenmelon som final. Jag grälade med Johnny för att fläkten/ugnen/köksluckorna är skitiga, Hugo har somnat igen och vi väntar på en fåtöljspekulant.

Men framför allt kan vi inte släppa den stora gåtan. Gåtan om nålen. Läste nämligen Cissi Wallins blogg från BB där hon demonstrerar hur pappan till hennes bebis sätter en nål på tavlan på BB som symboliserar att deras son föddes den dagen. En sån tavla fanns ju på Danderyd också, men vi vet inte om det kom dit någon nål för Hugo. Vi rullades ju iväg och undertecknad snittades upp från höger till vänster och sedan såg vi inte skymten av någon tavla. Finns nålen? Räknas Hugo? frågorna är många. Johnny vill åka dit och göra upp.

Bilden från Cissi Wallins blogg.

fredag 20 februari 2015

Underbara Louie

Alltså att hälsa på hemma hos Carro och hennes pyttelilla Louie idag slungade ju tillbaka en annan sisådär ett år i tanken. Så liten och skör och underbar man kan vara. Louie med världens gulligaste lilla pussmun låg bara där och var nöjd med livet. 
Och så min stora lille kille på det. Han skulle pilla och klättra och riva på precis alltalltallt. Jag blev helt svettig och Carros glasbord kanske aldrig blir desamma? 

Tänk att vi har fått varsin underbaring till son. Det trodde vi inte för 6-7 år sen när vi blev kollegor på gamla Se&hör. Det gjorde vi bra Carro!






Boar

Jag måste visst ha ett projekt på G här hemma. Jag ät typen som föredrar att planera, googla och handla saker till projektet. Inte så värst mycket för själva utförandet. Eventuellt att piffa lite i slutet. Innefattar det skruvar och borrar så tackar jag för mig.

Nu har jag i alla fall bestämt mig för att ge mig på Hugos rum (igen). Det var ju ett skräprum från början och när jag var preggo kändes det som världens viktigaste sak att få rummet tapetserat och ombonat, även om det sedan dröjde ett herrans tag innan bebisen faktiskt var där inne.

Nu ska vi i alla fall göra oss av med fåtöljen som står där inne. Den går att bädda ut till en säng, vilket är praktiskt, men vi behöver ännu mer plats för leksaker och prylar som används varje dag. Där fåtöljen står idag ska sedan Hugos säng vara, och där sängen står idag ska det upp en väggfast hylla som rymmer korgar med leksaker, böcker och alla fina prydnader som han samlat på sig under sitt korta liv.

Någon som vill köpa?
En inspirationsbild på en vägghylla i barnrum.
Fast jag tänker mig att Hugo ska nå sakerna längst ner.
Den här blir det nog. Någon som har en sån där borr och borrkunskaper?
Jag bjuder på hembakade muffins!


torsdag 19 februari 2015

En ny hobby

Hugo älskar när dammsugaren åker fram. Vevar med sina små armar och släpper den inte med blicken. Helst hänger han över den när vi far runt. Han är även förtjust i mormors och morfars sopkvast. Och så diskmaskinen. Den får inte vara ifred en sekund om luckan står öppen. Vi hoppas att hans intresse för städning håller i sig upp i tonåren, eller i alla fall förbi den här fasen när han ständigt ställer till en ordentlig oreda bara genom att finnas. Då kanske det faktiskt skulle bli rent av att ha barn. Så är inte fallet just nu...


Sorry

Åkeeej! Förlåt. Klart jag ska blogga. Om inte annat för att jag måste stötta Mysan som har börjat jobba. Till och med Johnny har klagat att det är glest mellan inläggen.

Vi har ju varit krassliga sen vi kom hem, men nu tror jag att vi börjar hamna på banan igen. Trist bara att jag helt kom ur min träningsrutin som jag faktisk vågar påstå att jag hade. Var till och med och träffade en PT två dagar efter hemkomsten så att jag inte skulle smita. Fick ett bra träningsupplägg och kände mig pepp. och så BOOM, förkyld igen. 200 ostmackor senare sitter jag nu här och kämpar med motivationen. Det ska tydligen inte vara lätt..

Och på fettisdagen kom till och med den här familjen iväg på kondis där vi kalasade på varsin semla. Förutom den minsta som bara fick smaka och sen mumsa i sig en banan. På bilden illustrerar han att han vet var pappas öra sitter. Det är fokus här hemma just nu. 

söndag 15 februari 2015

Here we go again

Jomen tjena hallå. Knappt en vecka och ett öppna förskolanbesök och nu är vi nere för räkning igen. Hugisen är snorig, täppt och rosslig och på mig sitter förkylningen i ögonen. Det rinner och jag är kletig och svullen. På sin höjd ska jag promenera runt kvarteret idag. Med solglasögon.




Hugo och pappa överraska mig med lite blomster och kramar sedan firade vi alla hjärtansdagkvällen i sängen med middag och smågodis. Så värre kan man ju ha det.


torsdag 12 februari 2015

Stora killen

Redan i luften när vi var på väg hem från Thailand försvann Hugos lockar till min stora besvikelse. Men något annat hände också. Första morgonen här hemma vaknade en stor liten ettåring med massa nya trix i rockärmen. Han far runt som ett jihu, klättrar och flänger och det far grejer överallt som tidigare fick vara ifred. Jag hänger inte med, Johnny hänger inte med, men det är bara att hänga med. 

Han står själv också. Och klappar händerna åt sig själv varje gång. Och vi klappar med. Så sitter hela familjen och klappar händerna timme ut och timme in. Ni hör ju vilken fest det är här hemma. 

Visst ser man buset i ögonen?

onsdag 11 februari 2015

Premiär

Vi har ju några vardagar ihop hela familjen nu innan Johnny går tillbaka till kneget. Allra allra helst skulle man ju vilja gosa ner sig i soffan och sova ikapp, men det tycker Hugo är en katastrofal ide så vi passade på att ta en promenad i det fina vädret till en öppen förskola. Lika mycket för Johnnys skull som för Hugos faktiskt. Jag "skolade in" honom. 

När vi kom dit och hade parkerat våra rumpor på golvet (här finns inga vuxenstolar) så frågade han "jaha, hur länge ska vi sitta här". Länge svarade jag.

Men så gick en stund och vi träffade massa trevliga föräldrar och söta barn (inte lika söta som Hugo så klart) och vi hade det jättetrevligt. Så pass att vi råkade vara kvar när sångstunden drog igång och johnny fick uppleva även detta fenomen. Öppna föris fick således tummen upp av pappan. Mission completed.

Back in business

Hugo sov 19-06 ungefär men vi vaknade flera gånger under natten och hade svårt att somna om och nu på förmiddagen är vi rätt trötta. Hej jetlag. Men på plussidan så är Johnny ledig hela veckan ut, så vi har gott om tid att komma ikapp.

Har slungats in i verkligheten. Här hemma snurrar tvättmaskinen och disken börjar fyllas på. 

Hugo brås på mig när det kommer till frukost. Det är lätt dagens bästa mål och under Thalandsresan har han utvecklat sin repertoar. Vi smaskade på plättar, fattiga riddare, färsk frukt, nygjord omelette och goda mackor varje dag. Hugo satt nöjd med och pillade i över en timme med allt gott. Så imorse när jag åter fick peta i mig fattigmansgröt fick så klart lillchefen både gröt, macka och äggröra.


tisdag 10 februari 2015

Hemma

Obs. Skriver detta inlägg efter typ 35 timmars vakenhet, så ursäkta. Om det behövs.

Först och främst. FANFAR!!! Jag har världens bästa flygbebis. Jag är så mallig och stolt över Hugo och än en gång fick vi beröm vid landning för att vi har en så beskedlig och mysig unge. Kan även passa på att ge mig själv och Johnny en klapp på axeln för även om det är a och o med en så duktig pojk så ligger det faktiskt lite planering och insats från oss bakom det hela. Släcka bränder innan de flammar upp, förbereda med mat, packning och rätt underhållning och vara jävligt pepp.

Vi klev upp 3.30 på morgonen flög från Phuket vid åtta. Hugo sov tre timmar från start, var vaken två och sov sedan tre till. 

När vi landande på Arlanda hade familjen Sjöberg Andersson med Alma i spets precis gått igenom säkerhetskontrollen för att resa TILL Thailand. Två veckor kvar tills vi ses igen alltså. Risig timing.

Nu ska vi sova. Hugge snusar i sin säng men man vet aldrig om hans lille hjärna har greppat att det är nattsömn vi är ute efter, så det är bäst att göra en tidig kväll.


En glad kille i taxin från Flygplatsen.

Och nu trycker jag på "publicera" utan att behöva springa ner till receptionen för att få internetuppkoppling. 

 

måndag 9 februari 2015

Hemåt!

Sista dagen här. Vi är redo att komma hem, men det känns ju alltid vemodigt att semestern är slut. Hej då rena sängkläder varje dag, hej då brakfrukostbuffen, hej då solnedgången och värmen. Men framför allt hej då 100 procent familjetid när vi får göra precis vad vi vill när vi vill.

Vi kan inte vara mer nöjda med hur den här resan blev (återkommer efter kommande dygnets flygresa med uppdatering av ovanstående påstående). Både jag och Johnny har fått mersmak av att semestra med Hugo, och troligtvis han med oss. 

Inatt hämtar en bil oss klockan 04.20 för färd mot Phuket och en 12 timmar flygresa. Håll tummarna för oss att det bli en lika bra upplevelse som hitvägen. 



Gölligt

Hugo har haft sin allra första semsterflirt. De biter på samma leksaker och kastar stenar bredvid varandra. En månad skiljer det dem emellan. Men lugn Alma, det är inga känslor inblandade. 




söndag 8 februari 2015

Dessa kvällar

Vi käkade finmiddag på stranden igårkväll. Hotellets grillrestaurang dukade ute i sanden och där satt vi i skenet av facklor och med havets brus som bakgrundsmusik (okej då, tremannabandet som sprutade ur sig Simon & Garfunkel-hits överröstade till viss del vågorna). 

Det är var lite magiskt och jag önskar att jag kunde stoppa in stunden i en liten flaska och sätta på en kapsyl för att öppna en tung vardag i rusningstrafiken. 



Två små missöden bara. Köttet vi fick in åkte tillbaka på studs. Vi kunde knappt skära i det och tugga det borde vara en OS-gren. Bra köttbitar är svåra att få tag i här. Vi blev dock kompenserade både en och två gånger och den stackars servitören hade nog gett oss sin förstfödde om vi bett honom.

Sen blev Hugo plötsligt rädd för sanden. Han vägrade att sätta ner tassarna. Stackars lille asfaltunge. Vi som trodde att det skulle vara kalas för honom att äta middag i en åtta kilometer lång sandlådan, men icke.

lördag 7 februari 2015

Underbara härliga rutiner

!!Varning för ganska ointressant inlägg om man inte, som jag är väldigt inne i bebis/rutiner-svängen!!

Första dagarna var lite hajkon tajkon. Vi kom ju hit 5 på morgonen efter en elva timmar lång flygresa och det gjorde att bebis var lite knasig i huvudet, vi med för den delen. Han sov som i koma på dagen och det var otäckt svårt att väcka honom.

Men så började rutinerna utkristallisera sig dag 3 eller 4. 

Vi vaknar vid 8 (av väckarklockan). Käkar frukost lääänge, badar lite i polen och leker i skuggan. Sen vill han sova vid elva och gör det i ca 1,5 timme. Tack för den.

Därefter ger vi honom lunch, äter själva på stranden eller i poolbaren och leker under eftermiddagen. Här börjar det märkas att semestern är annorlunda nu när Hugisen vill ha underhållning. I vanliga fall softar vi helst i en solstol eller tar en massage, men nu är det barnpoolen eller  lekrummet som gäller.



Vid fyra slocknar han igen, men den här gången sover han inte i vagnen utan uppe på rummet så det blir lugn och ro svalt för honom. Då brukar mormor vakta och vi har drygt en timmes "vara ifred"-tid.



På middagen är lillchefen i allra högsta grad vaken. Han äter brödsmulor, ris  och annat plock från våra tallrikar och avslutar med lite välling vid tio innan han somnar i vagnen. Ruggigt bra ordnat tycker vi.

För i övrigt söver vi honom i vagnen 100 procent av gångerna. Av en anledning. Det har funkat prima, och det är dessutom lyckat att flytta över honom till sängen. 

Värmen är så klart lite jobbigare för honom än oss men jag tycker ändå att det går bra. Vi badar ju och svalkar honom i duschen och han är minimalt i solen, och på hotellrummet är det väldigt svalt. Det är nog mer jag som tror att han tycker det är jobbigt, men han har sällan klagat eller varit missnöjd. 

Han sover lite mer på dagarna, ca 2 pass på 1,5 timme, men å andra sidan får han en eller två timmars nattsömn mindre eftersom han är vaken och ute och svirar med oss på kvällen.

Summa sumarum:
- Mormor och morfar är guld
- Vi är ganska coola föräldrar, ibland.
- Hugo är en anpassningsbar liten grabb som tar det mesta med ro så länge han är nära oss!


fredag 6 februari 2015

Idag är en ny dag

Igårkväll gav vi oss på't igen. Marknad. Men denna gången en lokal variant. Redan i tucktucken på vägen dit kände vi av några regnstänk. Väl framme tog det inte en lång stund innan himlen öppnade sig. De trånga gångarna blev översvämnade och vi tog oss knappt ut. Tackar gudarna att vi lärt oss av förra gången och lämnade Hugo på hotellrummet med mormor. Han hade inte tyckt att det var ett spännande äventyr.


Tucktuckchaffisen hämtade oss i bil och väl hemma igen möttes vi av en glad (och torr) Hugo som fått riva loss i rummet.

Jag började känna mig lite funky under eftermiddagen och senare mådde jag illa. Fick mer migrän under kvällen och parkerade i sängen dit de andra levererade hämtmat (inte för att jag fick i mig något). Kramade toan ett par gånger, somnade tidigt och vaknade klockan fyra på morgonen som en ny människa. Tackarrrr.

Nu upptäckte vi precis att vi flyger hem går på tisdag morgon istället för måndag som vi tidigare trott. En dag extra alltså!

torsdag 5 februari 2015

Paradis

Fyra dagar kvar. Jag skulle göra mycket för att få stanna en vecka till. Eller två. Eller åtta. 

Bangtao beach är perfekt för oss. En annan värld än pulserande Phuket och   Patong fulla av neonskyltar, prostituerade och avgaser, men nära flygplatsen och allt man behöver ändå. Lite restauranger, pannkaksstånd och masageställen vid stranden och sedan en gågata med butiker och 10-15 matställen i "byn".

 
Stranden är 8 kilometer lång och mjuk. Inte fullproppad alls, särkilt inte eftersom det i år är förbjudet att hyra ut solstolar på stränderna sånär som nån radda utanför hotellen. Det rensas bort korruption och skit. Stränderna är till folket och det ska inte ockuperad av vinstsyfte.


Hugo har doppat sig i havet men det var lite salt när han gnuggade sig i ögonen.



onsdag 4 februari 2015

Vykort

Boom! Där kom den när ni minst anade det. Fotbilden med en svajande palm och svalkande vatten i bakgrunden. Klämde in en het farsa på kortet också.

Vi ligger mest vid Polen på dagarna. vi gillar't men framför allt är det väldigt smidigt med Hugo. Här finns massa skugga, nära till hotellrummet och det är faktiskt ett litet projekt att ha bejbin i sanden. Men lunch äter vi gärna med havet som utsikt. 

Nu ska jag och Johnny ha lite "egentid" eller som jag brukar säga. Få vara ifred. Morfar söver barnet någonstans i krokarna.


tisdag 3 februari 2015

Weekend market

Jag och Johnny tog Hugo under ena armen och vagnen under den andra och begav oss till Phuket och den stora marknaden för nån kväll sen. ENORM. Skulle kunnat titta mer men det var säkert 50 grader där inne och Hugo blev högröd i ansiktet och håret satt slickat längs tinningarna av svetten. Vi hällde en flaska med kallt vatten över honom och då mös han. 

Ändå kul att testa vad som funkar och inte med små barn. Världens största, trängsta och varmaste marknad var ingen hit, men vår lille supertruper Hero klagade inte ens.



 På väg hem från shoppingturen som resulterade i väldigt lite shopping men desto mer erfarenhet. Hugo älskar resevagnen, att sitta med bar överkropp och framåtvänd. Sen är bygeln lattjo. Fötterna är ständigt uppe så att vem som helst kan killa dem.

måndag 2 februari 2015

fredag 30 januari 2015

Äntligen lockar

Som noterat. Hygges frisyr lever ett eget liv här i värmen. Alldeles krulligt har det blivit och jag älskar't. 



Några andra som tycks vara förtjusta är thailändarna. Som det flörtas och gullas. På restaurangerna knycker de honom och visar upp honom i köket. Till Hugos stora nöje. Alla ögon på honom. Och själv är man ju som en stolt mammatupp!

torsdag 29 januari 2015

Hurra!

Men så ska det göras! Tack för hjälpen. 

Testade att helt radera messengerappen (får ta tag i det når jag kommer hem) och sedan tog jag bort både Annikas, Annas  och Johnnys sms-konversationer och nu tycks 3 GB ha frigjorts. Fortfarande orimligt mycket utrymme som går åt till bilder som jag inte längre har kvar på telefonen, men vi kör lite konstgjord andning här tills jag är på svensk mark igen!


Vi börjar komma in i det här nu. Det sköna livet. Förutom att Hugo har kämpat lite mot jetlagen men han sover i alla fall om nätterna så här långt. Sen har inte hans förkylning släppt greppet heller. Igår hade han över 39 grader i temp och var märkbart påverkad. Idag känns det bättre och vi har haft en glad liten badpojke. 

Just nu sover han uppe på rummet och vaktas av mormor. Johnny och morfar sitter i poolbaren som har happy hour och här ligger jag!


Nu kommer min pina colada också. Visst har de snygga servitörer här på playan?