fredag 30 januari 2015

Äntligen lockar

Som noterat. Hygges frisyr lever ett eget liv här i värmen. Alldeles krulligt har det blivit och jag älskar't. 



Några andra som tycks vara förtjusta är thailändarna. Som det flörtas och gullas. På restaurangerna knycker de honom och visar upp honom i köket. Till Hugos stora nöje. Alla ögon på honom. Och själv är man ju som en stolt mammatupp!

torsdag 29 januari 2015

Hurra!

Men så ska det göras! Tack för hjälpen. 

Testade att helt radera messengerappen (får ta tag i det når jag kommer hem) och sedan tog jag bort både Annikas, Annas  och Johnnys sms-konversationer och nu tycks 3 GB ha frigjorts. Fortfarande orimligt mycket utrymme som går åt till bilder som jag inte längre har kvar på telefonen, men vi kör lite konstgjord andning här tills jag är på svensk mark igen!


Vi börjar komma in i det här nu. Det sköna livet. Förutom att Hugo har kämpat lite mot jetlagen men han sover i alla fall om nätterna så här långt. Sen har inte hans förkylning släppt greppet heller. Igår hade han över 39 grader i temp och var märkbart påverkad. Idag känns det bättre och vi har haft en glad liten badpojke. 

Just nu sover han uppe på rummet och vaktas av mormor. Johnny och morfar sitter i poolbaren som har happy hour och här ligger jag!


Nu kommer min pina colada också. Visst har de snygga servitörer här på playan?



onsdag 28 januari 2015

Ett litet rop på (teknisk) hjälp

Är det någon som läser min blogg som har kläm på det här med lagringsutrymmet på iphonen. Jag kan inte längre ta en enda bild med telefonen för den säger att lagringsutrymmet är fullt. När jag kollar i inställningar och lagring står det mycket riktigt att där är fullt. Bilder samt meddelanden tar upp nästan hela utrymmet. Bara det att jag raderat nästan alla bilder (sånär som på kanske ett 100-tal, samt alla smskonversationer som är mer än en månad gamla. Dessutom har jag tagit bort alla överflödiga appar som legat och skvalpat. 

Får jag inte ordning på det här blir det nog inte många bilder på bloggen härifrån. Som tur är har vi bra och rediga kameror med oss, men ingen dator eller sladd att överföra dem med.. 

tisdag 27 januari 2015

Flygresan

Vi är framme och installerade. Resan gick verkligen kanon. Hugo får 10poäng av 10 möjliga. Möjligtvis ett avdrag för att hans mage sätter igång där uppe i luften och skötbordet är lika stort som en assiett. Men det kan ju inte bebis hjälpa. 

Vi klev på planet vid 12 svensk tid. Väl uppe i luften och efter det första blöjbyten somnade han och sov i två timmar. Precis lagom för mig att kolla på en hel film och käka flygplansmat (om än med en hand).

Sedan vaknade han och härjade i knappt tre timmar. Inte ett gnäll, utan allt var kul. Vi gick lite i gången och kollade på babblarna eller lekte tittut med mormor och morfar. Efter middagen slocknade han igen och sov sin "nattsömn" tills det var dags att kliva av planet. Men nu bäddade vi på golvet nedanför våra fötter istället och det visade sig vara värt varenda krona att vi lagt till för mer benutrymme. 



Elva timmar på ett plan är aldrig kul, men Hugo skötte sig exemplariskt och fick till och med beröm av medpassagerare när vi klev av, så vi är toknöjda. 

Mindre kul är den här jetlagen vi kämpar mot nu. 36 timmar vakna and still going. Ska försöka peta i oss middag och göra tidig kväll här.








måndag 26 januari 2015

Hej då

Vi är på Arlanda. Check. Alla på gott humör och någorlunda utvilade. Vi hörs på andra sidan.



söndag 25 januari 2015

Dålig start

Nu kastar vi in handduken och sluter ögonen i mammas och pappas bäddsoffa i mitt gamla flickrum. Hugo längst in, sen Johnny och längst ut jag. Bebisen slog till på en maratonläggning på sisådär två timmar. Han var superledsen och ville för allt i livet inte somna i sin säng. Resenerverna och semlan ute i köket fick läggas åt sidan, så kavlade vi upp ärmarna och ägnade kvällen åt en rödgråten liten kille. Men nu kan det bara bli bättre va? Vi hoppas på en hyfsad nattsömn och att vi får vakna imorgon och börja om. Lite friskare, mycket gladare och oförskämt laddade!

Dan före dan

Mamman och pappan här hemma är på banan, tror jag. Ok, mamman skulle inte dö av att tvätta håret, men det får jag göra sen. Någon gång innan flyget lyfter (annars blir det torrschampo på flygplanstoaletten). 

Barnet däremot har samma tajming som en rännskita till förrätten på Nobelfesten. 
-förkyld igen. Några dagar efter kalaset i helgen började en retlig och slemmig liten hosta sätta sig i de små lungorna. Och Hugo som aldrig haft hosta förut. Snor ja, men hosta nej. Igårkväll gissar jag att hans förkylning peakade, men ska kanske låta det vara osagt. Vi har preppat med mängder av spray och alvedon och jag har bett Johnny att be en liten liten bön till Gud (trots att han envisas med att vara jävligt otroende). 

Snart kommer i alla fall privatchauffören aka morfar och hämtar snoris/hostis, föräldrar, två resväskor, två mycket noggrant planerade handbagageväskor, en resevagn och den vanliga vagnen. 

Ps. Tjuvar. Gör er icke besväret. Vi har grymma lägenhetsvakter som kommer leva loppan här hos oss på kajen när vi lapar sol.

torsdag 22 januari 2015

Packning

Jag föredrar visserligen aldrig att vara ute i sista minuten, men nu när vi snart ska ut och resa med Hugo har jag insett att det inte går att bara packa ryggan och dra. Eller går gör det väl, han kommer ju att överleva öven om han får testa ett annat blöjmärke i Thailand. Men vi resonerar så här. Om vi slipper leta efter rätt/bra produkter, så gör vi gärna det. Särkillt eftersom vi har plats och möjlighet att ta med oss grejer hemifrån. Det är så mycket nytt i alla fall men värmen, ny säng, vagn, ljud och tidsomställning så att erbjuda så mycket som möjligt hemifrån känns bra.



Ovan ser ni början av vår packning till Hugo. Vi tänker ge honom välling och gröt som han är van vid. Sen tar vi med lite nödburkar och Ellas klämmis-påsar som han älskar. Utöver det kommer han få smaka på vår mat där så klart, och det blir nog mycket melon, banan, ris och grönsaker. 

Vi tar också med oss ett reseapotek med nässpray, vätskeersättning för bebisar, alvedon, snorsug och lite salvor. 

Sen har vi så klart köpt soldräkt och mössa till Hugo, fixat en resevagn, pass och nu försöker vi tänka till vad vi ska ha med oss på planet för att göra den delen av semestern någorlunda trevlig. 

Kom gärna med tips om ni kommer på något som vi absolut inte får glömma!

tisdag 20 januari 2015

En vardagsglimt

Åkte med min bästis in till stan och käkade lunch med exchefen Carina. Att åka buss är askul tycker Hugo, om han får komma upp ur vagnen. Tog en selfie för att skicka till hugopappan (jag har börjat bomba honom med bilder så han måste göra detsamma när jag  jobbar). Kolla killen bakom oss. Han verkar aningen obekväm med att vara med på vår bild.



Har även skickat de här bilderna till Johnny idag. Den ena föreställer mitt barn när han gör nummer 2 och den andra illustrerar att jag fått ta bort allt pynt och lull lull i våra fönster. Sen toppade jag med två bilder från Kulturhuset när vi var där och lekte.





Förutom knäppa och skicka bilder har jag även hunnit  träna på gymmet en kortis ikväll mellan familjelek, middag och läggning. Det är en konst, men det gick. Dessutom kom Johnny ut på en löprunda. Allt detta innan klockan slog 20.10 och vi fick parkera i soffan med middagen i varsitt knä.

Sover igen

Han fortsätter att sova. Puh. Natturbulensen höll i sig en vecka och det måste ha varit på grund av förkylningen och vaccinationen. Att jag sedan vaknar på natten av leksaker som "pratar" ute i vardagsrummet är svårt att belasta Hugo för...

Igår åkte vi hem till Julia och Pelle på Odenplan. Tänk att vi träffades för över tio år sedan i en helt annan fas i livet, på en annan kontinent och nu sitter vi med varsin liten kille, födda med fem dagars mellanrum. Vi tog en bild på grabbarna och skickade till vår aupairmamma, men jag vet faktiskt inte om Pelle är en bloggbebis (?) så jag lägger inte upp hans söta nuna här just nu.

Här hemma är det full rulle nu för tiden. Om Hugo började ta sig fram för egen maskin för prick en månad sedan så är det nu han börjar röja! Allt ska pillas på, dras ut och kastas i golvet. Allra helst bajshinken och toalettborsten. Och blomkrukor. Vi får börja leva lite spartanskt här. Eller nordiskt avskalat kan man kalla det.

Från det ena till det andra. Om en vecka har vi landat i Thailand. Mer om våra förberedelser kommer.

måndag 19 januari 2015

Kalas


Nu är födelsedagshelgen slut. Och förhoppningsvis min gråtfest också. Jag har så att säga haft känslorna utanpå. När gänget dök upp i trapphuset och sjöng "ja må han leva" grät jag. När klockan slog 10.19 i fredags grät jag och när Johnny uppdaterade sin Facebookstatus och grattade hugisen grät jag. Bara det är en ansträngning.

Utöver det har vi bakat, dukat och serverat kaffe i ett rasande tempo. Jag är förvånad att det gick så pass bra att ha så mycket folk hemma. På lördagen var vi 12 vuxna och fyra bebisar och på söndagen kom hela tjocka stockholmssläkten. Inget stort bryt från Hugos sida heller, men han sov sina eftermiddagslurar som om han var drogad. 

Själv avslutade jag hela det härliga spektaklet men en joggingtur igår kväll. Det var välbehövligt att vara ensam i friska luften ett tag. Som pricken över i-et sov Hugo hela natten igen för största gången på en vecka. Slutet gott allting gott. 

Efter mycket om och men blev det marsipantårta med nutella och bananfyllning.

Älskar vimplarna och pompomsen som vi dekorerade hela lägenheten med.




Hugo fick så himla många fina presenter. Alma hjälpte till med paketöppningen.


Ebbot i gåvagnen, Hugo, Alma och Signe.

 Ebbot hade skjorta och fluga, Alma jeanskjol och sina
finaste strumbyxor och Signe ett tjusigt diadem!





fredag 16 januari 2015

Höga berg och djupa dalar

Gick in till ettåringen imorse och sjöng "ja må du leva" och möttes av gallskrik. Hugo tyckte antingen att det var läskigt eller att det lät för taskigt. Ridå.

Drack välling i mammas och pappas säng och fick öppna paket. Det var kul. I alla fall själva öppnandet. Vad som låg i har han inte bemödat sig att titta på.

Annika och Alma ringde på FaceTime och sjöng. Hugo började gråta. Men den här gången kan det också ha berott på att han slog i huvudet i mina glasögon.

Jag fick hjälp med alla kalasförberedelser med en liten kille som bokstavligen hände på mina smalben och när det var dags för eftermiddagsluren överraskade mormor och morfar med att knacka på dörren. Det var så kul att läggningen blev supersorglig och alldeles för sen. 

Sen kom pappa hem från jobbet och familjen Sjöberg kom med ett fång tulpaner för att gratta. Då var allt kul igen. 

Ja så kan en dag vara för en liten ettåring. Oavsett om det är födelsedag eller ej. Upp eller ner eller både och. Flera gånger om. Varje timme.


Grattis på din 1-årsdag

Hur skriver man ett blogginlägg där man sammanfattar ett helt litet liv och hur mycket det har betytt för mig? För precis ett år sedan kom han ut till oss. Med dunder och brak, alldeles för tidigt. Vi hade längtat, och drömt och väntat. Och ändå visste vi inte att det var just han. Nu vet vi.

Det här året har varit så mycket. Framför allt känslosamt. Jag har kastats mellan eufori, trötthet, glädje, oro och stolthet men jag skulle inte byta bort det mot någonting i hela världen. Lille älskade tokige Hugo. Du är perfekt i mina ögon och jag ska älska dig hela livet.
Första gången jag fick hålla min bebis.




 

torsdag 15 januari 2015

Under pistolhot

Igår pratade vi mycket om den här nattångesten som kommer som ett brev på posten när nätterna nu krånglar igen.
Mellan nattmarodörens uppvakningar har jag svårt att sova eftersom jag omedvetet ligger och lyssnar, och väntar efter nästa signal. Att luta sig tillbaka och vara 100 procent cool i att det bara är en liten fas som snart går över är svårt.

My sa en så bra sak som jag tycker beskriver det här (ska vi kalla det) fenomenet?
Nämligen att det är som att man har varit med om ett trauma och nu återupplever det. 

Om du har blivit skjuten i ett skottdrama (ursäkta min dramatiska ådra här för att illustrera ett exempel), överlever och sedan ser en person vifta med en pistol så tro fan att du duckar. (Eller vem gör inte det, men ni fattar poängen)

Så känns det lite i alla fall. Som att jag blev skadad för några månader sen och nu börjar symtomen hopa sig igen. Men jag ska försöka vara optimistisk och vettig. Och intala mig att det snart är som vanligt igen.


Lite jobbigt just nu

Natten till igår var den sötma på flera månader. Hugo vaknade varje/varannan timme och var ledsen. Det slutade med att han sov hos oss de sista timmarna. Gårdagen var lite kämpig för min snart ettåriga son. Vresig, klängig och trött. Tror jag det. Fast på just den här bilden syns det inte. Den är tagen på Wintervikens cafe där vi hade dejt med My, Annika och bebisar.



Kompisarna
Inatt då. jag preppade Hugo med alvedon och nässpray. Sedan fick han somna i min famn lugn och stilla så att han inte skulle bli ledsen och snorig igen. Allt gick bra och jag tänkte till och med att jag gärna gör det hela till en ny rutin (minus medicinen). Men så går det en timme och han vaknar sömndrucket i sängen och är jätteledsen. Sen igen, igen och igen. Ett par gånger till.

Det var inte lika jobbigt som natten innan, men långt ifrån bra. Vi tror ju att förkylning, vaccin och att han just nu är i större behov av att vara nära mamma och pappa hela tiden blir lite mycket för Hugisen. Inte mycket att göra än att försöka ge honom vad han behöver och rida ut stormen.

tisdag 13 januari 2015

Bättre dag

Dagen blev inte så dum trots allt. Hugisen har knappt varit snorig alls idag, och jag följde ett gott råd jag fick av My att dissa koksaltlösning och köra på spray för ettåringar. Nu testade vi det inte förens sänggång visserligen, men det är definitivt bättre än den andra skiten.

Även vaccineringen gick super. Hugo skrek till och tittade hatiskt mot bvc-sköterskan, grät en liten skvätt och sen var det bra med det. Min lille hjälte. Trots det fick han en klämmis som tröst efteråt (om ni inte vet vad en klämmis är lär ni bli varse när ni fött barn). Han älskar sin frukt på påse. Hej mamma som uppmuntrar till tröstätande liksom.

Däremot ville det sig inte riktigt vid läggningen som blev en sorgsen historia. Johnny la honom medan jag körde ett litet (med betoning på litet) gympass, och det tog en timme innan han snyftande gav upp. Hugo alltså.

Förutom att träna så har jag lyckats med att inleda kalasbaket i god tid till helgens festligheter. Men inte bara det. Svänge ihop Riddarkaka utan att ta så mycket som en slick av smeten. Kors i taket. Tre dagar kvar till den stora ettårsdagen.

11 kilos gränslös kärlek kan komma förpackad så här.

Snorungen

Igår var läggningen rena rama vilda västern. Han somnade strax efter 21 mitt i ett skrik. Hugisen är täppt i näsan och sen snorade han hela dagen igår. klart det är jobbigt när det är dags att sova. Försökte palla upp spjälsängen i huvudändan och spruta bebisnässpray, men det verkade inte hjälpa så mycket. Han blev ledsen, täppan blev värre och så var karusellen igång.

Som en arbetshäst kämpade han i sängen med att snurra, sätta sig och ställa sig. När jag ideligen la ner honom igen började han kasta nappen hej vild och skrek bara värre. Efter en timme tog jag upp honom så han fick vara upprätt i min famn ett tag så täppan kunde gå ner. Trodde att han skulle somna så eftersom det brukar gå på dagarna men icke. Sedan försökte Johnny söva honom i famnen inne i hans rum. Ridå. Det ville han inte alls och blev ursinnig.

På rond fyra la vi honom i barnvagen och rullade där han somnade av utmattning med armarna i luften. Stackars liten. Efter 10 minuter lyfte vi över honom i spjälsängen och resten av natten sov han,  om än oroligt. Vi var väl uppe fem-sex gånger när han grät lite,  men det krävdes ingen större insats.

Som grädde på moset ska vi på bvc för ettårskoll och vaccin idag. Det har varit bättre dagar för Hugo om man säger så...

fredag 9 januari 2015

Tummen ur

Inte mindre än tre lopp ska genomföras 2015. Gulp! Nu har jag skrivit det här dessutom. Vårruset på 5 kilometer i vår, tjejmilen i september och sedan tjurruset. Annika och My ska också med, så vi kan peppa varandra på denna svettiga, vidriga och alldeles alldeles underbara väg.

Så. Det är inte en dag för tidigt att röra på fläsket. Har smygstartat sen innan ryggskottet, och sedan dess fortsatt ganska bra med rehabövningar och lite jogg. Eller gågg som jag brukar kalla't. Den här veckan var jag ute och motionerade i spåret i tisdags och besökte gymmet igår kväll. Provade att göra några benböj men det är ju bara för tragiskt. Jag har inga muskler kvar.

Det kan bara bli bättre. 

torsdag 8 januari 2015

Klump i magen

Har börjat inse att det här året lider mot sitt slut. Jag går alltså inte efter kalendermånaderna längre utan Hugos tideräkning.Bara veckor kvar till Thailand och sedan börjar jag jobba strax därpå. Och Hugge som fyller ett år om drygt en vecka. Jag vill (som My så bra uttryckte det) konservera honom nu, så att jag kan plocka fram den här goa underbara bebisen hela livet. (Nu bölar jag igen). Jag har på fullaste allvar frågat Johnny om det verkligen är jätteviktigt för honom att vara pappaledig. (Eh ja så klart det var). Fast jag vet att Hugo och han kommer leva loppan när jag jobbar och drar hem stålarna så kan jag inte låta bli att vara egoistisk och önska att jag fick hela föräldrarledigheten.

Jag är så blödig. Varje dag när Johnny kommer hem från jobbet så gråter jag. Och jag bölar hejdlöst så fort jag ser en bild på Carros nyfödde lille Louie som kom den första januari. De börjar ju allt nu. Och jag tittar besatt på gamla filmsnuttar av Hugo när han var nyfödd, och gråter.

Men make no mistakes. Jag har ju slitit mitt hår och varit både trött, frustrerad och uttråkad av att vara "ledig". Men de bra stunderna/dagarna/månaderna väger upp allt. Den är verkligen ingen picknick, men så värt det.

Det enda jag kan göra är att försöka maxa resten av tiden. Ha så roligt vi bara kan och mysa järnet. Och låta Hugo sova middag i min famn som idag.


Resten av den här torsdagen har vi ägnat åt att städa bort julen, som visade sig bli svettigt med en bebis som klänger på mina ben samt besökt öppna förskolan för första gången i år (enligt kalendermånaderna).



tisdag 6 januari 2015

Framsteg

Ok, Alma kan peka på ankan i sin bok. Vi kontrar. 
Idag stod Hugo nedanför köksbordet i sin gåstol och tiggde mat av mig och mamma som en annan liten hundvalp och jag säger "var är bollen? Hämta bollen"! Så pilar han iväg förbi köksön och till den bortre soffan där han hittar bollen på armstödet. Scooore!!! 

Sen att att han tar upp foten oavsett om man frågar honom om fot, näsa eller mage behöver vi inte gå in närmare på. 

Men skämt å sido. Det är så j..la kul att se hur ens unge utvecklas och lär sig nya saker. Hur omvärlden blir lite mer begriplig för honom. Sen att det har gett oss en väldigt mammig och pappig liten person för tillfället får vi leva med ett tag. Vi besöker minisats i typ fem minuter i stöten nu innan det ropas i högtalaren och en bebi med krokodiltårar får hämtas. 



lördag 3 januari 2015

Nytt åk

Så fort det vankas nya aktiviteter ska det inhandlas nya grejer känns det som. Och babyindustrin har verkligen lyckats med att trigga en stackars förälders köpbegär. Till Thailand tänkte vi lämna buggan hemma och istället ta med oss en resevagn. Annonserade efter en begagnad på köp/sälj-sajten och glättade lite på blocket tills vi ramlade över en dunderdeal på jollyroom. Satsar på en helt ny kärra för mindre än halva priset.




Och apropå prylar. Hur hände det här??? Till mitt försvar är allt begagnat eller presenter.


fredag 2 januari 2015

Grattis på födelsedagen världens bästa mamma och mormor!






Nyår

Det blev ett jättebra nyårsfirande till slut. Vi käkade bruchetta, oxfile och Eriks goda bearnaisesås och chokladkaka. Tiden gick så fort att vi inte hunnit sätta i oss sista tuggan av efterrätten innan tolvslaget knackade på.

Hugo höll i till 20-tiden. Sen kastade han in handduken och somnade. Trots alla raketer som ekade vaknade han inte förens vid 7-tiden på morgonkvisten. Det är vi mer än glada för även om det var en trött morgon eftersom vi bara sovit i fyra timmar. Självförvållat dock.

Som en spontanare dök Annika, Alma och Lars upp igår för att hänga lite. Alma och Hugo roade sig ganska mycket själva och vi kunde stundtals lägga upp benen på soffbordet. Perfekt dagen efter-aktivitet. Dessutom är ryggen betydligt bättre, så jag ser det som en toppenstart på 2015. Men om det nya året ska klå det förra måste vi nog skaffa en till bebis. Och det är föga troligt.
Partybabyn.

Min kärlek.

Lägg märke till mitt röda läppstift. Eller föresten. Att jag har läppstift över huvud taget. Skit i färgen!