tisdag 21 oktober 2014

Hey vare går!

Jag vet inte vad jag ska göra med all den här normalenergin jag välsignats med nu. Tvätta håret? Bädda sängen? Dammsuga?

Igår kväll bestämde jg mig för att testa min nya supermaskin som jag fick av mami och papi i 30-årspresent. En mixer/matberedar/skärare-grej! 

Det blev nyttiga chokladbollar till kvällsfikat. På aprikoser, kokosfett, mandelmjöl, nötter, kaffe och kakao. Nästa gång ska jag göra en deg av något slag. Det trodde man inte för 3 veckor sen när den enda degen som fanns i sikte var den inuti mitt huvud.



måndag 20 oktober 2014

På egna ben (nästan)

Idag nådde vi en stor milstolpe. Jag lämnade in Hugo på minisats. 

När vi kom dit möttes vi av två jättefina tjejer i dörren som Hugo fattade tycke för på dirren. Han började flirta järnet och de tycktes gilla honom med. Det är allt jag kräver. Så satte de sig och lekte med alla roliga saker och jag smet ut i gymmet. 20 minuter senare gick jag dit och smög på dem, och där satt han, min stora kille och lekte med tjejerna. Nöjd, koncentrerad och belåten.

När jag kom in trodde jag att han skulle kasta konfetti och blåsa trumpet, men han var mest intresserad av att smaka vidare på leksakerna. Han tyckte nog att 20 minuter var lite väl lite för att hinna undersöka allt.

Så kul att det här funkade. Jag kände mig lite nervös men underskattade helt klart Hugo. Och OM det skulle gå lite snett eller bli lite ledset en annan gång så är jag ju bokstavligt talat 25 meter bort i rummet bredvid. Och får jag lite abstinens kan jag ju alltid smyga på honom!


söndag 19 oktober 2014

Hej jag heter Lina och jag är normal

- Jag börjar känna mig normal nu, sa jag till Johnny tidigare ikväll.
Normaltrött. Seg när jag vaknar, kan tänka mig en tupplur på soffan när den närmar sig skymning och  lite grusig i ögonen när vi stänger av tv:n för kvällen. Men ändå. Normal.

I tio nätter har har sovit nu. Från 19 till sextiden. Med några få undantag då vi gått in och klappat och stoppat in nappen. Det är helt otroligt och det känns som om vi har vunnit på lotto.

Jag har till och med börjat slappna av lite. Vaknar inte av minst ljud och ligger inte och väntar lika febrilt (både medvetet och omedvetet) på att han ska ställa till med ett nattkrig. Ibland är det till och med jag som föreslår att vi ska titta på ett till avsnitt att Sons of anarchy, eftersom vi kan.

Nu inser jag ju att det här låter kaxigt, men snälla snälla. Straffa mig inte för det, låt det bara få vara så här. Vi har haft vår beskärda del av sömnbrist.

Som en annan klok mamma skrev idag. "Det är ovärdigt att inte få sova". Amen.

Och nu till alla som vill ta del av den magiska formeln. Jag har nog ingen tyvärr. Vi "Kurade" honom light enligt boken "sova hela natten" vilket i princip innebar att han har börjat sova på mage (i och för sig helt och hållet på eget initiativ), vi lägger honom med bus och skratt inför natten och väcker honom på samma sätt. Vaggar (vi har inte buffat som man ska göra enligt boken) honom till ro och låter honom sedan somna själv i sin säng.

När man har sovit hela natten lång får man leka med stektermometern en stund. Win win!




Babysim andra kursen

Nu laddar vi för dagens blöta aktivitet. Hugo har sovit i två timmar på balkongen så idag räknar vi med att han åtminstone simmar hem Baddaren. 






lördag 18 oktober 2014

Strike a pose

Vi tycker ju verkligen att vi har världens finaste unge. Jag kan inte se mig mätt på den lilla munnen, runda kunderna och knubbiga låren. 

Visserligen är jag partisk. Han kom ju ut ur mig, men nog tyckte vi ändå att vi måste dela med oss av hans skönhet till resten av världen. Ty vi kan ju inte vara så egoistiska att vi håller honom för oss själva. 

Med lite hejarop från tjejerna på redaktionen skickade Johnny in en ansökan till Stockholmsgruppen och blev blev kallad till en provfotografering. Förra veckan när jag låg hemma och var sjuk i feber åkte grabbarna dit, och tydligen gick det bra, för nu är Hugo modell och signad på deras agentur. 

Vi får väl se hur det här artar sig. Jag har hört att babymodell är en ganska kortvarig karriär. Vi siktar på pension vid 2-årsåldern. 


fredag 17 oktober 2014

Finbesök från Skåne

Sist småkompisarna Hugo och Ludvig sågs var Hu bara fyra månader och vi var på väg hem från Köpenhamn när vi tog ett lunchstopp i Bjärred. Så synd att vi bor så långt ifrån varandra när jag och Nadja ändå lyckades tima våra graviditeter sånär som på några veckor...




torsdag 16 oktober 2014

9 månader

Lika gammal som han är idag, lika länge skulle han ha legat inne i min mage.

Nu börjar det bli lite svårt att ta månadskorten. Modellen vill bara äta på skylten och slita den i tusen bitar. Vi behöver assistans nästa månad.







måndag 13 oktober 2014

God morgon Hugisen

Jag vågar knappt skriva det. Men nu är det fjärde natten som Hugo har sovit från 7-6. ELVA TIMMAR! Vi har hört honom greja och mecka inne hos sig flera gånger under natten, men vi har inte behövt gå in. Och dessutom är han sjuk och har jättejobbigt med nästäppan fortfarande. Johnnys teori är att han sover just för att han är dålig, men jag tror att vi är något på spåren.

En av sakerna vi tagit till oss av från boken "Sova hela natten" är att göra morgon med tjo och tjim. Vi ska komma in och väcka honom, han ska inte skrika sig ur sängen när han tycker att han har fått nog.
Pappa Johnny tänder lampan och går in och ropar god morgon!
Eh vad är det som händer?
Ska bara öppna ögonen

Men er känner jag igen! Kul! Ska vi vakna nu :-)



lördag 11 oktober 2014

Status

Min förkylning har gått in i etapp två och jag har tappat rösten. Ingen är väl gladare än Johnny. Att jag dessutom fått sova hyfsat ett par nätter och fått aningens mer energi så att jag ställde till med att laga lördagsmiddagen OCH bakat kan ha gjort mig till årets fästmö. En tyst, bakande tjej som dessutom gav karln sovmorgon. Var hämtar jag ut mitt pris?

Status för Hugisen? Jag tycker att jag formulerade det bra i ett sms till Annika:




Vettig läkare va?

Jo jag smet in på vårdcentralens öppna mottagning igår med min sjukling. Hej hönsmamma liksom som går till doktorn när bebisen är snorig. Men hellre är jag en höna än...jag vet inte. Men det är väl inget fel på hönor?

Jaja. Läkaren kollade lungor, öron och hals och konstaterade att det inte var något vi behövde antibiotika mot. En hederlig bondförkylning helt enkelt. Sen frågade hon om inte Hugo varit på något tidningsomslag, för han är ju så söt. 

Med sötkomplimanger och lite bekräftelse och en klapp på axeln gick jag ändå nöjd från läkaren. Nu ska jag fortsätta torka snor. Det är snor överallt. Och snorpapper. Hur mycket kan en sån där liten knappnäsa producera?

fredag 10 oktober 2014

Här vare täbbt

Men hej hallå från snorfabriken. Sedan sist har det varit sjukstuga här och nu är det stackars Hugisen som peakar. Han är så däpt i däsan så ni anar inte. Vi har lutat hans säng så han ligger högt, sugit ut snor och sprutat koksalt för att lindra, men jag tror att vi får vänta ut den här bacillen. Ibland får han panik för att han inte kan andas oh då får vi bara sitta med honom i famnen och vagga tills det lugnar sig.

Jag behöver kanske inte säga att vi ligger lågt med kurande och annan nattlig aktivitet här. Ironiskt nog gör Hugo också det och har hittills sovit okej. För att vara honom och för att vara sjuk. Men när man talar om trollen, så är det visst ett litet sånt som kallar från sin spjälsäng nu.





onsdag 8 oktober 2014

Sovande bebin

Vad tusan hände? Igår la vi Hugo som vanlig vid 19-tiden. En lite övertrött kille som stretade emot några minuter men gav upp ganska snart när han förstod att pappa inte tänkte bråka. Sen sov han. Och sov. Vi hörde honom några gånger under kvällen när vi satt och tittade på tv, men vi behövde aldrig gå in till honom eftersom han tystnade ganska snabbt.

Så gick vi och la oss och mönstret fortsatte. Jag vaknade några gånger av att han lät, inte grät eller skrek, men liksom knorrade. Så blev det tyst. En gång var jag där och stoppade in nappen när det lät som om det eskalerade lite, och då vände han sig och somnade om direkt.

Halv sju tog Johnny upp honom imorse. Det här har alltså aldrig hänt förut sedan han tittade ut i januari. Kors i taket! Är det en slump eller har vårt lilla "minikurande" hjälpt? Vi har anammat det lättaste i boken nämligen. Vi lägger honom med ett skratt. Alltså han är glad och skrattar när vi går in i sovrummet. Vi har slutat gunga honom ända in i sömnen, han har fått somna in "själv" och vi har inte plockar upp honom när han har vaknar utan hjälpt honom att somna om i sängen. Typ så. Sen sover han på magen sedan 10 dagar tillbaka också.

Den som lever får se. Johnny är skeptisk och tror att det är turen, men jag har ett litet litet hopp om att det hänt något.

måndag 6 oktober 2014

Nya tider

Nu har jag slutat amma helt och hållet. För några dagar sen kom jag på att det gått ett helt dygn sedan han ammade. Dagen därpå hade det gått två dygn. Nu är vi uppe i fyra och det känns som att det är över. Jag har ju hela tiden sagt att jag skulle amma till han var 6 månader, när den dagen kom var varken han eller jag redo. Framför allt för att han precis börjat smaka på riktig mat och inte på långa vägar blev mätt av den. Men nu mumsar han på som en liten häst, och jag sinar. 

Det tog 8,5 månad. Jag är verkligen glad att det har funkat som det har gjort även om jag har slitit mitt hår de nätter när det har varit matning gång på gång på gång. Det har varit ett stort ansvar att ensam se till att han är mätt och belåten men så här med facit i hand har det gått väldigt bra. 

Nu äter han lite välling på morgonen, gröt till frukost, puré med grönsaker, rotfrukter och kött, fisk eller fågel två till tre gånger per dag, ibland lite frukt till mellis och sedan en flaska välling innan läggning. Äntligen kan jag och Johnny dela på matningen och Hugo tycker att det är jätteroligt och gott att sitta med vid bordet. Han bankar med båda små händerna och tjuter mellan tuggorna för att det går för sakta. 

Däremot känner jag av i kroppen att det har hänt något. Lite svajigt har det varit när amningshormonet har lämnat kroppen. Jag sover djupare, och det är tuffare att vakna varje gång jag ska upp och natta om Hugo men det stabiliseras nog snart. 
Matpaus mitt i Annas möhippa. Alltid hittade man
något litet hörn för att få lung och ro.

söndag 5 oktober 2014

Bortskämd

Men det tar aldrig slut! Vi var bjudna på middag i går hos Familjen Berning. Där var det pyntat och fixat till tusen och jag blev tokfirad för att jag har fyllt år. Hugo fick nästan lika mycket uppmärksamhet han så han somnade gott i sin vagn innan middagen. Helstekt oxfilé och hemmagjord potatisgratäng och Axels berömda bearnaisesås var magisk. Nu har jag blivit 30 med besked! Bring it on nästa 30 år!






lördag 4 oktober 2014

Överraskning

Nu slutar jag snart öppna ytterdörren när det ringer på. Jag ramlar ju baklänges var och varannan vecka! Igår efter mässan ringde mamma och pappa och meddelade att de svänger förbi. Så när jag hör hur det krafsar ute i trapphuset går jag dit för att öppna och där står de med moster Susanne! Alltså min moster Susanne som kommit hela vägen från Skellefteå. 


fredag 3 oktober 2014

Här ska kuras

Igår var Hugisen med mamma och pappa på deras jobb hela dagen. Han älskar´t. Så många famnar att hoppa mellan och så mycket uppmärksamhet kan bara bli kul. Förutom när han lekte med sladdarna under skrivbordet och tippade lite så kinden hamnade på kontorsstolen. Det blev ett liten märke.

Sedan kom vi hem med ett exemplar av boken "Sova hela natten". Ytterligare ett kommer med posten idag, så i helgen kan vi läsa på samtidigt. Jag började så klart plöja den redan igår kväll och jag börjar tagga till nu. Jag ska göra ett helhjärtat försök. Det har fungerat för så många, och då menar jag inte av dem som medverkat i boken, utan Real life föräldrar och bebisar som jag känner. Vi har inget att förlora. Det svåra blir i första hand att hitta tid till fyra nätter och en uppföljningsvecka där vi inte har massa aktiviteter. Vi har helt enkelt för roligt på helgerna!

Efter natten som varit tror jag ännu mer på metoden. Hugo vaknade nästan en gång i timmen, men det räckte ganska bra med att jag var där och stoppade in nappen och gungade lite. Att då införa den här metoden som ska göra att han inte är beroende av napp, samt att han somnar om själv känns ju klockrent. Han ska klara det utan att vi står och gungar och vyssjar. Han ska kuras som det heter.

Idag står "underbara barn"-mässan på schemat. Vi inleder med lite babyrytmik och sen har vi siktat in oss på en föreläsning om barenens utvecklingsfaser. Hoppas också på lite shopping. Som vanligt inte till mig själv.

onsdag 1 oktober 2014

Fixat och donat

Nu är boken "Sova hela natten" beställd. Jag är, som så många andra, skeptisk. Men jag har i alla fall bestämt mig för att läsa den och om det känns som något för oss så ger vi det ett ärligt försök. Så många av våra vänner som jag verkligen respekterar hyllar den. Det är alltså inte en skrikmetod  utan går i superkorta drag ut på att barnet ska ligga kvar i sängen, sova på mage (vilket Hugo självmant har börjat med den sista veckan), och buffas till lugn. Jag kommer inte låta Hugo gråta sig förtvivlad och utmattad till söms. Det skulle inte falla mig in. Men om det finns en väg att gå som ger oss lite struktur och stöd där vår lille prins känner sig trygg så är jag villig att försöka. Men jag återkommer när jag vet mer.

Igår var som sagt mormor och morfar här och vi fick äntligen upp lite grejer på väggarna. Det har bara tagit 18 månader...Jag är så nöjd, även om jag åter igen misslyckats med att plocka in färg i lyan. Måste helt enkelt inhandla lite fräsiga kuddar å sånt mys.

Vad vore ett hem där två tidningsmakare bor utan tidningsställ. 

Den fina tallan av Hugo i skala 1:1 får hänga mellan klädkammare och toalett.

Och sedan fotografierna på honom som nyfödd. Men här drar jag gränsen med tavlor på Hugo. Det är lätt hänt att man tapetserar väggarna med sin bebis vilket jag ska försöka undvika. Men några tavlorr måste man ha!

tisdag 30 september 2014

Tack!

Har säger det förr och säger det igen. Jag älskar den här klubben jag har blivit medlem i. Allt jag behövde göra för att bli antagen var att klämma ut en unge, nej inte ens det! Snitta ut en. 

Vart jag än vänder mig så finns där nyfikna, sociala och hjälpsamma föräldrar. Den ena klokare än den andre (och någon enstaka helt galen). Men de allra allra flesta vill verkligen hjälpa till. På öppna förskolor eller bussen, ja var som helst är det numera helt normalt att man börjar snicksnacka lite föräldrar emellan. Det är ju härligt. Men ännu bättre är när man skickar ut en nödsignal och inte mindre än 35 personer tar sig tid och hör av sig med sina allra bästa råd. Jag syftar så klart på min statusuppdatering på Facebook där jag kortfattat beskrev vår sömnproblematik här hemma. Ja, det var efter ännu en osedvanligt urkass natt med mer vakentid än sömn. Svaren lät inte vänta på sig och nu sitter vi här med en hel hög grejer att överväga och testa.

Så jag är ledsen om det mot förmodan är någon med noll intresse för bebisar och mammaliv som läser den här bloggen. Det blir en fortsättning av projekt "Hugo sova hela natten" här i min lilla del av cyberspace (även om jag också önskar att den blir kort). 

På dagen sussar prinsen däremot gott ute på balkongen i sin nyinvigda åkpåse.


Rensat

Stackars Hugo måste ha fått reda på att jag har snackat skit om honom på Facebook. Han är lite sur på mig idag. Hoppas att mormor och morfar råder bot på det, för de kommer snart. Jag har gjort mitt, matat, lekt och stoppat om bebis i vagnen. Så han borde vara på bättre humör snart.

Annars vill jag mest bara berätta att jag fick ett infall igår och började rensa ur klädkammaren. Fyra säckar med skit rök, en del till Stadsmission, en del till källaren och en del till soprummet. Känner mig 50 kilo lättare, och apropå det. Jag tror banne mig att det kan vara träningen sedan tre veckor tillbaka som gett mig lite mer energi.

Snacka inte skit om mig hörrö!

söndag 28 september 2014

Sportig helg

Jag bränner kalorier bara jag tänker på helgen som varit. Först hejade vi fram pappa Johnny på Lidingöloppet i lördags. Jag morfar Uffe, Hugo och Anna begav oss mot Liiiiidingö efter lunch. Johnny var missnöjd med sitt resultat, men vi andra hade haft en härlig dag i alla fall.

Hugo hade VIP-plats på Annas mage!
Här är han, självaste löparn.

Söndagen inleddes med babysim. Att ta sig in och ut ur duschar och omklädningsrum borde banne mig vara med som en OS-gren, i alla fall om man ska lyckas komma därifrån med glada barn. Att tvätta håret på en själv är liksom en utopi. Men så har vi kläckt koden att vi tar ett barn till damernas som jag och Annika tar hand om och ett barn slinker med in till herrarna och Johnny och Larsa. Betydligt smartare än att bebisarna ska vara på samma ställe.

Innan Hugis läggning begav sig vår lilla familj iväg och tränade lite i skogen. Fy satan säger jag bara. Nu kan det bara bli bättre. Vi körde backintervaller fem gånger. På bilden syns det inte men lutningen var typ....180 grader. Minst! Och dessutom fick jag mycket kortare vilotid än Johnny för han är så jädra snabb på sina varv.



Överraskning

Precis när vi hade kommit hem på eftermiddagen och jag klätt av Hugo (ja det är faktiskt lättast) för att äta middag ringer det på dörren. När jag öppnar står familjen Sjöberg/Anderson där och sjunger i högan sky med en megabukett rosor. Jag behövde på allvar flera minuter att samla mig. De ville fira min födelsedag i efterskott, så det gjorde vi. De bjöd på urgod hämtmat från Rhino och jag smet ner till affären och köpte glass. Även barnen tyckte att det var kul, så pass att de inte alls ville sova och efter lite dragkamp i sovrummen fick de sitta med och mysa. 

Resten av hemmet ser ut som ett bombnedslag, särskilt i hörnen men med de här blommorna kan man inte annat än att skita i skitet.
Trots en mindre lyckad natt vaknade jag ändå med ett litet rus!

fredag 26 september 2014

Rum för barn

Jag gissar att ni suttit på nålar och inte riktigt kunnat inleda helgen förens ni fått reda på min mobilstatus. För att göra en lång historia kort. Jag har en ny mobil (Iphone 5S?), jag har ett sim-kort, jag kan SMSa, surfa och ta emot samtal men inte ringa!

Håhå jaja. Så är det med det. Annars har den här fredagen gått ganska fort. Mötte upp Hugos kompisar Alma och Signe för att utforska Kulturhusets "Rum för barn". Väldigt fint och och härligt, ett bibliotek med extra allt, men kanske inte så jättemycket behållning för de allra minsta. Förutom att de kunde röja lite och bita på böcker. Men visst, vi kommer komma tillbaka. Det ligger ju trots allt mitt i stan och man är välkommen med en liten marodör som kanske lägger en spya på mattan.

Här ser ni tre tokar som intagit Kulturhuset. Liggande på mage bakom Hugo är Alma som äter på sin kusin. 




torsdag 25 september 2014

På mammas mage

Hej från tröttverkstaden. Inatt var jag uppe med Hugo mellan 3 och 5. Först gnällde krängde och vred han sig till förbannelse för att sedan tycka att det var kul att ligga och käka på fötterna. Till slut somnade han på min mage, med benen gränsle runt min midja och jag satt där jag satt och vågade inte röra mig en centimeter. Hur trött och less och uppgiven jag än var har jag längtat efter att han skulle ligga på mitt bröst igen. Så som vi låg ständigt när han var nyfödd. Nu ska jag försöka styra upp mig själv och se till att det blir dag idag också.

Från Neonatalen när vi äntligen fick ha honom i vårt rum.

onsdag 24 september 2014

Back in business

Just det. Premiärade att gå på gymmet själv i afton. Mötte upp Johnny (med hoppsasteg eftersom jag då fortfarande trodde att jag skulle kunna använda telefonen ikväll) på väg från tunnelbanan och överlämnade bebis och sedan smet jag in på SATS. Körde ett spinningpass på 45 minuter som visste var det satt. Fem minuter senare var jag hemma och läggningen var igång.

Det var väl ett år sedan jag satt på cykeln, och det kändes. Svårt att veta hur mycket jag skulle våga  ta i, och när jag gjorde det kom mjölksyran på momangen. Sen sist hade de även bytt ut spinningcyklarna och nu har de en display så man ser hastighet och motstånd när man trampar. Riktigt bra. Ett plågsamt pass men det kör skiten ur en. Jobbar mig sakta sakta tillbaka till formen jag var i februari 2013.

I min bästa form på Dominikanska Republiken.
Har tagit i hand på att genomföra tjejmilen nästa
år också. Det är ju inte som att springa på stranden
i solnedgången, men det ena utesluter ju inte det andra.


Kortvarig lycka

Trägen vinner. Så här glad var jag idag när Johnny mailade och sa att han kommer hem med en telefon. Detta efter att jag sökt med ljus och lykta för att få tag i rätt person på jobbet som kunde hjälpa mig (inte så lätt utan en mobil och med en bebis som inte är så förtjust i att mamma sitter och knappar på datorn).
Den här bilden fick Johnny tillbaka när han meddelade att
han kommer hem med en lur till mama!

Men lyckan varade inte länge. Simkortet som jag hade lyckats skaka ur en telenor-snubbe var värdelöst eftersom han hade lagt in fel uppgifter i datorn, så nu sitter jag med SIM-kort och telefon men inget funkar. Måste tillbaka till butiken imorgon. Herrejösses.



Mobilupdate

Ingen ny lur i sikte. På jobbet fanns det bara nyare modeller av Iphone att tillgå och till dem passar inte mitt sim-kort. Så det är bara att snällt vänta tills personen som sitter och trycker på alla prylar kommer tillbaka från semestern... 

För en kort stund behagade min mobil att vakna till liv igår kväll. Men sedan tog den en suck och somnade in igen. Inte så pålitlig med andra ord. Idag är det jag som köper mig en kontantkortstelefon.   Men först är det öppna förskolan som står på agendan. Om min lillgrabb inte tänkt sova igenom den. Blir lätt så när man har härjat hela natten. 

tisdag 23 september 2014

Vintervagn

Vi har haft en übermysig dag hos My och Ebbot. Käkat gott, promenerat och sedan fikat. Visst har det varit någon av de tre barnen som krävt uppmärksamhet hela tiden men för det mesta var de nöjda med att lyssna på mammatjatter1

Dock fick promenaden några minuspoäng eftersom det var så jäkla kallt (och regnigt emellanåt). Det blev tydligt att vi går mot mörkare och kyligare tider och jag måste köpa en jacka till Hugge och vantar. Har bebisar halsduk? Kanske en sån där fuskpolokrage?

Kvällens projekt fick i alla fall bli att vinterpimpa vagnen. Bort med sommarsufletten som har massa lufthål och på med den svarta med vindtäta. Satte också i åkpåsen som känns mysig när det är snålblåst.

Tisdag morgon

Jag dör sakta mobildöden. Någon kanske skulle säga att det här är bra för mig, att detoxa lite. men jag vill inte bli av med mitt beroende. Håller tummarna för att Johnny kommer hem med en lur till mig idag.

I natt fick Johnny sova på soffan för att få några timmars sammanhängande sömn. Själv låg jag bredvid nattmarodören. Han vaknade nog varje timme, men när jag har honom i sängen känns det lite mer överkomligt eftersom jag slipper kliva upp och gå till hans rum för att stoppa in nappen och trösta, för att sedan gå tillbaka- och resa sig igen innan jag somnat om! Så när morgonen kom (vilket inte jag visste eftersom jag inte hade någon mobil, så kom Johnny in i sovrummet och tog ut Hugo så jag fick sova lite.

Nu ska vi packa ihop oss och bege oss mot Stureby för idag hälsar vi på Ebbot och hans mamma My. Jag har skrivit ner vägbeskrivningen i brist på google earth i telefonen. Wish me luck!


måndag 22 september 2014

Otursdag

Idag var jag och Hugo på gymmet. Nypremiären innebar ett pass Strong mama där man får ta med sig bebisen in på passet och sedan kör man ett, enligt mig i alla fall, ganska tufft cirkelträningsprogram. Nu när jag sitter här i soffan och skriver känner jag faktiskt redan hur träningsvärken kommer smygande. Det betyder ju två saker. Dels att jag är jäkligt otränad och dels att jag behöver det...

Efter passet skulle jag ta lite heta selfies med min svettiga uppsyn och Hugo på armen, för att skryta för er här på bloggen men då är mobilen död! Jag försökte med hjärt- och lungräddning som har pågått tills nu men det är lönlöst. Buhu, jag är förlorad utan min telefon. Hoppas det löser sig under morgondagen. Jag har satt piskan i Johnny som ska hjälpa mig att fixa en ny jobblur. (Repan-Marie, gör allt du kan så är du min hjältinna!) Det är svårt att styra upp hemifrån utan telefon!

Men eländet slutar inte där. Väl hemma igen ska jag byta blöja på "Herr magproblem". Jag hinner inte säga "stinkbomb" så lyckas jag trampa i bajset. Jag besparar er detaljer, men så var det. Jag var dock strumplös och hade tillgång till en dusch så det kunde varit värre.

Nu får det vara slut på eländet. Jag har parkerat i soffan och vi ska se Sons of Anarchy! Svinbra serie.

I brist på bilder från dagen (som ju ligger i min döda mobil) ger jag er Hugo i bilen.
Älskar vår lilla spegel så jag kan spana på honom när jag kör.

lördag 20 september 2014

Svullande

Jag satte på mig ett par lager spackel imorse och styrde familjen till Buco Nero i Vasastan för att äta brunch men ett gäng härliga vänner. Det var ju mitt val av födelsedagsfirande så de hade ju varit lite snopet om jag suttit hemma och kliat på mina eksem istället.

Bruncha är ju det i särklass bästa man kan ägna sig åt med vänner en helg. Jag väljer det alla gånger framför en middag. Har inte testat Bucos brunch tidigare men den får klart godkänt. Trevligt att man fick beställa hamburgare och pannkakor direkt från kocken till bordet. I övrigt var minidounatsen bäst. Med nutellafyllning....kan också bero på att jag avnjöt dem uder paketöppningen, dubbel njutning. Fick så fina smycken från Marc Jacobs. Mitt i prick. Mina vänner vet vad jag har för smak!

Efter svullandet åkte vi vidare till mina päron i Vilda Väsby. Här parkerade vi i soffan oh sitter kvar än. Även här fick jag paket, en matberedare! Nu kan jag göra eget käk till Hugo boss. 



På bilden nedan ser ni gänget. Alla utom Lundgren som tog kortet och Hugo som däckat i vagnen!



Hej kom å hjälp mig

Jomensåatte. Jag fortsätter väl lägga ut mindre snygga selfies här på min lilla del av cyberspace. Den här gången för att illustrera vad min lille nattmarodör ställer till med i förlängningen.

Vaknade igår med hemska vidriga eksem i ansiktet. Vad som inte är så tydligt i bilderna är hur svullen jag var också. Sveda, klåda, utslag och brännande hud. Inte kul. Värst var det runt ögonen.

Jag slängde iväg ett sms till min syster vars make passande nog är min husläkare. Det fanns en ledig tid på mottagningen och äntligen tror jag att jag kan ha fått hjälp med bra grejer.

Jag är alltså atopiker vilket innebär (nu är jag inte nån expert men typ så här) att jag är en känslig typ. Eksem och allergier i en salig röra. Atopiker har olika "triggers" vilket kan vara mat, kyla, stress eller sömnbrist (hallå Barbro liksom). Utsätter man sig för det man är känslig för så visar de sig i till exempel såna här utslag. 

Jag kan aldrig bli "frisk" men man kan hålla det hela i schack. Dels med rätt produkter och salvor men framför allt genom att undvika att utsättas för sina "triggers". Det sistnämnda kan bli svårt får jag sorgset konstatera. Lillchefens nätter når snart en kulmen av dålig kvalitet och hur länge det håller i sig vet ju ingen. Sömnbristen visar sig alltså så här på mig och jg får bara gilla läget. Inte en av mina favoritsysslor...


 

fredag 19 september 2014

På andra sidan

Ja då var man alltså 30 år. Önskar jag kunde säga att jag känner mig som en blöt fläck på grund av allt klubbande och restaurangande och drinkdrickande igår, men så är icke fallet. Jag gick med en liten klump i magen hela dagen eftersom jag borde firafirafira, men allt jag ville var bara att sovasovasova.

Jag gick ändå på magkänslan och det hela blev en rätt mysig dag. Vaknade av min lille väckarklocka vid 6 när den tyckte att vi skulle käka lite. Sen slank jag upp och bytte blöja lite snabbt. Och ni som har en liten kille vet hur det kan gå när man tar av honom blöjan och det trycker på blåsan....

Johnny dök in i badrummet och jag smög tillbaka till sängen. I vanliga fall ligger man ju och väntar men jag somnade så klart som en stock ändra tills frukostbrickan, en sjungande sambo och en bebis dök upp i dörröppningen.

Hugo ville inte sluta äta på mammas present. Den var så goood.
Resten av dagen avlöstes av massa grattishälsningar, Hugos läkarbesök, lunch med Johnny på Hallen och sedan öppna förskolan på eftermiddagen. När kvällen kom var jag så trött att jag såg dubbelt och familjens springare skickades ut och köpte massa god mat och vi dukade upp en riktig myskväll istället.