måndag 30 mars 2015

Bönan 1 år

Idag fyller lilla bönan Alma ett år. Vi var där igår för att ge henne paket och gratta lite och hon var en riktig kalaspingla! 

Hugo kunde inte ha en bättre bästis. Han vet bara inte riktigt om det än. Men det är på gång. Han har börjat svansa efter henne när hon far iväg på snabba ben mot hallen eller så. 

Nu är cirkeln sluten lite känns det som, från att jag och Annika plussade någon gång för massamassa månader, till att båda har passerat ettårsgränsen. Att Alma har funnits har gjort att min och Hugos start tillsammans i livet varit så mycket bättre!

Grattis fina underbara tokiga glada Alma! Vi älskar dig!

fredag 27 mars 2015

Walk a day in his shoes

Toppade veckan med ett besök på affären Drömskor med familjen. Där provade Hugo ute ett par fotriktiga "lära gå"-skor som är toppen för hans små runda forslingar, samt ett par gympadojjor av märket Puma som är tokläckra.

Vet ni vad hans skor kostade? Jag kan säga så mycket att han har ett
större skokonto än jag och Johnny tillsammans hittills i år!

De här var så tuffa med lite detaljer i lack!

Måste prova!

Lite ovant att knata runt i skor, men vi får öva!




torsdag 26 mars 2015

Vardagslycka...

...När man får möta upp sina grabbar efter jobbet och den lille har fattat att mamma blir glad av pussar!



tisdag 24 mars 2015

Pusslet

När jag la honom i söndags slog det mig att det skulle dröja till tisdag kväll innan vi sågs igen. Jag, Anna och Annika skulle nämligen käka middag efter jobbet på måndagen. Inte okej. 

Så jag tvingade in min lilla familj till stan på eftermiddagen så jag fick en dos Higu innan tjejmiddag. Alla nöjda och glada!

Och imorse såg det ut såhär när jag smet iväg...


Middagen var dessutom superbra. Vi pratade oavbrutet i 3,5 timme och åt god mexikansk mat. Hemma hade de haft en långdragen läggning för första gången på många veckor.

torsdag 19 mars 2015

Han satt stilla!

Alltså vi har ju älskat Hugos svall. Det är så fint när det krullar sig i nacken å så. Och jag drog mer än gärna fingrarna genom den yviga frisyren. Men så kom den till en punkt när det blev mindre charmigt och mer ovårdat. Det såg ut som vi inte orkat ta hand om honom. 

Jag vägrar att klippa min bebis. Och jag vägrar låta Johnny göra det. Här ska inte bliva någon Bröderna Lejonhjärtafrisyr eller ännu värre, sick sacklugg. Så vi bokade frisörbesök till Hugisen igår. Med en stor insikt i att han kanske inte skulle komma att tycka om idén lika mycket som vi.

Men där satt han under sin cape på en hög kudde och lät sig friserad. Så gulligt. Och nu är det klippt. 

Framöver hoppas vi på en sån här lite längre frisyr som Mason Kardasian ungefär. Tufft och gulligt. Men det får vänta!





onsdag 18 mars 2015

Straffas

Vi är inte riktigt sams nu Hugo och mamma. Han låter mig veta att det inte är okej att bara gå till jobbet så här. Det är pappa som gäller nu för hela slanten och när jag försöker imponera med skojiga (lite förnedrande) lekar på golvet, vänder han bara på klacken och hänger i Papua byxben. 

Men så blir han plötsligt min bebis igen och somnar i famnen när det är välling. Vi ska nog ta oss igenom det här också.



måndag 16 mars 2015

Tankat

Smög mitt tystaste imorse för att inte väcka grodis och pappan. Så sorgligt att smita hemifrån utan en endaste liten gos, men vid det här laget vet jag, att man väcker inte den bebis som sover. Och det gör han. Ofta till 8 och ibland till halv 9.

Jag är i alla fall upptankad på familjemys från igår. Vi åkte till Sickla dör vi lunchade i solen följt av lite shopping och sedan en kaffe. Hugo som har varit gnället själv, pappig och klängig (sen jag började jobba) njöt av att vara i centrum. 








söndag 15 mars 2015

Kalaslördag

Igår var vi på kalas på Resarö och firade Signe som fyllde ett år. Vi har ju näslat oss på familjen Sjöbergs familjesammankomster. Och vi skyller allt på Hugo. Men trevligt som attan är det i alla fall. Barnen lekte och vi andra fikade.

Födelsedagstjejen
Alla barn i tältet!

kalaskillen!

På kvällen hade jag och Hugge PF-pappafritt och bebisen däckade på fem minuter när det var sovtajm. Tackarrr. Undertecknad käkade middag i soffan och mös med mellon. Inte så dumt.





onsdag 11 mars 2015

Här kommer han

Idag den 11 mars tyckte Hugo att det passade särkilt bra att gå lite själv för första gången. 5 steg på raken drog han till med!


Me?

Hej jag heter Lina och jag är 30+ och jag är en heltidsarbetande mamma som har en snart 14 månader gammal son. 

Ungefär allt i meningen ovan är crazy bananaz tycker jag! Allt!


Lägesrapport

Tystnaden har berott på en förkylning envisare än...jag. Trodde jag var bättre i lördags, men nej. Då däckade jag i feber efter dagens babyshower. Trodde jag var bättre i igår, så jag gick och jobbade. Och febern kom tillbaka igår kväll. 

Nu är jag faktiskt på väg tillbaka till jobbet i rusningstrafiken igen  men jag ska se över möjligheterna att slinka in på en läkarmottagning under dagen.

Således ligger det mesta andra på vänt.
Framför allt den där träningen jag så gärna vill få till. Jag tror ju ändå att det skulle ge en god cirkel om jag fick komma igång och svettas lite. Av något annat än febern alltså.

Ljusglimetarna ändå när jag får mms med de här två kompisarna som hänger. Idag ska de träffa Lilla Tilde från Thailand och hennes pappa!


onsdag 4 mars 2015

Tack å hej leverpastej

Men lyssna på det här då. Efter första arbetsdagen började jag känna hur det kittlade i halsen. Andra arbetsdagen betade jag av med förkylningen Arne hack i häl och idag ligger jag hemma med feber. Det kunde ha börjat bättre om än säger. 


måndag 2 mars 2015

Första dagen- Check!

Hemma efter första dagen på jobbet. Nytt redaktionellt system, nya kollegor, nytt skrivbord, ny tidning, nya mål, nya ansvarområden. Det kommer ta mer än en dag att komma in i det hella men tack och lov har jag snälla och duktiga människor runt omkring mig som lotsar mig rätt.

Det värkte i hjärtat när jag vinkade hej då till min lilla duo och tunnelbanefärden var tung. För att inte tala om trapporna upp från Östermalmstorg, där allt stod stilla. Herrejissus vilken vardagsmotion. Ofrivillig.

Johnny skickade flera mms och rapporter under dagen som fick mig att längta lite till. Tills vi möttes på Kungsgatan och jag fick krama om min bebis. Det är kanske mer tanken på att inte få tillbringa vardagen tillsammans än de här första staplande timmarna som gör mig blödig. Hugo då? Han sov i ett mitt på dagen-pass på nästan tre timmar och resten av tiden bjöd han pappa på ett glatt humör. Med andra ord är mamman i familjen tröttast nu på kvällskvisten. 

Hej då mamma!
Jag har fått fler lycka till-meddelanden och hejarop idag än vad jag fick när jag senast firade födelsedag. Inte illa va? Jag bockar och tackar. 

söndag 1 mars 2015

Välkommen mars

Så är tiden kommen. Sista dagen innan det nya livet som working mom startar.  
Imorgon lämnar jag den här mysproppen i sängen med pappa när jag istället går mot tunnelbanan. Jag unnar verkligen Johnny att få tid med vår lille stjärna, för det är ljuvligt. Men Gud så svårt det känns. Och lite pirrigt. Och lite kul och spännande. 

lördag 28 februari 2015

Återförenade

Efter en kvart var allt som vanligt igen när de här tokarna hängde. Förutom att Alma knatade runt som en annan gångare! Hon var så stolt när hon fick visa upp sina nya trix. Sen var det matning, sanering efter matningen, byte av bajsblöja ett, byte av bajsblöja två, en gråt här, en gråt där och massa bus. 


fredag 27 februari 2015

Svindyrt snitt

Jag läser en blogg som heter Linneaiusa.com. Hittade den eftersom hon pluggade med Annika i Kalmar, därefter flyttade hon till sin kärlek i USA, gifte sig och har nu fått barn, en liten pojke. 

Nyligen fick hon ränkningen hemskickad för kejsarsnittet. Sisådär 370 000 kronor gick kalaset på. Tack och lov hade de försäkring och behövde "bara" betala 29 000 kronor.

Tror att det dyraste för oss när Hugo föddes var parkeringskostnaden. Och delicatobollarna vi köpte i cafeterian.

Ibland är jag extra glad över att bo i Sverige. Och jag betalar gladeligen skatt. 

torsdag 26 februari 2015

Äntligen hemma

Som vi längtat! När vi kom hem från vår resa och väntade på bagaget i ankomsthallen checkade Annika, Larsa och Alma in för att åka till Thailand. Nu har vi varit ifrån varandra i en månad och det har varit jättekonstigt. Vi är så vana att ses minst en gång i veckan och höras nästan varje dag. Mycket för att ventilera "mammaskapet" men jättemycket för våra små bebbars skull också så klart. Det har verkligen varit en ynnest att ha delat det här med en av sina bästa vänner. 

Som bonus har jag ju kommit att älska deras lilla böna också. Jag tycker att jag känner henne väldigt bra nu och jag har liksom följt hennes utveckling precis som Hugos. Jag kommer sakna henne också när jag jag börjar jobba, så det är en omställning som sträcker sig längre än till min lilla familj. 

Almis palmis har tagit sina första steg i Thailand och jag har bara sett det på en liten videosnutt. Och det kommer bara bli fler missade viktiga och oviktiga stunder framöver. Så himla sorgligt. Men imorgon ska vi i alla fall låta de små glinen återse varandra igen!


Omställning

Idag blir det sista besöket på öppna förskolan för mig och min lille avkomma den här mammaledigheten. Det märks verkligen att det blir fler och fler pappor där och jag tror att mina grabbar kommer trivas utmärkt att röja järnet där när jag knegar.

Sitter och väntar på att lillchefen ska vakna. Vi är i stånd med att ställa om från två tupplurar om dagen till en. Givetvis på Hugos initiativ. Det blir ofta svårare och tar längre tid att få honom att somna på eftermiddagarna och när han väl ger upp av trötthet är det egentligen för sent eftersom vi gärna ser att han är vill tacka för sig i någorlunda tid på kvällen. Men som med allt annat är det en lite lurig övergångsfas just nu och jag vet inte riktigt var jag har honom. 

onsdag 25 februari 2015

Houston!we have a glugg!

Fyra små sockerbitar där uppe och tre små där nere har Hugo samlat på sig i munnen. Och nu det gulligaste. Han har en glugg! Där uppe mellan framtänderna.


Alltså hittelön till den som lyckats fånga den lilla gluggen på bild. 

måndag 23 februari 2015

Det där jädra (livs)pusslet

Hur får man det att gå ihop? Idag var tänkte vi att både jag och Johnny skulle få till det med träningen. Planen var att Johnny skulle löpträna genom att springa hem från jobbet. Under tiden skulle jag laga middag och byta om så att jag var startklar när han kom in genom dörren. Sedan skulle jag gå till gymmet och därefter äta middag tillsammans med mina grabbar efteråt.

Allt klaffade, förutom att Johnny inte kom loss från jobbet tillräckligt tidigt, och jag kom således iväg till gymmet lite för sent. Alltså för sent för att Hugo skulle kunna vänta in mig för middag. Grrr.

Nu åt Hugisen mat när jag svettades på Sats istället och sedan käkade jag och Johnny tillsammans när vi var samlade igen. På plussidan hamnar att vi båda fick träna, bebisen fick middag och det fick vi också. På minussidan fick vi inte äta tillsammans vilket var målet.

Hur gör folk?

Lite småpinigt att ta bilder på sig själv på gymmet. 

Men här har ni ett svettigt bildbevis.

Snart slut

Det blev en mysig dag med farmor och farfar. Hugo fick gå runt och peka på trillioner grejer och säga DÄÄÄÄÄ och de utbrast förtjust varje gång, "ja dääää". Alltså gissa om vår lille kille var i himlen. Vårt tålamod med att peka och säga dääää lika entusiastiskt tog slut för kanske 3 månader sen...


Sista veckan hemma med min lille plutt (viftar bort tårarna). Det känns så sorgligt i min mage att jag inte vet vad. Hur kan man acceptera att det är över nu? Alltså jag kan leva med att inte ägna tre timmar om dagen åt att söva, att slippa sanera lägenheten varje gång vi ätit, att byta en bajsblöja mindre och att inte vara den som tar alla fajter med ytterkläderna. Men det är såå lätt att "glömma" det när jag tänker på att jag inte ska få vara med min bejbi jämtjämtjämt. Att träffa honom två timmar varje kväll låter som tortyr. 

Återkommer i ärendet. Nu ska vi ut och maxa mammaldigheten! 

söndag 22 februari 2015

Hej på er!

Vi laddar för en söndag i Hallstahammar hos farmor och farfar. Lätt frukost är det som gäller för där brukar vi bli väl omhändertagna om man säger så. Men först ska lillskrutten sova och jag ska föröka piffa till mig lite som på bilden.







lördag 21 februari 2015

Nålen?

Lördagen så här långt. Johnny fick sovmorgon men tassade ändå upp efter en halvtimme för att leka med Hugo. Vi åt en uppdukat frukost vid köksbordet hela familjen med en supergod vattenmelon som final. Jag grälade med Johnny för att fläkten/ugnen/köksluckorna är skitiga, Hugo har somnat igen och vi väntar på en fåtöljspekulant.

Men framför allt kan vi inte släppa den stora gåtan. Gåtan om nålen. Läste nämligen Cissi Wallins blogg från BB där hon demonstrerar hur pappan till hennes bebis sätter en nål på tavlan på BB som symboliserar att deras son föddes den dagen. En sån tavla fanns ju på Danderyd också, men vi vet inte om det kom dit någon nål för Hugo. Vi rullades ju iväg och undertecknad snittades upp från höger till vänster och sedan såg vi inte skymten av någon tavla. Finns nålen? Räknas Hugo? frågorna är många. Johnny vill åka dit och göra upp.

Bilden från Cissi Wallins blogg.

fredag 20 februari 2015

Underbara Louie

Alltså att hälsa på hemma hos Carro och hennes pyttelilla Louie idag slungade ju tillbaka en annan sisådär ett år i tanken. Så liten och skör och underbar man kan vara. Louie med världens gulligaste lilla pussmun låg bara där och var nöjd med livet. 
Och så min stora lille kille på det. Han skulle pilla och klättra och riva på precis alltalltallt. Jag blev helt svettig och Carros glasbord kanske aldrig blir desamma? 

Tänk att vi har fått varsin underbaring till son. Det trodde vi inte för 6-7 år sen när vi blev kollegor på gamla Se&hör. Det gjorde vi bra Carro!






Boar

Jag måste visst ha ett projekt på G här hemma. Jag ät typen som föredrar att planera, googla och handla saker till projektet. Inte så värst mycket för själva utförandet. Eventuellt att piffa lite i slutet. Innefattar det skruvar och borrar så tackar jag för mig.

Nu har jag i alla fall bestämt mig för att ge mig på Hugos rum (igen). Det var ju ett skräprum från början och när jag var preggo kändes det som världens viktigaste sak att få rummet tapetserat och ombonat, även om det sedan dröjde ett herrans tag innan bebisen faktiskt var där inne.

Nu ska vi i alla fall göra oss av med fåtöljen som står där inne. Den går att bädda ut till en säng, vilket är praktiskt, men vi behöver ännu mer plats för leksaker och prylar som används varje dag. Där fåtöljen står idag ska sedan Hugos säng vara, och där sängen står idag ska det upp en väggfast hylla som rymmer korgar med leksaker, böcker och alla fina prydnader som han samlat på sig under sitt korta liv.

Någon som vill köpa?
En inspirationsbild på en vägghylla i barnrum.
Fast jag tänker mig att Hugo ska nå sakerna längst ner.
Den här blir det nog. Någon som har en sån där borr och borrkunskaper?
Jag bjuder på hembakade muffins!


torsdag 19 februari 2015

En ny hobby

Hugo älskar när dammsugaren åker fram. Vevar med sina små armar och släpper den inte med blicken. Helst hänger han över den när vi far runt. Han är även förtjust i mormors och morfars sopkvast. Och så diskmaskinen. Den får inte vara ifred en sekund om luckan står öppen. Vi hoppas att hans intresse för städning håller i sig upp i tonåren, eller i alla fall förbi den här fasen när han ständigt ställer till en ordentlig oreda bara genom att finnas. Då kanske det faktiskt skulle bli rent av att ha barn. Så är inte fallet just nu...


Sorry

Åkeeej! Förlåt. Klart jag ska blogga. Om inte annat för att jag måste stötta Mysan som har börjat jobba. Till och med Johnny har klagat att det är glest mellan inläggen.

Vi har ju varit krassliga sen vi kom hem, men nu tror jag att vi börjar hamna på banan igen. Trist bara att jag helt kom ur min träningsrutin som jag faktisk vågar påstå att jag hade. Var till och med och träffade en PT två dagar efter hemkomsten så att jag inte skulle smita. Fick ett bra träningsupplägg och kände mig pepp. och så BOOM, förkyld igen. 200 ostmackor senare sitter jag nu här och kämpar med motivationen. Det ska tydligen inte vara lätt..

Och på fettisdagen kom till och med den här familjen iväg på kondis där vi kalasade på varsin semla. Förutom den minsta som bara fick smaka och sen mumsa i sig en banan. På bilden illustrerar han att han vet var pappas öra sitter. Det är fokus här hemma just nu. 

söndag 15 februari 2015

Here we go again

Jomen tjena hallå. Knappt en vecka och ett öppna förskolanbesök och nu är vi nere för räkning igen. Hugisen är snorig, täppt och rosslig och på mig sitter förkylningen i ögonen. Det rinner och jag är kletig och svullen. På sin höjd ska jag promenera runt kvarteret idag. Med solglasögon.




Hugo och pappa överraska mig med lite blomster och kramar sedan firade vi alla hjärtansdagkvällen i sängen med middag och smågodis. Så värre kan man ju ha det.