söndag 31 augusti 2014

Rehab?

Jag och Hugo hade det mysigt inatt när vi sov bredvid varandra i mormors och morfars bäddsoffa. Han hade faktiskt så pass mysigt att han ville vara vaken mellan halv 4 och 5. Men okej då. Hellre det än att vakna 20 gånger. 

Nu väntar vi på att Hugo-pappan ska komma hem från de Ångermanländska skogarna. Babysimmet är inställt (jag vågar inte chansa när han har varit risig) och ikväll planerar jag att bli lite bortskämd och kanske  lämpa över nattvaket? Har också lösa planer på att lägga in mig själv på rehab. Sovrehab. Tanken väcktes på senaste mammaträffen med My och Annika och just nu marinerar jag tanken på att vara borta från Hugo en hel natt. Eller två....ta in på hotell, kanske ta ett gympass, en spabehandling, beställa roomservice och sedan soooova.

Att det ska ta emot så jädra hårt. Det hade jag aldrig trott om mig själv innan den här ungen kom ut. Jag tvivlar ju inte en sekund på att Johnny fixar biffen. Herregud, han skulle kunna jonglera ett dagis om man bad honom. Men jag har en orimligt stark känsla att jag inte vill vara ifrån mitt barn, än. Det är bortom all logik, handlar bara om det där mammahjärtat. 

Förr trodde jag att det ju bara var att portionera ut honom till närmaste anhörig så fort han tog flaskan, men på det får jag lov att backa. Kul för dem som grejar det, men så har det verkligen inte varit för oss.

Vi är coola med att ratta bejbi under restaurangbesök, pubrundor och Gud vet allt. Men jag vill kunna se honom och vara nära annars kryper det i skinnet ochnjag kan inte riktigt slappna av.

Ska man trotsa magkänslan? Kommer jag tacka mig själv innerligt för att jag hoppade eller kommer jag bara ligga och vrida mig bland de fluffiga duntäckena och längta hem? Får suga på den ett tag till. 


lördag 30 augusti 2014

Tillbakablick

Jag tänkte berätta om torsdagen  eftersom det känns betydligt muntrare än de senaste dagarnas händelser. 

Annika bjöd hem mig, Hugo, My och hennes Ebbot på lunch och sedan tog vi en promenad i skogen i nästan två timmar. Så ska mammaledigheten vara. Nästa dejt är redan inbokad. My är ju ny i vänkretsen och man får väl lov och säga att det är tack vare våra små pluttar. Vi har ju funnits i utkanten av varandras vänskapskretsar men sen kom Hugo och Ebbot och vips så har man en utmärkt anledning att grotta ses och dela erfarenheter. Inte alls bara om mammalivet och bajsblöjor, en del, men relationer, jobb och annat härligt också. Mer sånt tack!



Efter mammaträffen burnade vi vidare till Arlanda och hämtade upp mormor och morfar som kom hem från Turkland efter tre veckor. Ett kärt återseende. I skrivande stund är jag faktiskt tillbaka här i Vilda Väsby. Jag och Hugo tog tillflykt hit eftersom Johnny inte kommer hem förens imorgon. 

Jag får avlastning, Hugo får någon annan än en trött mamma som roar honom och mormor och morfar får gosa. Win win win.


fredag 29 augusti 2014

Om tröttheten

Den här dagen har verkligen varit en...utmaning. Äntligen ligger min lille sjukling och sover, men det var en långdragen kamp som slutade med att han däckade av utmattning på pappas tomma plats i dubbelsängen. Eller egentligen inte, för han ligger mer i mitten, så att vi kan andas på varandra. den lilla näsan är alldeles snorig och han vill inte ta nappen för att det gör ont i tänderna. 

Själv stod jag pall tills det blev mörkt och jag var inne på andra timmen av läggningen. Då ringde Johnny hem och jag tappade det. Tröttheten gör ju det med en. Suddar ut gränserna till att vara rationell. Jag trodde nog inte att skaffa barn skulle handla nästan lika mycket om att hantera min sömnbrist som att ta hand om bebis. För mig och för oss har det tyvärr varit så. Det är svårt också att förklara hur man mår för folk runt omkring. Trött är ju egentligen inte rätt ord. Trött är man efter julfesten när man är på jobbet dagen efter, eller när man har rest och lider av jetlag. Men att få sova hälften så mycket man behöver varje natt i sju månader gör något med en. Mitt immunförsvar börjar strejka och jag har hemska eksem i ansiktet, humöret är svårt att styra och man blir lätt låg. Det är svårt att förena med ett socialt liv ibland, även om jag faktiskt tycker att vi anstränger oss så gott det går. Hoppas det finns tålamod och förståelse där ute för det.

Nu är klockan alldeles för mycket, men eftersom jag inte fick i mig middag förrens vid 21.30 blev det så här. Nu kan ni väl hålla tummarna för att det värsta är över så vi får sova!


Och så tittar han på en. Och det är tack och lov värt det. Varenda minut och varenda sekund i både vaket och sovande tillstånd.

Sjuk och första tänderna

Å jag hade tänkt att skriva om vårt premiärbesök i lekparken och att Hugo fick gunga för första gången (visst är det intressant för allmänheten?) eller vilken mysig dag vi hade igår med hans små kompisar och deras mammor. Men jag sparar på det.

Innan jag hunnit somna igår vaknade Hugo ledsen och alldeles täppt i näsan. Igår upptäckte vi att det börjar komma upp små tänder i nederkäken. Om det hänger ihop eller inte vågar jag inte svara på men att det är jobbigt för Hugo märks. Han ville inte ta nappen, för då kunde han inte andas och att suga ut snoret (jo, man måste det när man har en bebis) hjälpte bara en stund. Klockan fyra på morgonkvisten efter bara 2-3 timmars sömn åkte till råga på allt Johnny hemifrån för en fiskeresa med killarna. Jag var på vippen att plocka fram all ammunition för att få honom att stanna, men nu blev det inte så. Skjutsen var redan på väg och packningen stod vid dörren. Men alltså sämre timing får man ju gräva länge efter...

Det var bara att ställa in den efterlängtade lunchen med Carro och hennes baby Ralph som ligger i magen och tjejkvällen ikväll. Till råga på allt är även lilla Alma och Annika dåliga. Kanske har vi smittat varandra? Oavsett så ser det ut att bli en lång helg för oss alla fyra.


onsdag 27 augusti 2014

Öppna förskolan

Idag har jag och Hugo blivit av med öppna förskolan-oskulden. Det är väl den ultimata mammaledigaaktiviteten? Jag har ju gjort några tafatta försök att sjunga imse vimse här hemma, men i brist på både sångröst och fantasi så inser jag att Hugo behöver mer än så om han inte ska bli skadad  för livet. I alla fall musikaliskt.

Så vi siktade in oss på sångstunden som de har för barn upp till tio månader. Möttes i dörren av två snälla damer som visade oss runt, och det var jätteroliga lokaler, där de till och med lyckats få in skojiga saker till så här små knyten. Efter rundtur och liten upptäcksfärd var den sångsamling. I typ en kvart sjöngs det och Hugo tittade på med stora ögon. Att klappa händerna var roligast. Tyvärr timade vi lite dåligt, så han var ganska trött och gnuggade sig i ögonen. Vi tackade för oss efter sången men kommer absolut tillbaka.

Visst är det lite konstigt att sitta där med andra vuxna som man inte känner och sjunga ramsor med bebisröst men det kan jag förbise. Hugo gav det hela tummen upp, så då kör vi på det. Kul att han får testa att hänga med en grupp barn.

Bildsätter med Hugo som slocknade i vagnen så fort den började rulla.


tisdag 26 augusti 2014

Poppis bebis

Vi styrde kosan mot city idag för att ätamed  Anna, Annika och Alma. 
Det blir många luncher nu för tiden. Alltså jag har alltid ätit lunch, men jag menar inbokade med olika härliga personer. Veckan blir snabbt uppbokad och att hänga över en lunch är den klart mest populära aktiviteten. Jag skojar och säger att det är Hugo-effekten, för inte var jag lika påpassad innan hans nedkomst. 

Framför allt är jag så tacksam över alla härliga personer Hugisen har i sitt liv, andra vänner och släktingar som tycker om honom och visar honom det. Det kan aldrig bli för mycket kärlek för min lille kille.

I framtiden hoppas jag att han har starka relationer och förtroende för fler än mig och Johnny. Våra nära och kära kan komplettera oss och finnas där för honom när mamma och pappa kanske inte är dem han vill vända sig till av olika anledningar. Kanske är det den bästa gåvan man kan ge honom. En stark och härlig krets att omge sig med luta sig mot!

Idag fick Hu gosa med sin favoritanna!


måndag 25 augusti 2014

BVC

En av mina nya favoritsysslor är att besöka BVC. När det gäller sig själv med "läkarbesök" och dylikt är det inte så kul att passa tider och höra sanningar. Men när det gäller Hugisen så är det som bommul för själen. Att få vara på typ den säkraste platsen i hela världen med honom, bland proffs, som barabarabara vill veta om hur dåligt vi sover och om alla mina helt orealistiska nojor kring allt! Så även idag. 

Vi pratade om hur nätterna ser ut nu och barnmorskans teori är att Hugo just nu börjar hajja att han inte sitter ihop med mamma och pappa. Världen börjar bli så stor och läskig helt plötsligt och därför är han lite otrygg nattetid just nu. Bebisar svävar in och ut ur djupsömn mycket oftare än vi vuxna och eftersom liten håller på att bli stor yttrar det sig i att han kollar läget varje gång han "kommer upp till ytan". Typ varje timme (10 gånger för ofta per natt om ni frågar mig). Vi måste bara härda ut och så småningom kommer han underfund med att det är coollungt att sova vidare, mamma och pappa är nära och vi ses imorgonbitti. Gilla läget är för i övrig ett gångbart tips i de allra flesta bebisfällorna.

I övrigt är han stark som en oxe, vi behöver inte stressa med att hans ska rulla runt, krypa, stå, flyga och köpa aktier över internet. Allt kommer i sinom tid. Och gör det inte det är det okej ändå. Så mvg för Hugo idag på bvc med andra ord. Att han dessutom skrattade från tårna så fort barnmorskan tittade på honom gjorde väl kanske också att hon försäkrade mig om hur frisk och fin liten kille vi har. Nu kan jag andas ut till nästa besök. Om jag inte slinker in på öppet hus någon (några) gånger som de börjar med nästa månad (vet de verkligen vad de har gjort). 

9630 gram och 72 centimeter.



söndag 24 augusti 2014

Babysim

För några månader sedan gick jag och Annika på vattengympa för gravida i Vattenhuset på Östermalm. Idag var vi tillbaka i poolen med våra små bebisar för babysim.

Jag och Johnny packade in vår avkomma i bilen med lite lagom entusiasm. Vi hade nämligen en värstingnatt bakom oss som gick ut på att Hugo vaknade var 20 minut i några timmar för att sedan vara klarvacken mellan 04 och 06. Sidospår, men det här är ju min sömnblogg, så det är väl på sin plats att redovisa.

Hugo hade fått små minibadbyxor som man har på babysim som ska hålla en eventuell olycka i byxan så att säga. Men det fick vi bortgjort redan i bilen på väg dit, so far so good liksom. 

Jag bytte om med Hugo och träffade Annika, Alma och Marie och Signe i omklädningsrummet. Redan innan vi hoppade i vattnet började Hugo gnugga sig i ögonen. Nu var han trött lillfisen. Det bästa med just den här kursen i babysim är att båda föräldrarna får vara i poolen samtidigt med sitt barn, vilket i alla fall vi tyckte var jättemysigt. Så fort vi hoppade i började Hugo veva och plaska och sparka hejvilt. De andra bebisarna tyckte mest att det var lite småmysigt. Men Hugo, han körde ända in i kaklet. 

Dagens "lektion" var väl i och för sig inte mycket att hänga i granen, en ganska oengagerad instruktör ärligt talat, några blinka lilla stjärna i ring och mycket plaskande senare skulle vi upp igen. Jag tog en snabbdusch och klädde på mig medan killarna var kvar i vattnet, sedan gick jag och hämtade Hugo och Johnny gick in till herrarnas. Så duschade jag av det lille vattendjuret och gjorde oss iordning. Mycket jobb och svettiga mammor för en kort stund i vattnet konstaterade vi. Men det var faktiskt värt det och vi ser fram emot att göra det igen. Vad det lider är meningen att bebisarna ska dyka under vattnet, men vi får se hur vi gör med det. Jag är inte helt bekväm med att trycka ner Hugo under ytan.

Summa summarum. Baddaren lär inte bli något problem för Hugo när det är dags för simborgarmärkena, det var kul att se honom ha så roligt och efteråt sov han som en stock, i två timmar. Nu hoppas vi att det tog så mycket energi från hans lilla knubbiga kropp att det däckar honom för resten av natten också.

Aningens gamla bilder eftersom det var fotoförbud i badhuset.

lördag 23 augusti 2014

Värt att blogga om

Jo men den här dagen slutade ju ändå riktigt bra. Hela familjen kom ut på en promenad som slutade med en shoppingtur på Stockholms bästa Ica- Liljeholmen. Efter läggning blev det middag vid köksbordet. Det är väl kanske inte för ofta kan jag avslöja...





Modebloggare in the making

Fashionistan Hugo Alexander har uppdaterat sin höstgarderob. Eller uppdatera och uppdatera. Han har aldrig haft någon höstgarderob tidigare. Han ba "Mamma ja mååååste ha det här. Alla andra på öppna förskolan har det". Och mamma sa "Okej då. Men då får du betala med ditt barnbidrag. Och säg inget till pappa".







Slapparlördag

Idag blir inte många knop gjorda. Efter ännu en halvdan natt levererad av Hugisen så ska vi försöka tanka lite energi med familjemys och inomhuslek. Johnny syster och man svängde förbi på väg hem till Borlänge, och det är ungefär den kontakten med yttre världen vi tänker ha idag.

Igår kväll var det äntligen dags för mitt besök hos naprapaten. Det kändes betydligt mer värt pengarna. Hon tog sig tid att ställa många frågor om min situation och gjorde sedan en ordentlig genomgång, mjukade upp och knäckte till det som behövdes. Jag har ordentliga spänningar i rumpan (!) det är där det slutar när man felbelastar ryggen ett tag. Ska tillbaka om två veckor och så fick jag lite övningar att göra hemma.



 


torsdag 21 augusti 2014

Min lille latmask

Lite bättre natt inatt. Vi var upp tre gånger mellan 03-06 men han ville åtminstone inte vara uppe och leka. Nu är vi ensamma hemma till imorgon eftermiddag. Johnny är i Göteborg på "jobb". Ett golfevent. Jovars.

Igår hade vi träff med mammagruppen. Det kom visserligen bara två mammor med barn utöver mig och Hugo, men desto mer chans att lära känna varandra!
De andra små sötisarna kröp redan runt och levde rövare. Klättrade och ställde sig mot saker. Vi är...inte där så att säga. Sitta går bra men annars ligger Hugo på latsidan. Han rullade runt en gång, men sen aldrig mer. Han chillar lite med det där så att säga. 

Ska man jämföra sin bebis med andra? Svaret är ju nej, men det är omöjligt att helt låta bli. På måndag ska vi till BVC, och då ska jag fråga vad han borde klara av när han är så här stor. 

Något han däremot kan är att låta. Hela tiden kommer det ut nya ljud ur den där lilla pussmunnen. Några är mindre sköna att lyssna på. Och nu tror jag bestämt att han gör ljudet som betyder "underhåll mig". Ok chefen!


onsdag 20 augusti 2014

Natt-fnatt

03.44 i natt tyckte Hugo att det var en bra ide att umgås. Han vaknade och slog upp sina blå som två strålkastare. Alla försök jag gjorde till att söva honom mottogs med små glädjetjut. Jag var stenhård och tände inte lampan och pratade inte med honom, ändå tyckte han att det var jättekul. Efter 45 minuters vaggande av sängen levererade han nummer två i blöjan. Han vann med andra ord och blev upplockad.

Nästa steg i kampen om att få bebis att sova var att lägga honom mellan mig och Johnny. Det tyckte han var ännu roligare. Att peta pappa i näsan halv fem på morgonen. Lattjo! Efter lite amning och envisa päron dunade han till slut in. Och gissa vilken familjemedlem som är trött och grinig nu på förmiddagen? Ok, vi är två stycken.

Vad gör man när bebb spelar såna här spratt? Han verkade inte hungrig...man kan väl inte ta upp honom och leka så han blir trött? Det signalerar väl helt fel saker?

Konst

När lilla Alma döptes härom veckan gav vi en tavla till henne i dopgåva. En personlig födelsetavla med en skiss av henne (eller ja i alla fall en bebiskropp) i skala 1:1. Jag tycker att den är så snygg att jag nu beställt en till oss också! Tyvärr uppfyller den inte kraven på mer färg i vår inredning, men jag gör ett undantag.


tisdag 19 augusti 2014

Knäckt. Bokstavligt talat

Jag fick en tid hos kiropraktorn och var där igår. Sist vi sågs var när jag var gravid i femte månaden och foglossningen hade gjort entre. Jag kom, knäcktes och gick, 500 pix fattigare. Det tog nog längre tid att skriva den här meningen än vad det gjorde för honom att "fixa mig". jag försökte få till lite mervärde av besöket och frågade om jag skulle tänka på något särskilt? Njaeee. Undvika träning? Njaeee. Sova i någon speciell ställning? Najeee. Trots det lät jag honom boka in mig på två knäckningar till.

Väl hemma igen knackade jag på hos Naprapaterna som ligger kvarteret från oss. Dit Johnny går med sina onda ben. Hon ville boka in mig en timme för att verkligen ta reda på var felet satt, diskarna, musklerna eller någon nerv, ge mig en ordentlig behandling och sedan visa vilka övningar jag kan köra hemma. För samma pris.

Nu har jag avbokat kiropraktorn och fått en tid på fredag hos norskan på kajen. Känns bra.


Kan det vara på grund av det här kånkandet på 10-kilos kärlek som är boven?

Ikea

Klockan 14.15


Klockan 14.30



TACKARRRRRR!

måndag 18 augusti 2014

Bästisar

Hugo+Alma=sant

7 månader

Som sagt. Sju månader. Nu sitter han själv, men behöver lite backup med kuddar runt omkring sig. Han käkar gröt på morgonen, gärna något mål mat på eftermiddagen och välling på kvällen. Däremellan ammar jag men just nu tycker han att det är superlattjo när han får sitta i sin stol och haklappen åker fram. Då vevar de små armarna och han bankar med händerna på bordet.

Han sover på nätterna (!) i egen säng i eget rum. Den senaste tiden har vi lagt honom vid 19-20 och sedan vaknar han för mat mellan 04-06, och sedan somnar vi förhoppningsvis om. Ibland vaknar han upp och vill ha nappen eller lite närhet, och då får han det så klart. 

Det är så kul att hänga med den här lille personen. Vi skrattar jättemycket tillsammans och det är en belöning som är värd alla andra stunder med frustration och prövningar. Att var mammaledig är verkligen en lyx, men inte på samma sätt som jag hade trott. Inget ligga på soffan och zappa när bebis krålar runt på golvet och roar sig själv inte. Nej den här lille saken vill bli underhållen. Och nåde dig om du surfar på mobilen samtidigt. Intensivt var ordet. Intensivt men så roligt.

Det är så spännande att upptäcka allt i världen.
Som Pet-plaskor till exempel. Döskojigt.


Några dagar för sent bara







söndag 17 augusti 2014

Norrlandsbesök och ryggont

Vi har haft en så bra helg att jag inte hunnit eller velat blogga. Ibland blir det som om att allt dokumenterade tar lite från själva varandet. 

Hämtade kusin-Ullis och Mattias på Arlanda i fredags och sedan har vi hängt tills ikväll. Killarna sprang midnattsloppet och sedan har vi shoppat, ätit, shoppat, ätit och fått massage och promenerat. Och gosat med Hugo. 10 poäng till den här helgen om det inte vore för att den här förbannade ryggen krånglar nu igen. Det strålar i ländryggen och nu är det så illa att jag inte kan komma upp från toastolen. Det har kommit och gått ett par gånger nu så imorgon blir det ett samtal till naprapaten. Någon som känner till en pålitlig mirakelgörare?

Johnny blev slagen med 58 sekunder av Mattias som som kutade milen på 44 minuter blankt!


Det var inte jag och Ulrika som sprang, men vi unnade oss ändå en fotmassage!



onsdag 13 augusti 2014

Gäsp

Man kan säga mycket om de små liven, men nattsömn och timing är i regel inte deras största talang. I alla fall inte hos min avkomma.

Eller så här. Den senaste tiden har vi börjat få styrsel på nätterna. Så pass att jag NÄSTAN vågade skriva det här i bloggen (jag har erfarenhet av att man inte ska ropa hej). Det har i alla fall inneburit läggning klockan 19 som faktiskt gått supersmidigt, några uppvaknanden där vi stoppar in nappen, och sedan matning igen vid 6-rycket. Sen vill Hugisen gå upp och gymma lite och somnar gärna om på soffan någon timme till efter ett ta helt ok alltså.

Men så inatt tyckte han att klockan fyra var en festlig tid att umgås på. Johnny försökte få honom att somna om under en timme innan jag provade att mata. Men han bara jollrar och vevar med de små benen och armarna. Bara att gå upp och göra dag INNAN Nyhetsmorgon har börjat på tv. Inte ok. Dessutom ska vi in till jobbet och ha ett möte vid 9, så just idag hade vi gärna varit vid medvetande. Men sånt styr man inte över längre...grrrr.




tisdag 12 augusti 2014

Första året i bilder

Fick liten eld i baken igår kväll och började pyssla med Hugos Album. Jag har köp en jättefin vävd pärm på Bookbinders i Sickla där man sätter in sidor själv vartefter. Mycket bättre än album där det är ett förbestämt antal blad. Planen är att albumet ska täcka bilder från att vi fick plus på stickan, till att magen växer, babyshowern, födseln och tiden på sjukhuset och sedan hela vägen till 1-årsklasset i januari.

När jag är klar kan man lämna in pärmen och få en stansad text på framsidan.




måndag 11 augusti 2014

Min dag

Ni undrar vad jag gör i detta nu? Jo jag ligger med datorn på magen, en podcast i högtalarna, en tyst tv i bakgrunden, käkar lite smågodis och smälter en sushimiddag. Hugo sussar i sitt rum och pappan är på galej.

Innan den här sjukt njutningsbara kvällen inleddes tillbringade jag eftermiddagen med mina egna lilla mammagrupp. Mysan med sin Ebbot och Annika med Alma samt jag och min avkomma kalasade på dyrlunch i Moodgallerian och sedan smällde vi i oss sveriges största kardemummabullar. Alltså bilden gör dem inte rättvisa för jag har så stor skalle. De var så enorma att vi tog doggiebag med en bit av bullen med oss hem.

Summa sumarum. Riktigt bra dag.

Sockerhög eller bara riktigt taskigt fotosmajl?

söndag 10 augusti 2014

Almas dop

I Fresta kyrka har jag sjungit i kyrkokör (Under kategorin "saker ni inte visste om mig om ni inte goes waaaay back"), konfirmerat mig och gått åtskilliga Luciatåg. Men trots detta är jag inte särskilt kyrklig idag och någon som definitiv inte är det det är Hugos pappa. Därav blir det inget dop för Hugge. Men, vi får ju ändå anledning att sätta oss i kyrkan titt som tätt av andra anledningar. Idag Almas dop.

Men är den där kvinnan kär i sin man eller?

Nydöpt. Den lilla alltså.

Greta hade så klart pimplat sin outfit med de sedvanliga simglasögonen.

Hugo skötte sig fint. Han tyckte det var skoj när alla sjöng.

Och så träffade han sin kompis Signe.

Barnen Sverin. Den lilla tösen är min alldeles egna guddotter.

Jag och min ögonsten.



Bulor och ryggont

Så kom då dagen när Hugo slog sig för första gången. Jag satte honom på golvet och släppte lite för tidigt innan han hittat balansen. Hans lilla runda kropp välte och med nosen först störtade han ner i golvet och pannan dunkade i skenan på soffbordet. Det var alltså mitt fel helt och hållet. 
Så knöt han ihop sina små knubbiga nävar och började gråta för allt han var värd. Och jag med, i ren chock. Tillslut fick Johnny rycka in och trösta för Hugo blev bara mer upprörd när han såg hur ledsen jag var. 
Någon gång skulle ju vara den första, och jag gissar att jag aldrig kommer vänja mig.

Som om skadestatistiken inte var nog hög i familjen så drabbades jag av ett plötsligt ryggont. Kan man ha ryggskott i ländryggen? Jag kan inte böja mig ner alls. Att plocka upp saker från golvet är uteslutet, och det inkluderar tyvärr min son. Hur ska detta sluta?

Tack och lov så var vi bjudna på middag hos familjen Berning. Ribs och Axels bea fick oss att glömma våra sorger. Nu ligger vår lille plutt i sängen med en diskret bula i pannan och hans mamma ska försöka hitta en ställning som går att somna i. Wish me luck.

På bilden ser ni Hugge omringad av alla tjejer i familjen Berning. Gissa om han var förtjust.

fredag 8 augusti 2014

Här är vi




Utan byxor

Igår var jag borta från Hugo i nästan fyra timmar, och det är alltså rekordlänge. Jag hade ett möte på jobbet och lägligt nog är ju Johnny hemma på semester. Istället för att baxa in hela familjen (ja ni läste ju om smidigt det är i förra inlägget) i bilen eller på tunnelbanan så smet jag iväg själv.

Det kändes sååå konstigt. Som om man går ut genom porten och plötsligt upptäcker att man glömt att sätta på sig byxorna. Ungefär så. Men skönt också så klart. Att bära handväska och att poppa jättehög musik i bilen. Mötet gick bra och efteråt hade jag feeling, så jag stannade och käkade lunch med mina fina kollegor.

Behöver jag säga att jag pussade ihjäl min bebis när jag kom hem igen?