torsdag 20 november 2014

Långt inlägg om ganska lite

Nu har 48 timmar passerat med råge sedan sista spyan. En lite tröttare bebis än vanligt har vi, men jag försöker se det positiva. Han vill ha mammagos. Och för att vara en liten turbokanin som inte har ro att luta sin lilla perfekta skalle mot mig många sekunder i vanliga fall så har han nu tänkt om. Jag skrattar mitt häxskratt i smyg åt kräksjukdomen när det händer...moahahahaha.

Idag var vi på öppna förskolan som ligger i huset bredvid oss. Har fram till nu inte lyckats pricka in det, vilket jag ångrar nu. Det var jättemysigt med en dunderbra sångstund som bland annat innehöll såpbubblor, en kanin (fejk men ändå), ett regn av små marackasägg och sen bebisdisco till afrikanska toner. Waka waka.

Hugo var i himmelriket och vinkade och klappade händer genom hela föreställningen. Och jag träffade en mamma som bor i vår förra lägenhet. Ni vet vad man brukar säga. Kajen är liten...

Imorn är det fredag och jag har gett mig sjutton på att jag ska vara utvilad och må bra. Förkylningen är nära på att ge med sig och det blir till att släcka lampan tidigt. Bra odds. Och ju fortare jag somnar desto fortare blir det morgon. Nu är det nämligen så att våra morgonrutiner blivit helt drömmiga.

Vi ställer klockan på 6.45, tassar upp till köket och knäpper på kaffet och blandar välling. Klockan 7 går vi in till Drutten som vid det laget oftast har börjar göra lite ljud ifrån sig. Plockar upp honom, tittar noganoganoga (mycket viktigt) på alla bokstäverna på hans dör H U G O och sedan går vi in till vårt sovrum igen för att dricka välling och kaffe, titta på nyhetsmorgon och mysa i nästan en timme allihopa.

Om det här härliga ändrar sig nu bara för att jag har skrivit det tänker jag aldrig med röja nåt härligt.

Tack för mig. Hej.




tisdag 18 november 2014

Spya

Upp som en sol och ner som en pannkaka. Så kan man summera vår dag...
Började med multimys i soffan. Hugo förstod för en gångs skull att det är asnice att ligga i soffan och gosa på morgonkvisten (något man drömmer om att göra när man är gravid men snart inser att det bara hör till spädbarnsfasen). Han lyckades hålla kvar sin pappa i nästan en timme där de låg. Svårt att slita sig och gå till jobbet när lilleman vill ligga och pilla en i örat och skrattar gott samtidigt.


Efter förmiddagsluren åkte jag oh Hugo till Annika och Alma för att umgås lite. I samma sekund som jag parkerade hörde jag ett jättehulk från baksätet, öppnade bildörren och där satt bebisen helt nerspydd från topp till tå. Han verkade må bra men blev nog lite snopen och rädd av att kräkas så. (Jag har bildbevis som jag besparar er, men jag skickade det gladeligen till Johnny så fort tillfälle gavs). 
Sedan dess har han kräkts en gång till när jag försökte peta i honom lite mat. Vi flydde snabbt från Ursvik för att försöka rädda Alma från "vad det nu är" och nu sover kräkungen i vagnen igen och jag sitter på Waynes och dricker en kaffe. Till historien hör att han även kräktes igår när vi åt middag, men då tänkte vi inte så mycket på det. En gång är ingen gång liksom. Förutom kräket så är han ändå glad och nöjd som vanligt. Han vill leka och busa och tycks inte nämnvärt påverkad...

Jag börjar faktiskt känna att min förkylning är på väg åt rätt håll och då händer det här! Have mercy!

 

10 månader




måndag 17 november 2014

Fotokaos

Idag åkte vi till Globen för att fixa ett pass till Hugo. Vilket hallabaloo alltså. Jag skulle sitta på en hög pall, med bebis i knät och en skärm mellan mig och honom för att jag inte skulle synas på bild. Sen stack polisen ut en lång pinne ur sin lucka med en liten kanin längt ut som skulle få Hugo att titta in i kameran. Tji fick vi. 
Istället satt där en svettig mamma och balanserade bebis, skärm och sig själv på en pall, och Hugo som bara vinkade och klappade händerna åt mannen i luckan som sträckte ut en pinne. 20 minuter och 50 bilder senare la vi ner cirkusen och kom fram till att det 51:a kortet dög. Det enda där han tittade in i kameran. Detta bådar inte gott för modellkarriären. 

Efter passcirkusen styrde vi upp lunch på jobbet med goa kollegor och lät pappa byta en nummer 2-blöja på arbetstid. Sedan lek på vår favorit öppna förskola (villagatan) innan vi åkte hem tillsammans hela familjen.

Nu ska det bli en tidig kväll. Och jag ska sova hela natten. Och jag ska vakna och känna mig friskare. Punkt. Vi avslutar ens en bild på Hugo och min kollega Mari. Hon är egentligen jättefotogenique men hade inte en sån dag just idag ;-)


lördag 15 november 2014

Elände

Skicka gärna en liten vitamin eller så åt vårt håll. Vi blir bara inte friska här. Så fort jag tycker att det håller på att vända slår förkylningen till på nytt. Aldrig förr har det hållt i sig såhär länge för mig, nästan hela oktober och halva november. Trodde ett tag att det släppte, gick till gymmet två gånger och sedan var jag däckad igen. Helst skulle jag bara krypa ner under täcket i en vecka och komma fram igen när jag är pigg. Men det godkänner inte lillchefen. För honom är det business as usual, så vi kör på det.

Dessutom börjar jag åja mig över håravfall. Jag har alltid haft ganska mycket hår och under graviditeten blev det ännu tjockare och av finare kvalitet än någonsin. Så har jag läst att det beror på ett rejält östrogenpåslag. Men nu när alla specialhormoner har lagt sig efter amningen händer det grejer. Jag kan dra loss stora tussar och vid tinningarna har det bildats små tofsar. Detta i kombination med att en viss liten herre har som hobby att tortera sin mamma genom att rycka hårstrån gör att jag snart har samma frisyr som Kikki Danielsson...


onsdag 12 november 2014

Kan själv

Hjälp! Det här är ingenting för ett kontrollfreak. Jag kan erkänna att jag med flit väntat med att låta Hugo få kladda själv med maten, men nu efter allt prat om pincettgrepp hit och pincettgrepp dit så tänkte jag att pöjken åtminstone borde få en chans att plocka lite med sin egna mat.

Så jag klädde av honom, satte stolen mitt på golvet och serverade dagens gegga. En förtjust kladdare är född kan jag säga och jag fick sätta mig på händerna för att inte vara där och torka hela tiden. Den värsta geggan (i håret och i taket) kunde jag inte plåta för jag räddade mobilen undan allt klet.

Efter måltiden satte jag hela barnet i duschen och som det känns nu är det där han får äta middag fortsättningsvis!






Doktorbesök

Det var väl som en annan (hönsmamma) hade kunnat giss hos doktorn. Proverna visade inte på  någon ond bakterie. Vi fick lite uppmuntrande veta att det kan vara så här hela säsonger. Och då är vi inte ens inne i förskolesvängen än. Hua.

Men det var skönt att få en liten klapp på axeln och uppmuntrande ord om att vi kan fortsätta hitta på saker med En snorig Hu. Hans ork sätter stopp om det är nog. Läkaren tyckte verkligen inte att vi ska isolera oss hemma med den här lille snormaskinen och att inte träffa andra barn under halva året är en konstig inställning. Ok, så då kör vi på det. Men jag kommer fortsätta varna andra bebisföräldrar så får de själva avgöra om de törs hänga med oss.

Om vi inte fick ut så mycket att nålsticket och undersökningen så var det i alla fall ett himla kul väntrum. Hugo levde loppan och flörtade vilt med alla sköterskor som
avbröt sina arbetsuppgifter och gullade en stund.



tisdag 11 november 2014

Sjukstuga

Det tar bara inte slut på förkylningar i det här hemmet. Jag hann känna mig okej i två veckor, hade precis börjat träna och så vaknar jag av förkylningen med stort F igen. Måste ha utvecklat norra Europas sämsta imunförsvar under sömntortyren.

Och stackars Hugo då. Han är väl inne på tredje vändan. Om han någonsin blivit helt bra? Värst är det med nästäppan på natten och både igår och idag hade han feber. Imorgon ska vi till hans läkare för att ta en titt på honom. Hellre en gång för mycket än en gång för lite resonerar jag.
Läste lite om bebisförkylningar på nätet och det var i alla fall en liten tröst...


Det blir inte många knop gjorda här hemma när läget är så här. Vi är ju ganska begränsade i aktiviteter eftersom jag inte kan låta Hugo leka med sina små kompisar. Stackarn får dras med mig som bara blir mer rastlös för varje dag.






måndag 10 november 2014

Pincettgrepp och duschblandare

Så nu är vi med ny blandare i duschen. 
- Jag skickar fakturan innan jul, sa rörisen när han packade ihop sina rörmokarverktyg.

- Dra åt helvete sa jag. Göru så döru.

Nej så sa jag förståss inte. Tackade snällt, önskade honom en fortsatt trevlig dag och svor jättejättetyst i min egen mun. 
Men vi kan ju i alla fall duscha igen. Alltid nåt. Tog en extra lång en och slösade asmycket varmvatten baraföratt.

Har även hunnit pipa iväg till BVC idag och 10-månaderskontroll. Min underbaring är nu 10940 gram tung, bankar ihop två klossar exemplariskt när doktorn vill det, har fått till pincettgreppet på höger hand men inte på vänster och han behöver jobba på att krypa och själv ställa sig upp mot saker.


Måndag morgon

Så hur blev då Johnny första farsdag? Jag hade ju en vision om att tillreda en lyxig frukost på sängen och låta Hugo ge paketen till sin pappa.

Fail! Natten till söndag sov vi över hos mamma och pappa och jag känner att min förkylning bara tilltar. Likaså Hugo ligger och kämpar med täppt näsa i resesängen. När morgonen kommer har jag varit vaken 400 gånger och känner mig som ett vrak så Johnny tassar så klart upp med Hu. När jag vaknar är det han som serverar kaffe och har dukat fram frukosten. Så kan det gå. Tur att jag lyckades jämna till det när vi åkte för att kolla på ny bil och gav honom en massage. 

Den här morgonen vaknade vi och upptäckte att duschen inte fungerar. Röris är på väg och hans gissning är att blandaren kajkat ihop. Hoppas det inte blir en dyr historia...
Och förkylningen sen då? Hur risigt immunförsvar kan man ha? Det här är väl tredje vändan för mig nu. Det går bara runt runt i familjen och Hugo har inte ens börjat förskolan. Är det min kropp som är svag efter all sömnbrist eller är det bara slumpen? 


söndag 9 november 2014

Farsdag

Det är ju hans allra första farsdag idag i rollen som pappa. Om man inte räknar förra året när den lille Drutten i magen plikttrogen bluffade på pappa som la dit handen.

Ett år sedan på mitt instagramkonto.

Jag anser ju inte i regel att jag är expert på saker. Men en sak har jag banne mig lyckats med, och det är att välja pappa till mitt barn. Det är jag världsbäst på. Jag borde få pris. 
Och om man nu är så rackarns grym på nåt så måste man dela med sig. Så här ska en bra pappa vara. Kravlistan är utan inbördes ordning.

- Han ska pussas mycket. Man kan aldrig få för många pussar.

- Han ska inte vara det stora barnet i familjen. Superkul med en lekpappa som jagar runt köksön och leker tittut, eller springer efter en vinglig cykel när er parvel ska lära sig att trampa själv, eller som är skojigast på brännbollsturneringen. Men framförallt ska han vara din partner. Som Precis lika mycket som du vet vad som ska packas i skötväskan, ta hand om ansökningen till förskolan och googla "varför är bebisens bajs grönt".
Aldrig i helskotta skulle jag kunna leva med en karl som "hjälper till" hemma och är duktigduktigduktig när han har lagat ihop en middag eller vill ha beröm om han "alldeles själv" kom på att det vore bra att ta ett varv med dammsugaren eller rengöra handfatet.
Det var självklart innan vi fick barn, men är det ännu mer nu.

- Han ska tömma bajspapperskorgen när han går till jobbet. Här råder inget krav på jämställdhet. Det är bara hans jobb.

- Han ska stanna hos dig i ur och skur. Fast du är sur, fet, trött, eller tråkig. Aldrig glutta åt det grönare gräset. Han vet ju att innerst inne så är du färgsprakande och alldeles alldeles underbar, och han behöver inget annat. Punkt. Nolltolerans på den.

- Han ska stå i dörröppningen och kolla på er bebis när den sover.

- Han ska uppfostra din son så att han inte blir en gris. En mansgris. Det vill säga inga daskar i rumpan med en tunga i mungipan samtidigt som han lite retligt säger "kan inte morsan hämta en till öl till". Världen behöver inga fler mansgrisar. Eller svin.

- Han ska få dig att känna dig trygg och älskad och som nummer ett. Det ska inte vara en kamp. Det ska inte vara så svårt tycker jag. Man ska inte behöva kämpa sig blodig igenom saker för då kan man ju välja vem som helst till pappa.

Allt det här är Hugos pappa. Och mer därtill. Han är en jäkel på att springa långt och snabbt, att laga köttfärssås och att massera min hårbotten. Alla dagar är farsdag hemma hos oss för utan far klarar vi oss inte! 


















torsdag 6 november 2014

Tjejmiddag

Sitter på tunnelbanan på väg hem efter en kalastrevlig middag på stan med Elenore och Anna. Det känns ju supertomt att inte ha barnvagnen som en förlängning av sig själv. Men ändå ganska skönt ska erkännas. Jag mötte upp Johnny när han slutade jobba i eftermiddags och lämnade över Hugo. Inte tänkte jag på att ta med en handväska så nu är fickorna fullproppade med nycklar och vantar och grejer. 

Vi käkade på East och snackade...bebisar och graviditeter så klart! Haha jag är tydligen inte kapabel till nåt annat! Skickade bara ett nyfiken sms hem för att höra om lillchefen somnat, och det hade han. Efter en halvtimmes överkomliga protester. 






måndag 3 november 2014

Blink blink

För precis åtta dagar sedan visade gudmor Ulrika  Hugo hur man flirtar med ögonen. Sedan har jag påmint honom lite då och då under veckan och ikväll när vi satt i soffan innan läggningen gjorde han det plötsligt. Ganska....ivrigt kan man väl säga. Han blev så glad själv när han insåg att hans tappra försök fungerade!

Och jag. Jag blir alldeles mållös. Ett litet steg för människan, ett stort för Hugo Axelsson. Att han faktiskt LÄR sig! Nu kan han vinka, klappa händerna och flirta! Vad mer kan man begära? Här näst ska vi lära honom att deklarera. Och koka kaffe!


Nu kan han flirta med sin framtida fru Alma. Hon kommer smälta när hon får se det här live!

Grattis

Idag är det Hugo-dagen! Hans första namnsdag. Jag kommer ju från en familj som i regel inte firar namnsdagar. Och med "i regel" menar jag att om någon kommer på, alltså råkar upptäcka någon annans namnsdag så kan denne briljera med en grattissång eller en rosbukett från ica och på så sätt plocka lite pluspoäng.

Imorse kollade jag i familjekalendern (hej vuxenpoäng) som ligger på köksön, och där hade Johnny pliktskyldigt och noggrant markerat att det är vår sons namnsdag idag. Den bästa Hugokillen i världen. Vi valde inte namnet för att det betyder "förstånd, tanke ljus" (erkänner att jag googlade det nu). Vi valde det för att det kändes rätt i munnen, enkelt, klassiskt, inga konstigheter, klingar finfint med Axelsson och passar en snygg, snäll och framgångsrik människa! Lite coolt och lite gulligt på samma gång.

Sen har det blivit mycket Hugisen, Hugge, Lille Hu, fisen, skroten, grodan, lillchefen, minibuddah och så vidare och så vidare. Alla följer förhoppningsvis inte med honom hela livet...

Kärt barn....

söndag 2 november 2014

Slottsherren Hugo

Hemma i stan efter en natt på slottet. Häringe var i inbäddat i en regnskrud vilket i och för sig inte gjorde något för oss. Bara mysigare när vi satt och åt kanelbullar och drack varm choklad. Vackra salonger och många saker att utforska för klåfingriga knubbiga små händer. Hugos alltså. 

Speaking of. Slottsherren skötte sig som en gentleman. Han blev nedbäddad i vagnen vid 19 och somnade på momangen. Sedan gick vi upp till restaurangen och åt middag där Hugo vaknade lagom till efterrätten. Men han var i alla fall på gott humör. När vi kom tillbaka till rummet somnade han om i resesängen och vi kunde kolla på ett avsnitt av Sons of anarchy. 




Sen att han la en redig skit vid frukosten talar vi inte mer om. 

lördag 1 november 2014

Han sover

Morgonstund har faktiskt gullunge i mun! Han sov 19-07. Vi är mållösa och vågar knappt tro det, men nu har han haft bra nätter i flera veckor så sakta börjar vi släppa ner axlarna från öronen och slappna av i det här.

Oftast tar Johnny mornarna under veckan. Då kliver han upp vid sex, gör välling och kaffe för att strax därefter plocka upp Hugo (med tjo och tjim, remember) som brukar börja böka runt och prata lite i sin säng strax därefter.

Själv sover jag till halv åtta och då tar jag över och ger Hugo gröt innan vi vinkar av pappa som ska till jobbet. Men när det är helg är det så mysigt att vara tillsammans på morgonen så i morse klev vi upp samtidigt och har suttit i soffan sen dess. Ja förutom två blöjbyten, vällingtillverkning, grötfrukost, krypträning och snortorkningen då...



torsdag 30 oktober 2014

Vilken soppa!

När jag lyckas med något i köket måste jag tvångsmässigt dela med mig. Blev nyligen bjuden på en urgod soppa hos mamma, och sedan av moster Susanne. Fast det var visst den sistnämnda som hade receptet från början.

Idag fick även Annika smaka och hon vill också kunna göra den själv. Okej. Det är så här simpelt men så gott!

Kör 1,5 kg morötter i matberedaren eller liknande. Det ska vara tunna tunna strimlor.
Fräs morötterna i lite smör i en stor kastrull.
Häll på 1,2 liter vatten.
Tillsätt en stor burk creme fraîche,
Ha sedan i tre fisk/skaldjursbuljongtärningar
och sedan en hel tub av kavlis räkost.
Avsluta med ett helt paket (från frysdisken) dill.

Servera med en klick creme fraiche i samt räkor.

onsdag 29 oktober 2014

Liten värld

Idag har jag och Hugo hängt med Julia och hennes lille Pelle på en fika vid Odenplan och sedan en promenad. Första gången jag träffade Julia var för 10 år sedan, i Santa Barbara där hon bytte av mig efter mitt år som barnflicka. Därefter har vi varken haft kontakt eller sett till varandra. Förens januari i år. Så här var det:

När jag var inne på specialistmödravården för min gravidklåda dagen före nyårsafton bytte vi undersökningsrum med varandra. Jag kände inte igen Julia, men hon kände igen mig. Funkade bara inte så bra att hojta till just då och börja snacka Kalifornien-minnen, så vi pratade inte och jag gick ovetande därifrån.

Många månader senare läser Julia Vanjas blogg, som länkar hit, till mig. På den vägen är det och vi bestämde att vi skulle ses idag efter att Julia mailat mig och berättat allt det jag har försökt förklara för er nu.
Men inte nog med alla lustiga sammanträffanden om hur vi fick kontakt igen. Lyssna på det här.

Vi har varsin son, födda med fem dagars mellanrum. Hugo var 5 veckor tidig och Pelle 4. Båda föddes med snitt eftersom de låg i säte, vi hade för lite fostervatten för att göra ett vändningsförsök och vattnet hade gått. Dessutom har hon en man som heter John och jag (som om ni inte vet det) en blivande man som heter Johnny, båda födda -78. Fattas bara att de känner varandra.

Det blev mycket prat om familjen i USA, förlossningar, bebisar och bröllop. Mina favoritämnen. Nu tog jag ju inga bilder. Så typiskt, men ni tro mig när jag säger att det var himlans trevligt!

tisdag 28 oktober 2014

The God Mother

Jag har inte hunnit berätta att Hugo har blivit med Gudmor. Eller fadder eller vad man kallar det när man inte är så religös av sig. 

Vi bestämde ju tidigt att det inte blir något dop (till mormors stora besvikelse). Vi är ju inte troende någon av oss och Johnny har valt att gå ur svenska kyrkan. Att vigas i guds namn skulle vi inte heller välja att göra så då känns det rimligt att inte genomföra en upptagningsrit i vilken Hugo blir medlem i kyrkan. Det får han så gärna välja att bli längre fram däremot om han vill det. 

Därför tänkte vi istället ordna en namngivningsfest eller födelsefest. Men om du vet något om mig och de senaste nio månaderna så är det ju att vi har lidit av total sömnbrist. Brist på sömn= brist på festande. Därför blev det inget firande. Men OM vi hade orkat ordna en fest var tanken att utnämna en fadder (även kallad Gudmor) till Hugo. En annan vuxen, vettig (det kan han behövas) person som ska finnas i hans liv och peppra honom med omtanke. 

I helgen passade vi på att fråga Ulrika om hon vill bli den personen, och det ville hon gärna! Att hon har två fina tonårskillar själv känns ju som ett bra facit på att vi har valt rätt. Nu får förhoppningsvis vår asfaltsunge lite mer norrländska influenser i sig. Det kan behövas. 

Kusin och gudmor Ullis!







Tillbaka

Nu är vi hemma igen. Första dagen i Estocolmo inledde jag och Hugo med att gå på Ebba von Sydows loppis.


Jag fyndade en kofta men sen tyckte Hugo att vi var klara så jag hann inte riktigt gräva efter några fina grejer till honom. Det var i en källare, så jag fick låsa vagnen utanför och kånka på alla våra grejer (och 10-kilosbebis) i en varm trång lokal. Inte bästa shoppingförutsättnimgarna. 

Nu har jag parkerat mig och en sovande Hu på Karla café där jag sitter och dricker kaffe, slösurfar och väntar in lunch med Anna, Elle ocha Annika. Och Alma förståss! Bra start på dagen kan man säga!


söndag 26 oktober 2014

Vintertid

Hur har det gått med tidsomställningen för er? Framför allt om du har en bebis?

Här har det gått prima (det var egentligen det jag ville säga). Hugo tog sin livs längsta sovmorgon, till klockan 7 vintertid (alltså 8 den gamla tiden). Sedan levererade han en megalång tupplur i tre timmar mitt på dagen och nu sover han för natten igen från 18.45. Törs jag avslöja att han även sover hela nätterna och resesäng funkar lika bra som spjälisen där hemma? Tackarrrr

 Konstigt att han sover gott här. Vacker utsikt att vila ögonen på och ren Norrlandsluft!

Hugo äger

Första stoppet blev i Skellefteå hos Moster Susanne och Rune. Hanna var också där, och lika fascinerad hon var av Hugo, lika missnöjd var hon över att Hugo dundrade in och la beslag på hennes farmor och farfar, och leksakerna.





På resande fot

Det har varit lite tyst på bloggisen ett par dagar men det är bara för att vi är på Semester! Uppe i Västerbotten för att hälsa på min familj och för att Johnny ska vara med på älgjakten.

Flygresan gick kanon. Efter att ha inspekterat alla lampor och knappar somnade Hugo i mitt knä, vilket i princip aldrig händer nuförtiden.





torsdag 23 oktober 2014

Om gårdagen och nya fynd

Ni kan läsa om min härliga gårdag här och här!

Annars då? Man har ju skaffat sig en ny hobby. Köp och sälj på Facebook. Eller okej, i ärlighetens namn mest köp...allt finns här på kajen dessutom. Tummen upp.

Hittills har jag fyndat en sån här "matta" till Hugo för 50 pix och och en extra barnmatstol för 30 riksdaler till Hugos små kompisar när de kommer på besök. Så det är ett tips från mig. Kolla om ni har en sån köp/säljsajt i ert område. Kanske sitter grannen och trycker på nåt du behöver! Mycket lättare än blocket. Man ser direkt om prylarna är köpta eller fått intresseanmälningar, du kan hämta dem i kvarteret och det kostar inget att lägga upp sakerna. Hepp!








tisdag 21 oktober 2014

Hey vare går!

Jag vet inte vad jag ska göra med all den här normalenergin jag välsignats med nu. Tvätta håret? Bädda sängen? Dammsuga?

Igår kväll bestämde jg mig för att testa min nya supermaskin som jag fick av mami och papi i 30-årspresent. En mixer/matberedar/skärare-grej! 

Det blev nyttiga chokladbollar till kvällsfikat. På aprikoser, kokosfett, mandelmjöl, nötter, kaffe och kakao. Nästa gång ska jag göra en deg av något slag. Det trodde man inte för 3 veckor sen när den enda degen som fanns i sikte var den inuti mitt huvud.