torsdag 21 augusti 2014

Min lille latmask

Lite bättre natt inatt. Vi var upp tre gånger mellan 03-06 men han ville åtminstone inte vara uppe och leka. Nu är vi ensamma hemma till imorgon eftermiddag. Johnny är i Göteborg på "jobb". Ett golfevent. Jovars.

Igår hade vi träff med mammagruppen. Det kom visserligen bara två mammor med barn utöver mig och Hugo, men desto mer chans att lära känna varandra!
De andra små sötisarna kröp redan runt och levde rövare. Klättrade och ställde sig mot saker. Vi är...inte där så att säga. Sitta går bra men annars ligger Hugo på latsidan. Han rullade runt en gång, men sen aldrig mer. Han chillar lite med det där så att säga. 

Ska man jämföra sin bebis med andra? Svaret är ju nej, men det är omöjligt att helt låta bli. På måndag ska vi till BVC, och då ska jag fråga vad han borde klara av när han är så här stor. 

Något han däremot kan är att låta. Hela tiden kommer det ut nya ljud ur den där lilla pussmunnen. Några är mindre sköna att lyssna på. Och nu tror jag bestämt att han gör ljudet som betyder "underhåll mig". Ok chefen!


onsdag 20 augusti 2014

Natt-fnatt

03.44 i natt tyckte Hugo att det var en bra ide att umgås. Han vaknade och slog upp sina blå som två strålkastare. Alla försök jag gjorde till att söva honom mottogs med små glädjetjut. Jag var stenhård och tände inte lampan och pratade inte med honom, ändå tyckte han att det var jättekul. Efter 45 minuters vaggande av sängen levererade han nummer två i blöjan. Han vann med andra ord och blev upplockad.

Nästa steg i kampen om att få bebis att sova var att lägga honom mellan mig och Johnny. Det tyckte han var ännu roligare. Att peta pappa i näsan halv fem på morgonen. Lattjo! Efter lite amning och envisa päron dunade han till slut in. Och gissa vilken familjemedlem som är trött och grinig nu på förmiddagen? Ok, vi är två stycken.

Vad gör man när bebb spelar såna här spratt? Han verkade inte hungrig...man kan väl inte ta upp honom och leka så han blir trött? Det signalerar väl helt fel saker?

Konst

När lilla Alma döptes härom veckan gav vi en tavla till henne i dopgåva. En personlig födelsetavla med en skiss av henne (eller ja i alla fall en bebiskropp) i skala 1:1. Jag tycker att den är så snygg att jag nu beställt en till oss också! Tyvärr uppfyller den inte kraven på mer färg i vår inredning, men jag gör ett undantag.


tisdag 19 augusti 2014

Knäckt. Bokstavligt talat

Jag fick en tid hos kiropraktorn och var där igår. Sist vi sågs var när jag var gravid i femte månaden och foglossningen hade gjort entre. Jag kom, knäcktes och gick, 500 pix fattigare. Det tog nog längre tid att skriva den här meningen än vad det gjorde för honom att "fixa mig". jag försökte få till lite mervärde av besöket och frågade om jag skulle tänka på något särskilt? Njaeee. Undvika träning? Njaeee. Sova i någon speciell ställning? Najeee. Trots det lät jag honom boka in mig på två knäckningar till.

Väl hemma igen knackade jag på hos Naprapaterna som ligger kvarteret från oss. Dit Johnny går med sina onda ben. Hon ville boka in mig en timme för att verkligen ta reda på var felet satt, diskarna, musklerna eller någon nerv, ge mig en ordentlig behandling och sedan visa vilka övningar jag kan köra hemma. För samma pris.

Nu har jag avbokat kiropraktorn och fått en tid på fredag hos norskan på kajen. Känns bra.


Kan det vara på grund av det här kånkandet på 10-kilos kärlek som är boven?

Ikea

Klockan 14.15


Klockan 14.30



TACKARRRRRR!

måndag 18 augusti 2014

Bästisar

Hugo+Alma=sant

7 månader

Som sagt. Sju månader. Nu sitter han själv, men behöver lite backup med kuddar runt omkring sig. Han käkar gröt på morgonen, gärna något mål mat på eftermiddagen och välling på kvällen. Däremellan ammar jag men just nu tycker han att det är superlattjo när han får sitta i sin stol och haklappen åker fram. Då vevar de små armarna och han bankar med händerna på bordet.

Han sover på nätterna (!) i egen säng i eget rum. Den senaste tiden har vi lagt honom vid 19-20 och sedan vaknar han för mat mellan 04-06, och sedan somnar vi förhoppningsvis om. Ibland vaknar han upp och vill ha nappen eller lite närhet, och då får han det så klart. 

Det är så kul att hänga med den här lille personen. Vi skrattar jättemycket tillsammans och det är en belöning som är värd alla andra stunder med frustration och prövningar. Att var mammaledig är verkligen en lyx, men inte på samma sätt som jag hade trott. Inget ligga på soffan och zappa när bebis krålar runt på golvet och roar sig själv inte. Nej den här lille saken vill bli underhållen. Och nåde dig om du surfar på mobilen samtidigt. Intensivt var ordet. Intensivt men så roligt.

Det är så spännande att upptäcka allt i världen.
Som Pet-plaskor till exempel. Döskojigt.


Några dagar för sent bara







söndag 17 augusti 2014

Norrlandsbesök och ryggont

Vi har haft en så bra helg att jag inte hunnit eller velat blogga. Ibland blir det som om att allt dokumenterade tar lite från själva varandet. 

Hämtade kusin-Ullis och Mattias på Arlanda i fredags och sedan har vi hängt tills ikväll. Killarna sprang midnattsloppet och sedan har vi shoppat, ätit, shoppat, ätit och fått massage och promenerat. Och gosat med Hugo. 10 poäng till den här helgen om det inte vore för att den här förbannade ryggen krånglar nu igen. Det strålar i ländryggen och nu är det så illa att jag inte kan komma upp från toastolen. Det har kommit och gått ett par gånger nu så imorgon blir det ett samtal till naprapaten. Någon som känner till en pålitlig mirakelgörare?

Johnny blev slagen med 58 sekunder av Mattias som som kutade milen på 44 minuter blankt!


Det var inte jag och Ulrika som sprang, men vi unnade oss ändå en fotmassage!



onsdag 13 augusti 2014

Gäsp

Man kan säga mycket om de små liven, men nattsömn och timing är i regel inte deras största talang. I alla fall inte hos min avkomma.

Eller så här. Den senaste tiden har vi börjat få styrsel på nätterna. Så pass att jag NÄSTAN vågade skriva det här i bloggen (jag har erfarenhet av att man inte ska ropa hej). Det har i alla fall inneburit läggning klockan 19 som faktiskt gått supersmidigt, några uppvaknanden där vi stoppar in nappen, och sedan matning igen vid 6-rycket. Sen vill Hugisen gå upp och gymma lite och somnar gärna om på soffan någon timme till efter ett ta helt ok alltså.

Men så inatt tyckte han att klockan fyra var en festlig tid att umgås på. Johnny försökte få honom att somna om under en timme innan jag provade att mata. Men han bara jollrar och vevar med de små benen och armarna. Bara att gå upp och göra dag INNAN Nyhetsmorgon har börjat på tv. Inte ok. Dessutom ska vi in till jobbet och ha ett möte vid 9, så just idag hade vi gärna varit vid medvetande. Men sånt styr man inte över längre...grrrr.




tisdag 12 augusti 2014

Första året i bilder

Fick liten eld i baken igår kväll och började pyssla med Hugos Album. Jag har köp en jättefin vävd pärm på Bookbinders i Sickla där man sätter in sidor själv vartefter. Mycket bättre än album där det är ett förbestämt antal blad. Planen är att albumet ska täcka bilder från att vi fick plus på stickan, till att magen växer, babyshowern, födseln och tiden på sjukhuset och sedan hela vägen till 1-årsklasset i januari.

När jag är klar kan man lämna in pärmen och få en stansad text på framsidan.




måndag 11 augusti 2014

Min dag

Ni undrar vad jag gör i detta nu? Jo jag ligger med datorn på magen, en podcast i högtalarna, en tyst tv i bakgrunden, käkar lite smågodis och smälter en sushimiddag. Hugo sussar i sitt rum och pappan är på galej.

Innan den här sjukt njutningsbara kvällen inleddes tillbringade jag eftermiddagen med mina egna lilla mammagrupp. Mysan med sin Ebbot och Annika med Alma samt jag och min avkomma kalasade på dyrlunch i Moodgallerian och sedan smällde vi i oss sveriges största kardemummabullar. Alltså bilden gör dem inte rättvisa för jag har så stor skalle. De var så enorma att vi tog doggiebag med en bit av bullen med oss hem.

Summa sumarum. Riktigt bra dag.

Sockerhög eller bara riktigt taskigt fotosmajl?

söndag 10 augusti 2014

Almas dop

I Fresta kyrka har jag sjungit i kyrkokör (Under kategorin "saker ni inte visste om mig om ni inte goes waaaay back"), konfirmerat mig och gått åtskilliga Luciatåg. Men trots detta är jag inte särskilt kyrklig idag och någon som definitiv inte är det det är Hugos pappa. Därav blir det inget dop för Hugge. Men, vi får ju ändå anledning att sätta oss i kyrkan titt som tätt av andra anledningar. Idag Almas dop.

Men är den där kvinnan kär i sin man eller?

Nydöpt. Den lilla alltså.

Greta hade så klart pimplat sin outfit med de sedvanliga simglasögonen.

Hugo skötte sig fint. Han tyckte det var skoj när alla sjöng.

Och så träffade han sin kompis Signe.

Barnen Sverin. Den lilla tösen är min alldeles egna guddotter.

Jag och min ögonsten.



Bulor och ryggont

Så kom då dagen när Hugo slog sig för första gången. Jag satte honom på golvet och släppte lite för tidigt innan han hittat balansen. Hans lilla runda kropp välte och med nosen först störtade han ner i golvet och pannan dunkade i skenan på soffbordet. Det var alltså mitt fel helt och hållet. 
Så knöt han ihop sina små knubbiga nävar och började gråta för allt han var värd. Och jag med, i ren chock. Tillslut fick Johnny rycka in och trösta för Hugo blev bara mer upprörd när han såg hur ledsen jag var. 
Någon gång skulle ju vara den första, och jag gissar att jag aldrig kommer vänja mig.

Som om skadestatistiken inte var nog hög i familjen så drabbades jag av ett plötsligt ryggont. Kan man ha ryggskott i ländryggen? Jag kan inte böja mig ner alls. Att plocka upp saker från golvet är uteslutet, och det inkluderar tyvärr min son. Hur ska detta sluta?

Tack och lov så var vi bjudna på middag hos familjen Berning. Ribs och Axels bea fick oss att glömma våra sorger. Nu ligger vår lille plutt i sängen med en diskret bula i pannan och hans mamma ska försöka hitta en ställning som går att somna i. Wish me luck.

På bilden ser ni Hugge omringad av alla tjejer i familjen Berning. Gissa om han var förtjust.

fredag 8 augusti 2014

Här är vi




Utan byxor

Igår var jag borta från Hugo i nästan fyra timmar, och det är alltså rekordlänge. Jag hade ett möte på jobbet och lägligt nog är ju Johnny hemma på semester. Istället för att baxa in hela familjen (ja ni läste ju om smidigt det är i förra inlägget) i bilen eller på tunnelbanan så smet jag iväg själv.

Det kändes sååå konstigt. Som om man går ut genom porten och plötsligt upptäcker att man glömt att sätta på sig byxorna. Ungefär så. Men skönt också så klart. Att bära handväska och att poppa jättehög musik i bilen. Mötet gick bra och efteråt hade jag feeling, så jag stannade och käkade lunch med mina fina kollegor.

Behöver jag säga att jag pussade ihjäl min bebis när jag kom hem igen?




onsdag 6 augusti 2014

Ett evigt packande

När vi ska någonstans ser det ut som att flyttlasset går. Varje gång, oavsett om det bara är över dagen eller övernattning på G. Och det krävs planering. Det ska vara nappar och blöjor och ombyten och snuttefilten och liggdelar och regnskydd och Gud vet allt. Här är Hugos matlåda för en dag hos mormor och morfar (det var lättare när han bara ammades).

Haklapp
Ersättning
Flaska
Morots-och potatispure
Banan-och persikapure
Magmedicin
Skeden

Bara liksom. Jag som tyckte att det var lite meckigt att hålla på att packa upp och ner min egen träningsväska vareviga dag innan Hugo kom...



måndag 4 augusti 2014

En dag på landet

Under bloggpausen har vi också besökt Hugos moster Annikas torp, som är Sveriges charmigaste. På riktigt. Allt var bra, förutom att det kliar i shoppingfingrarna. Efter ett litet rött hus med vita knutar. Inte bra. Inte bra.







Så fruktansvärt sorgligt

Det ligger en liten klump i magen hos mig efter gårdagen. Vi blev från vår sida av söder vittnen till ett stort räddningspådrag i Tantolunden. En kille hade hoppat från hopptornet och efter honom kom en annan. En av de kom inte upp till ytan igen. 

Några timmar senare stod det klart att vad som skulle bli en härlig sommardag på badplatsen slutade i tragedi. Och jag kan bara tänka att det var någons son.





söndag 3 augusti 2014

Tillbaka

Heeeej! Vi lever, växer (Hugo för att han ska det för att han är en bebis, och jag och Johnny gör att vi göttar oss) och mår bra. Bloggen tog lite oplanerad semester och jag maxar tiden med de här två. Allt är som det ska med andra ord. Men nu är jag tillbaka. Tror jag.


söndag 20 juli 2014

Fint sommarminne

Hemma igen efter en dunder (i dubbel bemärkelse)-helg ute på landet med Larsika och lilla Alma. Vi besökte slott och gårdar, mös på altanen och åt gott. Visserligen lyckades vi sällan sitta alla fyra  vuxna samtidigt vid middagsbordet, vi däckade klockan 23 och det var ständigt en spya eller bajsblöja som skulle bytas, men vad gör väl det om man är bland Goa vänner?


onsdag 16 juli 2014

6 månader













Jay eller nej?

Koppel på sitt barn? Den här pappan hade löst problemet med sitt busiga barn med ett sele. Med Batmanvingar å allt. När varorna skulle packas ner i mataffären trädde han fast ungen där rullen för de där påsarna längst ner på rullbandet sitter. Som en hund.

Men å andra sidan riskerar man ju inte att barnet springer ut på gatan om man råkar avvika med blicken. Men jag är ändå tveksam. Med eller utan Batmanvingar...


tisdag 15 juli 2014

Lite sorgligt

Imorgon när vi vaknar är det Hugos sexmånadersdag. Vår lille plutt. Ett halvår. Som överraskning när han somnat för natten (hrmf nåväl) mekade vi ihop sittdelen på vagnen. Det har varit varit på tal länge nu men det är mest jag som dragit ut på det. En era är över, liten börjar bli stor och det finns ingen återvändo. 


Jag har varit blödig hela kvällen och det kulminerade när jag packade ihop liggdelen. Inte bara för vagnens skull, även om den blev själva symbolhandlingen. Utan det är så mycket som händer nu. 

Vi pratar hela tiden om mat/smakportioner och flaskan här hemma, vilket betyder att amningen fasas ut mer och mer precis som jag tänkt och planerat från början. Men nu när det är skarpt läge känns det så hjärtskärande att ta ifrån honom det han tycker allra mest om. Och i ärlighetens namn vill jag inte att den tiden ska vara över. Jag tror att det är jag som går igenom en separationsfas här. Kanske, nej troligtvis mer än Hugo.

Halva föräldraledigheten för min del har passerat och jag har knappt fattat att han har kommit. Nu när jag tänker på det är det som en trött dimma över allt, och jag vill spola tillbaka och köra lite slow motion.

Första barnvagnspromenaden med en liten liten Hu nerbäddad.



Ge mig ett par dagar att smälta det här, så kommer jag tillbaka som en mallig mamma till en stor sexmånaderskille.