lördag 20 september 2014

Svullande

Jag satte på mig ett par lager spackel imorse och styrde familjen till Buco Nero i Vasastan för att äta brunch men ett gäng härliga vänner. Det var ju mitt val av födelsedagsfirande så de hade ju varit lite snopet om jag suttit hemma och kliat på mina eksem istället.

Bruncha är ju det i särklass bästa man kan ägna sig åt med vänner en helg. Jag väljer det alla gånger framför en middag. Har inte testat Bucos brunch tidigare men den får klart godkänt. Trevligt att man fick beställa hamburgare och pannkakor direkt från kocken till bordet. I övrigt var minidounatsen bäst. Med nutellafyllning....kan också bero på att jag avnjöt dem uder paketöppningen, dubbel njutning. Fick så fina smycken från Marc Jacobs. Mitt i prick. Mina vänner vet vad jag har för smak!

Efter svullandet åkte vi vidare till mina päron i Vilda Väsby. Här parkerade vi i soffan oh sitter kvar än. Även här fick jag paket, en matberedare! Nu kan jag göra eget käk till Hugo boss. 



På bilden nedan ser ni gänget. Alla utom Lundgren som tog kortet och Hugo som däckat i vagnen!



Hej kom å hjälp mig

Jomensåatte. Jag fortsätter väl lägga ut mindre snygga selfies här på min lilla del av cyberspace. Den här gången för att illustrera vad min lille nattmarodör ställer till med i förlängningen.

Vaknade igår med hemska vidriga eksem i ansiktet. Vad som inte är så tydligt i bilderna är hur svullen jag var också. Sveda, klåda, utslag och brännande hud. Inte kul. Värst var det runt ögonen.

Jag slängde iväg ett sms till min syster vars make passande nog är min husläkare. Det fanns en ledig tid på mottagningen och äntligen tror jag att jag kan ha fått hjälp med bra grejer.

Jag är alltså atopiker vilket innebär (nu är jag inte nån expert men typ så här) att jag är en känslig typ. Eksem och allergier i en salig röra. Atopiker har olika "triggers" vilket kan vara mat, kyla, stress eller sömnbrist (hallå Barbro liksom). Utsätter man sig för det man är känslig för så visar de sig i till exempel såna här utslag. 

Jag kan aldrig bli "frisk" men man kan hålla det hela i schack. Dels med rätt produkter och salvor men framför allt genom att undvika att utsättas för sina "triggers". Det sistnämnda kan bli svårt får jag sorgset konstatera. Lillchefens nätter når snart en kulmen av dålig kvalitet och hur länge det håller i sig vet ju ingen. Sömnbristen visar sig alltså så här på mig och jg får bara gilla läget. Inte en av mina favoritsysslor...


 

fredag 19 september 2014

På andra sidan

Ja då var man alltså 30 år. Önskar jag kunde säga att jag känner mig som en blöt fläck på grund av allt klubbande och restaurangande och drinkdrickande igår, men så är icke fallet. Jag gick med en liten klump i magen hela dagen eftersom jag borde firafirafira, men allt jag ville var bara att sovasovasova.

Jag gick ändå på magkänslan och det hela blev en rätt mysig dag. Vaknade av min lille väckarklocka vid 6 när den tyckte att vi skulle käka lite. Sen slank jag upp och bytte blöja lite snabbt. Och ni som har en liten kille vet hur det kan gå när man tar av honom blöjan och det trycker på blåsan....

Johnny dök in i badrummet och jag smög tillbaka till sängen. I vanliga fall ligger man ju och väntar men jag somnade så klart som en stock ändra tills frukostbrickan, en sjungande sambo och en bebis dök upp i dörröppningen.

Hugo ville inte sluta äta på mammas present. Den var så goood.
Resten av dagen avlöstes av massa grattishälsningar, Hugos läkarbesök, lunch med Johnny på Hallen och sedan öppna förskolan på eftermiddagen. När kvällen kom var jag så trött att jag såg dubbelt och familjens springare skickades ut och köpte massa god mat och vi dukade upp en riktig myskväll istället.

onsdag 17 september 2014

Efter



Under tiden

Jag kan inte göra mycke annat än att sitta här och surfa, sippa på mitt kaffe och slappna aaaaav! Väntar på att slingorna ska ta och tänker på Skrutten där hemma. Han har det nog kul med mormor och morfar. Valde frisörsalongen som ligger i huset bredvid, hehe...

Sista dagen som 20-nånting. Känns väl vettigt att göra entré på andra sidan utan en decimeter lång utväxt. Har sagt till Johnny att jag inte vill ha några paket, utan frukost på sängen och en utemiddag är det jag längtar efter. Har aldrig känt en sån ovilja att fira min födelsedag. Eller egentligen är det inte firandet jag har något emot, utan att planera det. Något som annars är det roligaste jag vet. 




Före


tisdag 16 september 2014

8 månader

Jo, vi kom ju på det idag att han har varit ute i världen längre än han var inne i min mage. Han valde ju att titta fram lite tidigare än beräknat. Men så är han ju oberäknelig per definition också vår grabb. 

Sitter som en stolt tupp. Äter gröt, två mål mat och välling varje dag. Har inte riktigt slutat amma. Vinkar (jaja, jag ska sluta tjata), sover två gånger under dagen, älskar när vi sjunger för honom, badar  mer än gärna, har inte fått kläm på att sova hela nätter, somnar och bajsar helst i bilen, har varit förkyld 3 gånger, kryper inte, ålar inte ens, vill inte ligga på mage heller, har två tänder och avgudar sin pappa mest i hela världen. 





Tummen ur

Sakta sakta börjar jag ta tag i saker som har väntat länge nog på uppmärksamhet. En mäklare har varit här och värderat om lägenheten till exempel. Något vi tänkt ta tag i länge och som nu förhoppningsvis leder till lite bättre låneupplägg. En annan sak är Persienner. Äntligen har vi haft ett företag här som mätt våra fönster så att vi ska få upp mörkläggningspersienner. Av bilden nedan ser ni varför det är så angeläget. Stackars Hugos rum ser ut som en bunker dit man flyr under bombhot. Det ska det bli ändring på. Redan nästa vecka verkar det som. Dessutom tar de på sig att sy upp gardinerna som släpar en halvmeter i golvet. Ett livslångt projekt för mig (skyller på att jag inte har någon symaskin. Och även om jag hade det ger jag mig inte ens på att sy fast en knapp i mina knapplösa skjortor).

Babybunker.
Men än är det mycket kvar. Vi har ju ingenting på väggarna. Hej opersonligt. Det kommer tusan inte upp. Har ändå några jättefina fototavlor, coola tidningsställ som jag köpt och den nya tavlan. Borr har vi fått låna, så nu är det bara att hugga in. 

Sedan ska balkongen höstrensas och apropå det. Min klädkammare. Kan man betala någon att göra det? Helst skulle jag bara vilja slänga allt och börja om. Kanske inte så ekonomiskt, så det är väl bara att glömma. Men något måste ske med rummet som Gud (eller okej Jag) glömde. 

Skämmigt. Men det här är sanningen. Och då
ser det inte lika illa ut på bild. Men jag kastar bokstavligt
talat in kläderna från tröskeln för att slippa äntra fanskapet.

måndag 15 september 2014

Ränderna går aldrig ur

När vi kom fram till Rålis var stenarna slut. Stenarna undrar ni? Vad sjutton babblar hon om?

På öppna förskolan råder det stenkrig. Utanför dörren hänger en bunke  och om det finns stenar kvar i den är man välkommen in. Om inte, får man vänta tills någon kommer ut (och lägger tillbaka sin sten) En ut en in-principen.

Jag, ankan och Moa satte oss utanför med våra bebisar, drack kaffe, skvallrade och glodde givetvis som hökar på stenhinken. 

Tiden gick och snart insåg vi att det var härligare ute så det blev en promenad längs Norr Mälarstrand istället. Såg nog lite kul ut när mammapatrullen kom körande i sina blå/vitrandiga tröjor. Det var alltså inte planerat. Att ha likadana outfits. Men så tänker great minds lika!


Notera även att jag klädde barnet samma uniform. Kreativiteten kanske kunde vara bättre dessa dagar...

Utflykt

Den vinkande bebin är på väg till Rålis för att möta upp sina små kompisar Cecilia och Alma. Peppen är total!

söndag 14 september 2014

Min röst går till Hugo

Det var nog lite ambitiöst att både babysimma och gå på kalas, i alla fall om man är snart åtta månader gammal. Och alldeles särskilt om man inte riktigt lyckas tima in sina sovtider. Men nu snusar den lille baddaren i sin säng, och vi hoppas att dagens aktiviteter gör att han sover hela natten lång.

Jag och Johnny valvakar. Vilken rysare det ser ut att bli. Själv velade jag lite i årets val. Tycker att politikerna är dåliga på att ärligt tala om vad de tycker, visa på skillnader och svara på mina frågor.

Men i år bestämde jag mig till slut för att inte röstat för min egen plånboks skull utan för vilket samhälle jag vill att Hugo ska växa upp i. Jag vill att han ska få en trygg förskola- och skolgång med många kompetenta vuxna som har skäligt betalt och tid till att se min lille grabb. Sedan vill jag att han ska kunna få en bostad när han flyttar hemifrån (om han inte vill bo med mamma hela livet vilket också går bra). Rimligtvis har han inte några miljoner på banken när den tiden kommer och då blir utbudet av hyresrätter avgörande.

När han gör karriär ska det vara lika stor chans att hans chef är en kvinna som en man. Om han visar sig gilla killar ska han inte bli diskriminerad och om han blir sjuk ska han inte behöva slåss för att få den bästa vården. Eller betala multum för den. Det är mina hjärtefrågor och jag hoppas att jag har röstat efter bästa förmåga.


lördag 13 september 2014

Det blir inte alltid som man tänkt sig DEL 2

Alltså skaffa inte barn om det är viktigt för dig att sitta och äta i lugn och ro (eller sova tills man är människa, eller ha rena kläder, eller vill undvika att vara svettig innan man hunnit ut genom ytterdörren). 

Middag hos Larsika. Vi satta aldrig alla fyra vid matbordet samtidigt, en av oss fick inte i sig middag alls tror jag och när den fjärde tuggade i sig sin plankstek vettetusan. 

Två timmar senare konstaterade fyra urlakade föräldrar att det ibland kan bli lite tokigt. Tur då att man har vänner som man kan träffa helt prestigelöst, som fattar precis när det är dags att säga tack och hej, eller att man bara behöver slänga upp fötterna och ta en liten powernap. 




Stolt stoltare stoltast

Idag när vi sitter hos Annika och Larsa vinkar jag bor mot Hugo. Så lufter han på sin lilla knubbiga arm och börjar vinka tillbaka med sina ännu knubbigare små fingrar.

(Ok. Till berättelsen hör att jag först inte kopplar. Säger till Annika att han håller upp armen lite konstigt. "Men han VINKAR JU TILLBAKA" säger Annika. Alltså, hur kunde jag inte fatta det!)

Men nu vet jag, och jag fångade det på bild och på film. Så jäkla coolt att se sin bebis lära sig nya saker, och coolare lär det väl bli! 


Det blir inte alltid som man tänkt sig...

Jag ligger kvar i sängen fast klockan är snart 10. Visst har jag hunnit mätta en liten hungrig bebis två gånger, bytt blöja och varit uppe för att hämta kaffe och smoothie, men jag har liksom inte börjat dagen än. Lyxigt. Mina grabbar är ute på promenad och jag tror att jag skiter i att hänga tvätten och stannar här!

Vi har några knäppa kvällar bakom oss. I torsdags la vi Hugo som vanligt i sin säng i hans rum. Men efter bara en stund vaknade han och var helt otröstlig. Johnny tog upp honom och då kom en kaskadspya som inte var av den här världen. och en till. Och en till. Hela vår säng blev dränkt. Hugo verkade däremot bara nöjd och tyckte det var lite lattjo att mamma började springa runt som en nackad höna. Han behövde väl få det ur sig, vilket förklarade hans lite lynniga humör...

Efter det har inga fler spyor kommit, men det gick inte att ha kvar Hugisen i sin säng igår heller. Han tycks ha bestämt sig för att ligga bredvid sina päron. Och det får han. Så vårt fredagsmys igår gick ut på att få en liten ålande bebbe att ligga still mellan oss. Vi kunde inte prata för så fort han hörde oss spärrades hans stora blå upp som två tefat. Vi hade partiledardebatten på tv:n och fick nicka, skaka på huvudet eller göra tummen upp/ner när vi ville kommentera något mellan varandra. Ibland skickade vi lite vindruvor mellan oss också. Inte så mycket vuxentid alltså. Men. När han väl somnade in vid 22.30 var det på riktigt. Nästa gång att pep var klockan 6. Tackarrrrr!

Promenadkille. Dojjorna är mitt påhitt. Johnny är väldigt anti, men efter att vi blivit stoppade
av två tjejer som tyckte dem var såååå söta så får de vara på biland i alla fall!
För visst måste han väl ha något på fötterna nu när det börjar bli lite kyligare.
Inte bara tunna strumpor?! Moster Susanne???

torsdag 11 september 2014

Förskolor

Igår besökte vi ännu en förskola, nämligen Sundbyberg. Givetvis med Alma och Annika, våra partners in crime. Vi är på en förskoleturne skulle man kunna säga. Har nu hunnit med Liljeholmen,  Rålis och Sumpan. Rålambshovs parklek leder än så länge tycker jag. Litet och intimt med trevlig personal. Kvar att testa är Ursvik, Villagatan och Liljeholmskajen, som jag trots att den ligger i grannhuset inte har lyckats besöka än.

I Sumpan hittade Hugo ett piano. Hellre än bra kan man säga om hans musikaliska talang så här långt.

Fast å andra sidan är han så söt att småfansen skulle köpa hans alster
ändå om han släppte en skiva. Så funkar det väl i den branschen?

Alma ägnade sig mest åt att stå. Det är hennes grej. Hugo tror att han har en groupie.
Ser ni Annikas min, typ "kolla min dotter, hon STÅR och är bara FEM månader"!

tisdag 9 september 2014

Hugo Alma och Ebbot

Jag visat också en bild på de tre musketörerna. Den till höger, alltså min skrämde den till vänster, två gånger så att han blev lite ledsen på läppen. Vi får jobba på det där, att de ska vara fina med varandra. Just nu tävlar de mest om uppmärksamhet från sina respektive mammor. Som i sin tur bara pratarpratarpratar med varandra.

Tack My och Annika för en mysig dag. Mammaledighet rules när man delar den. Så det så!

lördag 6 september 2014

Tillsammans igen

Och så återförenades vi i lobbyn på hotellet i morse. Slutet gott allting gott. Jag sov helt okej. Vaknade flera gånger men somnade om igen efter att ha påmint mig själv om att jag inte kommer att tvingas upp vilken minut som helst. Vid åttatiden kunde jag inte sova mer utan låg och drog mig till Nyhetsmorgon innan jag smet ner till restaurangen och tog med mig en kaffe upp till rummet.

Hugo då? Han somnade åtta och vaknade klockan 5 (!!!) för att få en flaska av Johnny. Sedan somnade de om till klocka 8 igen. En sån bra natt har han inte haft på flera månader. Say what!

Summa sumarum. Jag känner mig inte som en ny människa i en utvilad kropp, ty det ska till en mer långvarig återhämtning. Men jag har laddat upp med lite mer energi. Trygghet i att Johnny och Hugo är ett riktigt vasst team och en känsla av att världen (alltså Hugisen) inte går under utan mig ett par timmar. Nästa gång (för det blir av igen) kommer det bli
Ännu bättre får då skakar jag inte av nervositet tills lampan har slocknat. 

(Jo, så fick vi käka hotellfrulle tillsammans. Min favoritgrej).


fredag 5 september 2014

På plats

Inleder kvällen med att frossa i bilder på Hugo. Ja, besatt. Tvingade Johnny att lova på heder och samvete att ringa när lillchefen somnat. Nyss kom samtalet och allt hade (så klart) gått bra. Förutom att de blev lite osams när snorsugen hade åkt fram. Nu håller jag tummarna för en bra natt där hemma. Och här på hotellet.





Falköga

Sitter på en bänk i skuggan mitt emot restaurang grodan på Grevturegatan. Jag och Hugo väntar in Johnny och spanar. Det här är den bästa bänken i Stockholm om man vill glo på kändisar. Förra gången jag satt här fikade prins Carl Philip mitt emot oss och Martin Dahlin drack ett glas vitt vin med sin tjej. Idag har jag sett en pappa från "familjen annorlunda" (han i Märsta med roliga frisyren som är gift med Mirka) samt Lars Wallin. Men det har ju bara gått 10 minuter så det kanske blir bättre utdelning än så. Ni får läsa det här inlägget lite senare också så kanske listan har utökats.



Update: Grete Qviberg spatserade förbi. Räknas hon? Eller är hon bara känd för svensk damtidnings läsare?

Lekpark eller parklek

Hemma efter en sväng till Rålis parklek. Idag har jag lärt mig att det är skillnad på en parklek och lekpark. Där finns nämligen personal, ofta aktiviteter som sångstunder och andra pedagogiska grejer, det grillas korv och man kan köpa fika till självkostnadspris. HUR bra som helst. Jag och Hugo Boss smet in på sångstunden på deras öppna förskola, och den var jättemysig. Intim och liten till skillnad från den i Liljeholmen. Hugo tittat runt med världens största ögon och tycker det är tokspännande. Snart kanske de där knubbiga små händerna vill vara med och trumma eller göra imse vimse.

Jag har i skrivande stund ett sovande barn i vagnen. Innan han vaknar ska jag ha packat ihop min övernattningsväska. Jag känner mig lugn med att Hugo ska vara med Johnny, men lite stressad över att kunna somna och inte vakna av sprängande bröst eller akut bebissaknad. Den som lever får se hur det går.

Planen är i alla fall att vi möter upp Johnny när han slutar jobba, strosar lite på stan och tar en kaffe tillsammans och sedan checkar vi in mig på Grand central. Jag ska amma så sent som möjligt, kanske strax innan sex, och sedan åker grabbarna hemåt.

Den här lille snorisen kan se fram
emot en flaska när han vaknar inatt.

torsdag 4 september 2014

Motion

Hakade på Annika och hennes svägerska på en prommis runt Djurgården idag. Jäklar vilken dålig form jag är i. Svettades som en gris bland alla fiiiina östermalmskor som trippade fram. Men okej, om vi ska se något positivt med det hela är det ju att det bara kan bli bättre. Så säger vi.

Efter rundan käkade vi morotsbiffar på den nyöppnade (okej kanske inte ny, men jag har inte varit där tidigare) restaurangen vid Djurgårdbron. Min son premiärade med att äta riktig mat ute på stan. Vi höll det relativt kladdfritt till och med. Att äta är liksom inte vårt problem här i familjen.

Min vän solstrålen aka Annika till höger och hennes svägerska
Marie till vänster. Ännu en grym mammagruppskonstellation.

VAR FAN ÄR MIN MAT!
Stora killen mätt och belåten. 

onsdag 3 september 2014

Väntar på att hugga in

Det blev middag gjord av undertecknad (fanfar). Nu väntar jag bara solidariskt på pappan som nattar en envis liten typ som av oklar anledningen bestämde sig för en extra sen tupplur i eftermiddgags (och därför vägrar att somna).

Upp som en sol ner som en pannkaka

Formen är fortfarande lite svajig kan man säga. Vaknade igår och kunde knappt öppna ögonen på grund av svullnad. Som det vrak jag var styrde jag ändå in mot city för lunch med Elle och Anna som tack och lov gav det mig ny energi då jag orkade ta mig igenom resten av dagen, till och med riktigt glad.

Fick en läkartid vid 17 och en kortisonsalva att ha i (!) ögonen. Läkaren trodde på stress i kombination med sömnbrist och en infektion. De två senare kan jag köpa, men stressad känner jag mig faktiskt inte (alltid nåt). Klockan 20 däckade jag med en vidrig huvudvärk och Johnny fick ta den jobbigaste delen av natten med Hugo.

Inte mycket mamma eller flickvän att hänga i granen inte. Under tiden jag låg halvt medvetslös i bingen bokade dessutom Johnny in en hotellnatt till mig på fredag. Han borde få ett pris den där mannen. Det ska han få. Så småningom, när jag orkar.

Idag känns det bättre, krämen verkar hjälpa och jag och Hugo har hängt på öppna förskolan med Alma och Annika. Just nu tar min lillkille en sen middagslur och jag ska laga Tinas ljumna pastasallad med broccoli och rökt lax. Så den min stora kille tycker att det är lite roligare att komma hem idag än igår.

Tvångsmyser med Hugge på morgonkvisten.
Han har egentligen inte tiiiiid! Måste upp och leka!



söndag 31 augusti 2014

Rehab?

Jag och Hugo hade det mysigt inatt när vi sov bredvid varandra i mormors och morfars bäddsoffa. Han hade faktiskt så pass mysigt att han ville vara vaken mellan halv 4 och 5. Men okej då. Hellre det än att vakna 20 gånger. 

Nu väntar vi på att Hugo-pappan ska komma hem från de Ångermanländska skogarna. Babysimmet är inställt (jag vågar inte chansa när han har varit risig) och ikväll planerar jag att bli lite bortskämd och kanske  lämpa över nattvaket? Har också lösa planer på att lägga in mig själv på rehab. Sovrehab. Tanken väcktes på senaste mammaträffen med My och Annika och just nu marinerar jag tanken på att vara borta från Hugo en hel natt. Eller två....ta in på hotell, kanske ta ett gympass, en spabehandling, beställa roomservice och sedan soooova.

Att det ska ta emot så jädra hårt. Det hade jag aldrig trott om mig själv innan den här ungen kom ut. Jag tvivlar ju inte en sekund på att Johnny fixar biffen. Herregud, han skulle kunna jonglera ett dagis om man bad honom. Men jag har en orimligt stark känsla att jag inte vill vara ifrån mitt barn, än. Det är bortom all logik, handlar bara om det där mammahjärtat. 

Förr trodde jag att det ju bara var att portionera ut honom till närmaste anhörig så fort han tog flaskan, men på det får jag lov att backa. Kul för dem som grejar det, men så har det verkligen inte varit för oss.

Vi är coola med att ratta bejbi under restaurangbesök, pubrundor och Gud vet allt. Men jag vill kunna se honom och vara nära annars kryper det i skinnet ochnjag kan inte riktigt slappna av.

Ska man trotsa magkänslan? Kommer jag tacka mig själv innerligt för att jag hoppade eller kommer jag bara ligga och vrida mig bland de fluffiga duntäckena och längta hem? Får suga på den ett tag till. 


lördag 30 augusti 2014

Tillbakablick

Jag tänkte berätta om torsdagen  eftersom det känns betydligt muntrare än de senaste dagarnas händelser. 

Annika bjöd hem mig, Hugo, My och hennes Ebbot på lunch och sedan tog vi en promenad i skogen i nästan två timmar. Så ska mammaledigheten vara. Nästa dejt är redan inbokad. My är ju ny i vänkretsen och man får väl lov och säga att det är tack vare våra små pluttar. Vi har ju funnits i utkanten av varandras vänskapskretsar men sen kom Hugo och Ebbot och vips så har man en utmärkt anledning att grotta ses och dela erfarenheter. Inte alls bara om mammalivet och bajsblöjor, en del, men relationer, jobb och annat härligt också. Mer sånt tack!



Efter mammaträffen burnade vi vidare till Arlanda och hämtade upp mormor och morfar som kom hem från Turkland efter tre veckor. Ett kärt återseende. I skrivande stund är jag faktiskt tillbaka här i Vilda Väsby. Jag och Hugo tog tillflykt hit eftersom Johnny inte kommer hem förens imorgon. 

Jag får avlastning, Hugo får någon annan än en trött mamma som roar honom och mormor och morfar får gosa. Win win win.


fredag 29 augusti 2014

Om tröttheten

Den här dagen har verkligen varit en...utmaning. Äntligen ligger min lille sjukling och sover, men det var en långdragen kamp som slutade med att han däckade av utmattning på pappas tomma plats i dubbelsängen. Eller egentligen inte, för han ligger mer i mitten, så att vi kan andas på varandra. den lilla näsan är alldeles snorig och han vill inte ta nappen för att det gör ont i tänderna. 

Själv stod jag pall tills det blev mörkt och jag var inne på andra timmen av läggningen. Då ringde Johnny hem och jag tappade det. Tröttheten gör ju det med en. Suddar ut gränserna till att vara rationell. Jag trodde nog inte att skaffa barn skulle handla nästan lika mycket om att hantera min sömnbrist som att ta hand om bebis. För mig och för oss har det tyvärr varit så. Det är svårt också att förklara hur man mår för folk runt omkring. Trött är ju egentligen inte rätt ord. Trött är man efter julfesten när man är på jobbet dagen efter, eller när man har rest och lider av jetlag. Men att få sova hälften så mycket man behöver varje natt i sju månader gör något med en. Mitt immunförsvar börjar strejka och jag har hemska eksem i ansiktet, humöret är svårt att styra och man blir lätt låg. Det är svårt att förena med ett socialt liv ibland, även om jag faktiskt tycker att vi anstränger oss så gott det går. Hoppas det finns tålamod och förståelse där ute för det.

Nu är klockan alldeles för mycket, men eftersom jag inte fick i mig middag förrens vid 21.30 blev det så här. Nu kan ni väl hålla tummarna för att det värsta är över så vi får sova!


Och så tittar han på en. Och det är tack och lov värt det. Varenda minut och varenda sekund i både vaket och sovande tillstånd.

Sjuk och första tänderna

Å jag hade tänkt att skriva om vårt premiärbesök i lekparken och att Hugo fick gunga för första gången (visst är det intressant för allmänheten?) eller vilken mysig dag vi hade igår med hans små kompisar och deras mammor. Men jag sparar på det.

Innan jag hunnit somna igår vaknade Hugo ledsen och alldeles täppt i näsan. Igår upptäckte vi att det börjar komma upp små tänder i nederkäken. Om det hänger ihop eller inte vågar jag inte svara på men att det är jobbigt för Hugo märks. Han ville inte ta nappen, för då kunde han inte andas och att suga ut snoret (jo, man måste det när man har en bebis) hjälpte bara en stund. Klockan fyra på morgonkvisten efter bara 2-3 timmars sömn åkte till råga på allt Johnny hemifrån för en fiskeresa med killarna. Jag var på vippen att plocka fram all ammunition för att få honom att stanna, men nu blev det inte så. Skjutsen var redan på väg och packningen stod vid dörren. Men alltså sämre timing får man ju gräva länge efter...

Det var bara att ställa in den efterlängtade lunchen med Carro och hennes baby Ralph som ligger i magen och tjejkvällen ikväll. Till råga på allt är även lilla Alma och Annika dåliga. Kanske har vi smittat varandra? Oavsett så ser det ut att bli en lång helg för oss alla fyra.


onsdag 27 augusti 2014

Öppna förskolan

Idag har jag och Hugo blivit av med öppna förskolan-oskulden. Det är väl den ultimata mammaledigaaktiviteten? Jag har ju gjort några tafatta försök att sjunga imse vimse här hemma, men i brist på både sångröst och fantasi så inser jag att Hugo behöver mer än så om han inte ska bli skadad  för livet. I alla fall musikaliskt.

Så vi siktade in oss på sångstunden som de har för barn upp till tio månader. Möttes i dörren av två snälla damer som visade oss runt, och det var jätteroliga lokaler, där de till och med lyckats få in skojiga saker till så här små knyten. Efter rundtur och liten upptäcksfärd var den sångsamling. I typ en kvart sjöngs det och Hugo tittade på med stora ögon. Att klappa händerna var roligast. Tyvärr timade vi lite dåligt, så han var ganska trött och gnuggade sig i ögonen. Vi tackade för oss efter sången men kommer absolut tillbaka.

Visst är det lite konstigt att sitta där med andra vuxna som man inte känner och sjunga ramsor med bebisröst men det kan jag förbise. Hugo gav det hela tummen upp, så då kör vi på det. Kul att han får testa att hänga med en grupp barn.

Bildsätter med Hugo som slocknade i vagnen så fort den började rulla.


tisdag 26 augusti 2014

Poppis bebis

Vi styrde kosan mot city idag för att ätamed  Anna, Annika och Alma. 
Det blir många luncher nu för tiden. Alltså jag har alltid ätit lunch, men jag menar inbokade med olika härliga personer. Veckan blir snabbt uppbokad och att hänga över en lunch är den klart mest populära aktiviteten. Jag skojar och säger att det är Hugo-effekten, för inte var jag lika påpassad innan hans nedkomst. 

Framför allt är jag så tacksam över alla härliga personer Hugisen har i sitt liv, andra vänner och släktingar som tycker om honom och visar honom det. Det kan aldrig bli för mycket kärlek för min lille kille.

I framtiden hoppas jag att han har starka relationer och förtroende för fler än mig och Johnny. Våra nära och kära kan komplettera oss och finnas där för honom när mamma och pappa kanske inte är dem han vill vända sig till av olika anledningar. Kanske är det den bästa gåvan man kan ge honom. En stark och härlig krets att omge sig med luta sig mot!

Idag fick Hu gosa med sin favoritanna!


måndag 25 augusti 2014

BVC

En av mina nya favoritsysslor är att besöka BVC. När det gäller sig själv med "läkarbesök" och dylikt är det inte så kul att passa tider och höra sanningar. Men när det gäller Hugisen så är det som bommul för själen. Att få vara på typ den säkraste platsen i hela världen med honom, bland proffs, som barabarabara vill veta om hur dåligt vi sover och om alla mina helt orealistiska nojor kring allt! Så även idag. 

Vi pratade om hur nätterna ser ut nu och barnmorskans teori är att Hugo just nu börjar hajja att han inte sitter ihop med mamma och pappa. Världen börjar bli så stor och läskig helt plötsligt och därför är han lite otrygg nattetid just nu. Bebisar svävar in och ut ur djupsömn mycket oftare än vi vuxna och eftersom liten håller på att bli stor yttrar det sig i att han kollar läget varje gång han "kommer upp till ytan". Typ varje timme (10 gånger för ofta per natt om ni frågar mig). Vi måste bara härda ut och så småningom kommer han underfund med att det är coollungt att sova vidare, mamma och pappa är nära och vi ses imorgonbitti. Gilla läget är för i övrig ett gångbart tips i de allra flesta bebisfällorna.

I övrigt är han stark som en oxe, vi behöver inte stressa med att hans ska rulla runt, krypa, stå, flyga och köpa aktier över internet. Allt kommer i sinom tid. Och gör det inte det är det okej ändå. Så mvg för Hugo idag på bvc med andra ord. Att han dessutom skrattade från tårna så fort barnmorskan tittade på honom gjorde väl kanske också att hon försäkrade mig om hur frisk och fin liten kille vi har. Nu kan jag andas ut till nästa besök. Om jag inte slinker in på öppet hus någon (några) gånger som de börjar med nästa månad (vet de verkligen vad de har gjort). 

9630 gram och 72 centimeter.



söndag 24 augusti 2014

Babysim

För några månader sedan gick jag och Annika på vattengympa för gravida i Vattenhuset på Östermalm. Idag var vi tillbaka i poolen med våra små bebisar för babysim.

Jag och Johnny packade in vår avkomma i bilen med lite lagom entusiasm. Vi hade nämligen en värstingnatt bakom oss som gick ut på att Hugo vaknade var 20 minut i några timmar för att sedan vara klarvacken mellan 04 och 06. Sidospår, men det här är ju min sömnblogg, så det är väl på sin plats att redovisa.

Hugo hade fått små minibadbyxor som man har på babysim som ska hålla en eventuell olycka i byxan så att säga. Men det fick vi bortgjort redan i bilen på väg dit, so far so good liksom. 

Jag bytte om med Hugo och träffade Annika, Alma och Marie och Signe i omklädningsrummet. Redan innan vi hoppade i vattnet började Hugo gnugga sig i ögonen. Nu var han trött lillfisen. Det bästa med just den här kursen i babysim är att båda föräldrarna får vara i poolen samtidigt med sitt barn, vilket i alla fall vi tyckte var jättemysigt. Så fort vi hoppade i började Hugo veva och plaska och sparka hejvilt. De andra bebisarna tyckte mest att det var lite småmysigt. Men Hugo, han körde ända in i kaklet. 

Dagens "lektion" var väl i och för sig inte mycket att hänga i granen, en ganska oengagerad instruktör ärligt talat, några blinka lilla stjärna i ring och mycket plaskande senare skulle vi upp igen. Jag tog en snabbdusch och klädde på mig medan killarna var kvar i vattnet, sedan gick jag och hämtade Hugo och Johnny gick in till herrarnas. Så duschade jag av det lille vattendjuret och gjorde oss iordning. Mycket jobb och svettiga mammor för en kort stund i vattnet konstaterade vi. Men det var faktiskt värt det och vi ser fram emot att göra det igen. Vad det lider är meningen att bebisarna ska dyka under vattnet, men vi får se hur vi gör med det. Jag är inte helt bekväm med att trycka ner Hugo under ytan.

Summa summarum. Baddaren lär inte bli något problem för Hugo när det är dags för simborgarmärkena, det var kul att se honom ha så roligt och efteråt sov han som en stock, i två timmar. Nu hoppas vi att det tog så mycket energi från hans lilla knubbiga kropp att det däckar honom för resten av natten också.

Aningens gamla bilder eftersom det var fotoförbud i badhuset.

lördag 23 augusti 2014

Värt att blogga om

Jo men den här dagen slutade ju ändå riktigt bra. Hela familjen kom ut på en promenad som slutade med en shoppingtur på Stockholms bästa Ica- Liljeholmen. Efter läggning blev det middag vid köksbordet. Det är väl kanske inte för ofta kan jag avslöja...